Utvecklingsfas

Man borde kanske som tvåbarnsmor veta hur man ska bemöta barn som går igenom en av livets tuffa utvecklingsfaser, men ibland verkar det gå så fort så varken barnet eller vi föräldrar hänger med. Vår minsting genomgår en oerhörd utvecklingsfas just nu, den så kallade 3 års-trotsen. Eller som Jesper Juul menar: barnet vill inte samarbeta.
Just samarbete var motsatsen till vad jag fick känna på en dag i affären för inte så länge sen.
Allt var frid och fröjd tills jag och min 3-åring klev innanför dörren på ICA och jag bad honom välja några tulpaner vi kunde köpa med oss hem. Då satte han sig totalt på tvären och skrek högt och tydligt att "vi ska inte ha såna där!". Jag sa lugnt och bestämt att det skulle vi visst det och började gå vidare. Därefter hade jag ett hysteriskt skrikande och gråtande barn som stod framför vagnen och bromsade oss igenom hela affären. Så snart jag la ned något i vagnen så skrek han helt hysteriskt: "vi ska inte ha såna där!". Om och om igen. Jag höll mig lugn och försökte avleda honom otaliga gånger, men till ingen nytta. Jag mötte både en och annan deltagande blick, men även lite himlande ögon under min färd genom affären (sa jag att det var fredag eftermiddag?). Efter 45 minuters handling och typ 10 varor i vagnen (det var allt vi skulle ha!) så bar jag ut ett hysteriskt skrikande och sprattlande barn och 2 matkassar. Utanför ICA insåg jag att jag måste få 3-åringen på min sida för jag skulle aldrig fixa att bära honom och påsarna till bilen. Just som jag står på knä och försöker lugna min son så kommer en man och erbjuder sig att bära mina matpåsar till bilen. (Dagens goda gärning!) Han tyckte att jag varit så tålmodig och behövde lite hjälp. Jag tog tacksamt emot hjälpen och när vi äntligen kom till bilen började hysterin och gråtandet avta. När allt var inpackat i bilen så hade jag en solstråle i baksätet som undrade om vi inte kunde åka till McDonalds nu. Som om inget hade hänt. Han ville helt plötsligt börja samarbeta igen och gjorde det med sitt soligaste humör...
Det är lätt att ge upp i såna här situationer, men denna dag hade jag både tålamod och tid att bemöta utbrottet med värdighet. Det är ju tyvärr inte varje dag man kan säga det. Barn utvecklas och vi utvecklas med dem, så är det och så kommer det förbli, men ibland önskar man helt enkelt få slippa dessa påfrestande sammanstötningar med dem man älskar allra mest! Speciellt när sammanstötningen börjar på grund av huruvida vi ska stoppa tulpaner i kundvagnen eller ej...

Ord av KG Hammar

"Går man och längtar efter en specifik kärlek, kanske man inte märker den som faktiskt är där!"

Kloka ord som kan appliceras på allt! Ta vara på livet - NU!

Sovrummet

Sovrummet har inte förändrats mycket sedan vi flyttade in 2003. Som vanligt finns det idéer och önskemål, men de får stå tillbaka en tid för annat som ska göras... Men vi trivs bra!

En helt vanlig söndagsfrukost

Bild: Privat (ursäkta kvalitén)

Mr Men!

Kommer ni ihåg de här söta gubbarna? Jag älskade dem när jag var mindre! Det finns 43 Mr Men och 30 Little Misses. Det verkar som om de håller på att relanseras...

Sökte lite på youtube.com och hittade massor med Mr Men! Nostalgi!

Lise & Gertrud äger!

Nu vet jag hur jag vill bli i nästa liv - som Lise & Gertrud.
Fantastisk show! 2 vackra kvinnor med röster som få, 1 cello och 1 scen. Mer behövs inte...

Polisen på besök!

Idag har det varit spännande på kontoret må jag säga. Idag kom polisen in på besök. Jag tror att hela kontoret sträckte på sig lite extra och snabbt ransakade sig vad de månne ha gjort... Men det var bara tråkig byråkrati då polisen "snubblat" på skylten utanför vår mataffär. Skylt på gatan är inte tillåtet, nämligen!

Håller tummarna för dig Freja!

Idag opereras lilla Freja. Hon ska få hörselimplantat så att hon förhoppningsvis kan höra sin omgivning lite mer än i dagsläget. Jag får tårar i ögonen när jag ser hur Freja och hennes föräldrar brottas med vården och Frejas sjukdom. Åh vad jag håller tummarna för att allt ska gå bra!

Värkar?

Snart börjar jag undra om det inte kommer ut en unge till! För nu har jag i 3 dagar haft ont i ryggen som om jag skulle föda vilken timme som helst... Jag har inte ätit smärtstillande men om detta fortsätter så får jag nog börja knapra en och annan tablett. Tur att jag ska tillbaka till naprapaten imorgon. Hoppas bara att hon kan knäcka till ordentligt, sätta lite nålar och ström på ryggen så jag är fit for fight till helgen.

Solospel

Jag har sett en finsk film för första gången i hela mitt liv och den var riktigt bra.

Filmen heter Solospel och visas just nu på Tv1000. Det är en dramakomedi som handlar om kärlek, familj och livets vändningar. Jag älskade humorn och framför allt att se relationen mellan Emma och hennes svärmor växa fram.

"Emma är en intelligent reporter, tillika självständig kvinna, som befinner sig mitt uppe i karriären. Hennes liv vänds dock upp och ner då hon får i uppdrag att intervjua den berömde dirigenten Joel Abrahamsson. Emma faller pladask för den store orkesterledaren och innan hon vet ordet av har hon flyttat in i hans hus på landet!"

Aj aj aj aj aj aj aj...

Idag har jag så avverkat naprapaten och hua vad ont det gjorde. Ändå så rörde hon mig knappt utan hjälpte mig att få musklerna att slappna av med nålar och ström. Jag ska tillbaka på torsdag och då kan hon förhoppningsvis knäcka lite i ryggen, då det verkar vara en disk som skjutit iväg lite snett i nedre delen av ryggen. Men just nu funderar jag på att ta smärtlindring då jag istället för att ha "huggont" nu har som värkont i ländryggen efter "strömmassagen" och nålarna... Ja, ja... jag får lägga mig på sängen och s-l-a-p-p-n-a a-v...

Ryggskott!

Jag har fått världens ryggskott! Jag går med höger höft uppe i armhålan och är skev och vind i hela kroppen, för att inte tala om att det gör ont! Men hjälpen är nära, imorgon kl. 11.00 har jag fått tid hos min naprapat som ska hela mig med nålar och massage - om jag kan ta mig dit!? =Z

Hur har jag kunnat glömma att berätta?

JAG SKA PÅ MADONNA PÅ ULLEVI 9 AUGUSTI!
Behöver jag säga mer!? Jag glömmer aldrig då jag såg Madonnas Virgin Tour på TV...

Jag gillar Carl Bildt...

... och det har jag aldrig gjort förut! Jag har alltid uppfattat honom som en riktigt torr besserwisser totalt utan humor. Ikväll fick jag dock ändra uppfattning. Jag blev motbevisad. Han har stor humor och bjuder på sig själv. Han är avslappnad, på hugget och jag gillar karln!

Känsligt ämne...

Återigen har jag förfasats över oss människor. Den här gången handlar det om förintelsen och hur det finns de som inte tror att detta har inträffat. För mig räcker det att se bilderna på människor som är utmärglade och packade som sillar i tågvagnar, att se filmerna om hur människor ligger på hög i en massgrav och att se böcker fyllda med namn på avlidna på samma datum, för att förstå att det är något som är fruktansvärt fel. Det har utspelats något fruktansvärt. Människor har lidit och dött. Det räcker. Jag behöver inga "sanningar" om att det fanns gaskamrar eller inte, om 1 eller 6 miljoner judar dödades. Det räcker som bevis att människor dog på grund av att de åsidosattes alla andra statsmedborgares lagar och regler. Det visas om än tydligare i filmerna om hur judars hem, förättningar och kläder märks upp för att man lätt ska kunna urskilja denna etniska grupp och sedemera ordna med ghetton. Det är för mig tillräckligt med autentiskt dokument. Att det dessutom finns vittnesmål som beskriver dessa scenarier och självupplevda händelser borde styrka dessa än mer. Men om detta tvistar alltså de lärda, och mindre lärda. Kriget som sådant är bevisat genom autentiskta dokument och vittnesmål och är inget som någon mig veterligen, förnekar. Varför ska det då vara så svårt att förstå att människor dödades och behandlades under all värdighet under detta krig och att om inte annat borde kunna se en indikation om att det var massutrotning av människor. Man behöver inte använda ord som folkmord eller utrotning för att se att människorna på bilderna, i filmerna är döda eller är på väg att dö. Det räcker som det är. Jag vill inte förringa någon, men förstå mig rätt då det inte är mängden döda eller hur de dödats som spelar roll utan att de har dödats och är döda. Det är illa nog!

Ni missade väl inte min länk...?

Fredagsnöje

Jag och "mina" norrmän...

Fredrik Skavlan SVT 1 21:00 - se video

Thomas & Harald TV2 22:10 - se video

Jan Erik... min, bara min!

Bilder: SVT, TV2, privat

Fredagsmys!

Fredag är utan tvivel min favoritdag i veckan. Jag vet att hela helgen ligger för mina fötter och väntar på att fyllas med sovmorgon, härliga aktiviteter och god mat och vin. Vi brukar alltid laga något riktigt gott och öppna en flaska vin. Barnen ser fram emot en skål med popcorn och lite fredagsfilm och vi sitter och myser ihop. Det är total avslappning! Det enda abret är att jag slappnar av så till den milda grad så mina ögon ramlar ihop redan vid 22-tiden... Men även om kvällen blir kort så är den naggande god!

Trevlig helg!

Min färg...

Lipfinity 102 Glistening är färgen jag använder...

Lipfinity forever!

Jag har fler gånger än motsatsen köpt läppstift och läppglans som försvinner från läpparna i det jag kliver ut ur dörren. Jag tror att jag är supersnajdad och vacker som få, för att lite senare inse att större delen av läppstiftet sitter på tänderna och läpparna är små nariga streck. Men nu är det slut på det och svaret är: Lipfinity från Max Factor! Det är ett evighetsläppstift utan dess like. Det sitter så fast så om du vill ta bort det så går det inte! Så äntligen en produkt där reklamen visar sig stämma med verkligheten. Garanterat kyssäkta!

En utmaning!

Jag har blivit utmanad av Fia, så här är det bara att anta utmaningen.

Reglerna är så här:
Gå in i din 6:e fotomapp och plocka fram din 6:e bild och skicka sen utmaningen vidare till nya bloggare.

Jag utmanar:

Camilla

Lin

Matilda

Sofia

Bilden jag hittade i min sjätte mapp som sjätte bild är en inskannad serie ultraljudbilder av Elias.

Fler presenter...

Dagen började med grattis i sängen av barn och man, frukost och ett presentkort på sherryprovning och tapas. I källarvalv i gamla stan ska vi avnjuta detta lilla paket inom kort. På arbetet fortsatte det vid ankomst med en spontan smaksupplevelse. En leverantör, Peter mat & vin, var i vårt kök. Han visade sina fantastiska råvaror och förädlade produkter från bland annat Ligurien. En fantastisk korv på spädgris, något rimmad, var den stora favoriten, men det fanns skinkor, ostar, kronärtskockhjärtan och saffranshonung som föll mig på läppen. Fantastiskt!
Gratulationerna fortsatte poppa upp som svampar ur marken under dagen och efter lunch så blev det tårta och dagens första sång.
På vägen hem köpte jag mig en alldeles egen present. Något jag letat efter länge och äntligen hittade (det är egentligen min vän A´s förtjänst, så tack för det!). Presenten bestod av ett litet fat, en "kruka" för diskborsten och en diskmedelpump från Cult design. Jag älskar deras produkter, och jag önskar mig fler!!
När jag kom hem så stod middag och fika med besök på tur. Av mina fina barn fick jag 4 böcker och en vacker sten med texten; Du är bäst. Goungar! Mina föräldrar var givetvis här och av dem fick jag en valfri Harmony-behandling på Centralbadet. Åh, kan det bli bättre! Nej, den här dagen har verkligen varit min dag. Jag har blivit uppmärksammad, gratulerad och lyckönskad av alla runt omkring mig. Tack kära vänner och familj!

En present!

Jag har fått en present av min vän Sus! Tack vännen! =) Delar den med er...

Födelsedag!

Idag är en speciell dag, för idag är det min födelsedag!
Jag firar med nära och kära, serpentiner, tårta och kaffe i mängder!
Vilken härlig dag!

Knattetimmen - Världens bästa frågeprogram!

För alla er med barn hemma eller runt omkring ska med omedelbar verkan ladda ner Knattetimmen på podradio. Detta fantastiska program som sänds i P4 tar upp problem och frågor om och kring barn mellan 0-18 år. Jag har sträcklyssnat och är övertygad - Malin Alfvén och Louise Hallin är mina husgudinnor. Malin och Louise bejakar verkligen barn och inget problem är för trivialt. De berättar och frågar med en glöd och inlevelse hur problemet ser ut och hur föräldrar och anhöriga ska agera med barnen i given situation. För egen del känner jag igen mig och mina barn i mycket och nickar jakande med. "Ja, det är klart det är så!" Malin och Louise har fått mig att börja tänka "utveckling, vad kul" istället för "åh, griniga, trostiga ungar". Jag önskar verkligen att alla tar del av den kunskap och inspiration som dessa kvinnor ger i detta, världens bästa frågeprogram - Knattetimmen!

Läs mer om Knattetimmen och hur du laddar ner och lyssnar på programmet här.

Bloggberoende...

Jag tror jag börjar bli bloggberoende!
Inte nog med att jag skriver inlägg så tangentbordet ryker (och nej, långt ifrån allt är publicerat än!) utan jag "ska bara" kolla lite på mina bloggfavoriter innan jag går och lägger mig. Men, piff poff så har det gått ett par timmar och min tid att sova krympte avsevärt. Hm... får fundera ut något sätt att komma i säng i tid. Jag kanske ska införa datortid precis som barnen har...

En sann historia!

En familj bestående av mormor och morfar och ett barnbarn åker till New York för att fira. Mormor och morfar som inte är så vana resenärer klarar sig ändå rätt fint i storstaden, till del tack vare barnbarnet. En dag ska mormor ta sig ned till receptionen och ställer sig och väntar på hissen. När hissdörren öppnas står "en väldans stor neger" där. Mormor tvekar lite men går in. Dörrarna stängs och mormor hör hur mannen säger: Down. Varpå mormor "slänger" sig raklång på golvet och stannar där tills de når receptionen och hon kryper ut. Mannen i hissen skrattar och mormor känner sig djupt förorättad!
Då det är dags för utcheckning någon dag senare så anländer de i receptionen för att göra upp för rummet. Då överlämnar receptionisten ett kuvert som barnbarnet läser upp. I brevet tackar mannen i hissen för ett gott skratt på mormors bekostnad och önskar därför betala för hela deras vistelse.
Brevet var signerat med Eddie Murphy!

Den här snurrar på iPoden...

I goda vänners lag!

Det blev åter dags för lite kvalitetstid med goda vänninor och denna gång fick jag besök från annan ort. Man och barn hade jag vänligt men bestämt förvisat till landet. Mina vänninor hade jag inte sett på en god stund, men vi tog vid där vi sist slutade. Så fantastiskt det är att ha sådana vänner! Det värmer verkligen hjärtat!
Vi ägnade eftermiddagen och kvällen åt samtal, vin, mat och lite mera samtal. Vi mindes och skrattade gott åt våra gemensamma eskapader genom åren. När vinet började stiga oss lite åt huvudet så började vi piffa oss för att sedan ta tåget in mot stan och göra stan osäker. I nästan 2 timmar dansade vi häcken av oss på ett av stans bästa dansgolv och på vägen hem höll vi på att få en taxichaufför med oss hem på efterfest.
I morse åt vi lång och härlig frukost, pratade mer allvar och fnissade lite till innan det var dags för vännerna att bege sig hemåt. I maj har vi bestämt ny träff. Detta ska absolut bli en tradition.