Min alldeles egna blomsterprakt!

Förgätmigej

Fjärilslavendel

Syrén

Rhododendron

Gulltörel

Bellis

Gullviva

Foto: Privata

Jag vill inte, vill inte, vill inte!

Jag har de senaste dagarna gradvis fått mer och mer ont i halsen. I eftermiddag insåg jag att jag nog hade feber, om än inte så hög. Vid hemkomst åkte termometern fram och jo visst! Feber. Jag är sällan eller aldrig sjuk så när jag väl blir sjuk så kopplar inte min hjärna ihop ett visst tillstånd till sjukdom. Jag går runt och tänker att det nog är hormoner eller vätskebrist eller nåt. Mitt tillstånd just nu botar man med lite Alvedon. Hoppas jag. Bara jag inte fått halsfluss, för det är INTE roligt. Jag håller tummarna.

Modiga tankar!

Jag har många gånger tänkt tanken att jag skulle vilja bo på annan ort. Leva i en liten småstad där det är nära till allt och alla och allt det där pittoreska. Eller tänk att flytta till en by i Frankrike och bo där några år. Eller till New York, ett helt annat storstadsliv. Eller varför inte Afrika eller liknande exotiskt ställe. Ingenting är omöjligt, men jag tvekar lite med två barn varav en ska börja skolan till hösten. Jag har haft förmånen att få bo på andra platser än min hemstad och de flesta av dem har varit utomlands. Det har varit en underbar erfarenhet att få vara del av något annat. Den erfarenheten skulle jag vilja ge till mina barn. Kanske behöver man inte flytta för att uppleva olika kulturer, men det ger lite mer att få ha en vardag på en annan plats. I sommar reser vi till Grekland i 3 veckor och förhoppningsvis kan vi visa barnen lite av den grekiska vardagen, den spännande historian, sol och bad och livet utan stress och press.

Min svärmor har börjat fundera på att flytta tillbaka till sin hemstad. Hon har bott i samma stad i ca 40 år, nämligen min mans hemstad. När nu pensionsåldern närmar sig så har tanken väckts att återvända till hemstaden och vännerna där. Det tycker jag är modigt! Jag hoppas att hon slår slag i saken och provar på. Det går ju alltid att flytta tillbaka om det inte blev som hon tänkt sig. Det gäller ju faktiskt för oss med! Vem vet var vi hamnar i världen - på lång eller kort tid?!

Matinspiration - ja tack!

Den senaste tiden har det gått på autopilot vad det gäller mat här hemma. Samma rätter alterneras om och om igen mellan dagarna och jo, tacka f-n för att det inte känns särskilt inspirerande! Idag tog jag mig dock i kragen och gjorde en matsedel för veckan. Med inspiration av det som finns i kyl och frys så fick jag ihop en hygglig matvecka. Utifrån matsedeln har jag sen storhandlat så det räcker till fredag. Det var ju inte så svårt! På datorn har jag även en 161 rätter lång matförslagslista att tillgå, men den har jag helt glömt bort de senaste månaderna. Jag har haft en reviderad på kylskåpsdörren förut. Ska nog leta rätt på den igen. Nu ska här skrivas matsedel för glatta livet. Låt inspirationen flöda! Att laga mat är roligt!

Undrar du hur veckans matsedel ser ut? Varsågod!
Måndag - Sojamarinerade kycklingklubbor med ris, vitlökssås och grönsallad.
Tisdag - Grillad merguez med bönsallad, quinoa och ruccolasallad.
Onsdag - Rimmad oxbringa, kokt potatis och pepparrotssås.
Torsdag - Hemlagad kebab.
Fredag - Tandooristekt fläskfilé med couscoussallad och limeyoghurt.

Lite osammanhängande söndagstankar... Ja, kanske.

Jag hörde idag på radio att vi läser mindre skönlitteratur om dagen på grund av det media gör med oss. Vi twittrar, bloggar, chattar, är på facebook, läser trådar, svarar på kommentarer och enkäter, läser nyheter och recensioner. Vi har med andra ord inte tid till läsning i gammal hederlig betydelse (för vi läser ju på nätet!). Så är det för mig, i alla fall just nu. Det ligger en hel hög med böcker och väntar på mig. Jag har börjat läsa 2 samtidigt, men tid till att läsa? Nej, jag är inloggad på diverse på nätet och timmarna går...
Det är givtvis inte enbart av ondo det här med dator, för jag har genom datorn fått tag i massor av gamla kollegor och kan hålla sporadisk kontakt utan några större förväntningar. Jag finns där, de finns där. Vill vi så kan vi stämma träff i verkligheten, men vi behöver inte och det är just det som är det fina. Jag kan skriva om det jag gör och tycker och tänker. Det är givetvis härligt när läsare, vänner, förbipasserande lämnar en kommentar och visar vad de tycker, men det är inte därför jag gör det. Jag skriver av mig; min glädje, frustration, tankar och idéer. Jag kan låta bli att logga in, skriva och kommentera och det är ingen annan än jag själv som kan ställa krav på det jag gör. Men nog önskade jag att jag tog tag i bokhögen nu, för det är så fantastiskt att få ta del av andras personliga resor, om än påhittade. Vem säger förresten att bara för att det finns på nätet så är det sanningen som skrivs?

Vad är det med mig?

De senaste dagarna har jag alldeles varit utav gängor och inte fått något gjort. Det är som om inspirationen och orken strejkar. Jag vill helst bara titta på film, men jag hittar inget bland JE hundratals filmer som jag känner för att se. Så jag sitter och zappar på fjärrkontrollen mellan dåliga och ännu sämre program. Endast vid något enstaka tillfälle hittar jag något att titta på, i några minuter. Hemmet har fullständigt raserats, men igår fick jag i alla fall lite ordning även om dammråttorna fortfrande slåss under soffan. Två dagar av långledighet har förbrukats och det har inte känts speciellt konstruktivt... Nä, nu vill jag att mannen ska komma hem och ge mig lite kärlek och omtanke. Söndag morgon när jag vaknar ligger han äntligen vid min sida igen. Förhoppningsvis kommer lite "livsgnista" tillbaka då...

Vacker är kärleken!

Infekterat

En vän till mig tar i dag upp det skakande reportaget i DN om ett rättsfall i byn Vojakaala på sin blogg. DN:s reporter Maciej Zaremba säger sig finna en annan historia bakom det som utspelas i byn och som inte rapporterats om i medierna tidigare. Historien får en verkligen att undra om det som tidigare skrivits är baserat på enkom den ena sidan i rättsfallet. Precis som i de flesta fall av tvister så finns det alltid två eller fler sidor av saken och det är inte alltid lätt att välja ("rätt") sida. När medierna sedan väljer och vrakar i det som säljer mest upplagor så kan bilden bli än mer förvriden. Man måste grundligt ta reda på fakta för att komma till någon slags sanning, och inte ens då känns det kanske rättvist för inblandade och betraktare. Det handlar om känslor, upplevelser, attityder och ursprung.
Jag hörde på P1 en intervju med en svenskättad bosättare i Israel. Han menade att vi européer önskar att araberna gör det som nazisterna inte fullförde, nämligen att utrota judarna. Han förespråkade vidare att araberna som befinner sig i det som idag är Israel, Västbanken och Gaza, mot ev. ersättning skulle transporteras till Jordanien. Jag förfasas över den inställningen. Jag inser att konflikten är infekterad och svårlöst men att så kategoriskt mena något gör mig rädd. Han förespråkar en lika intensiv fanatism som en del av araberna gör på sin sida.
Vem som har rätt eller fel, är något som vi kanske måste lämna därhän. Vi har givetvis rätt att välja sida, men ta med en tanke om att allt inte är svart eller vitt och att vi i grund och botten bara är människor allihop. Människor som vill leva i fred och utöva sitt eget liv efter egna önskningar. Vi måste ha empati för varandra, förståelse för olika kulturer och religioner. Så låt oss höja blicken och gå framåt, inte gräva ner oss i historiska och religiösa oförrätter. Men det kanske är lätt för mig att säga som lever fritt och lyckligt i ett mångkulturellt samhälle utan "grannar som knackar på dörren"...

Jag blir så heligt förbannad!

Igår såg jag "Changeling", en film som rörde mig till tårar och upprörde ända in i själen! Filmen är baserad på en sann historia från tidigt 1900-tal om en kvinna vars 9-åriga son spårlöst försvinner. 5 månader efter försvinnandet meddelar polisen att de hittat sonen. Kvinnan ser och känner att det inte är sonen som de återbördat och insisterar på att fel har begåtts. Polisen menar bestämt att kvinnan tar fel och de försöker tysta hennes försök till upprättelse med övertalning och slutligen tvångsintagning på psykisk avdelning. Tack vare en pastor och en annan återfunnen pojke nystas så småningom hela den sanna historien upp. Kvinnan, och fler med henne, får upprättelse till slut, men tyvärr vet jag att liknande fall fortfarande existerar.
Det är ohyggligt att människor, för egen vinnings skull, låter bli att se sanningen. Helt enkelt ser bort och ignorerar det mest uppenbara. De inte bara kränker sina medmänniskor, de låter oförätter fortgå. Detta är något som sker dagligen över hela världen, mellan olika religioner och etniska ursprung, industrier likväl som i de politiska och lagliga rum. Jag vet att det till syvende och sist endast är min egen moral som kan stjälpa eller hjälpa, men jag blir så heligt förbannad på människor som anser att de är förmer än andra... Jag blir rasande på människor som är nonchalanta och som "vet-allt-bäst".

Beställt och klart!

Snart sitter jag i skuggan av syrénbersån och njuter av gunget i mina 4 A2:or och med en kopp kaffe på mitt 9B-bord. Beställningen är lagd så nu väntar jag bara på leveransdatum!

Jag är lycklig!

Bilder: Grythyttan stålmöbler

Eldsvåda!

Ett parhus i kvarteret har fått omfattande skador efter en brand som bröt ut vid 9-tiden i morse. Hela taket är som ett förkolnat sår och ingen av de 2 familjerna kommer att kunna bo där på mycket länge. Branden startade förmodligen i ett gammalt element (anno 1975) i köket som blev överhettat och fick gardin eller liknande i närheten att fatta eld.
Vi har bytt ut nästan alla dessa hemska element i huset och detta får mig definitivt att titta lite närmare på den elektronik som finns här hemma. En tankeställare kring brandvarnarna är också på sin plats. Kanske borde vi ha brandvarnarna kopplade till central precis som larmet? Det hade nog inte varit så dumt. En liten brandövning med barnen kan även det vara en god idé. Som av en slump ska äldste sonen till brandstationen på studiebesök imorgon, så efter det får vi prata mer och utforma brandövning för hela familjen. Kanske grannen, som är brandman, kan vara med? Ska nog gå och knacka på med en gång...

I år hejar jag på Norge!

Filosofiska ord

"Förmågan att förändra sig själv ligger inte i förståndet utan i kroppen och i känslorna. Oturligt nog så är både kroppen och känslorna inrättade så att de är nöjda så länge de mår bra. De lever i nuet och deras minne är kort.
Förståndet är det enda som bekymrar sig om morgondagen. Förståndets stora plus är att det ser framåt, kroppens och hjärtats plus är att de åstadkommer förändringen."

Gurdjieff , rysk filosof

Livet i fakirland

Det har nu gått en vecka sedan jag beträdde fakirlandet för första gången och jag kan äntligen bekänna mitt nära släktskap med Itma Hoha. Sakta har spikarna härdat ryggen och nu går det "lätt" att rulla ner på spikmattan. Härom kvällen somnade jag för första gången och nu vaknar jag först då kroppen vill byta ställning, ca 2 timmar senare! Spikmattan har blivit beroendeframkallande och jag hoppas och tror att nästa besök hos naprapaten blir det sista på länge!

Många timmar senare...

Med trötta fötter, torr strupe och långa armar kom vi hem många hundralappar fattigare, men med många påsar innehållande en hel del fynd! Vilken toppendag!

Om bara några timmar...

Om bara några få timmar så kommer tjejerna till storstan och vi ska shoppa loss! Det ska bli en hel helg med bara frosseri i butiker, kedjor och varuhus. Vi hoppas givetvis på bra köp till billig peng och massor av påsar! Önska oss lycka till!

Det började med ett frö...

Vid vårstädningen i trädgården hittade jag dessa små skott i en kruka med en vissen krysantemum. Jag har nog en liten fågel att tacka för dessa solrosskott som snart ska få komma ner i myllan och växa sig höga mot solen!

Lite ny fägring i trädgården

"För jag är Itma Hoha M'botenbaba självplågare"

Igår slog jag till och köpte en spikmatta när jag var hos naprapaten. Vid hemkomst provade jag spikmattan med tröja på och tänkte att detta var ju inte så farligt. När jag vid läggdags sakta rullade ner på spikmattan, denna gång utan tröja, så var det INTE skönt! Jag upptäckte att jag inte alls är Itma Hoha. Det stacks, brändes och ömmade något förfärligt! Jag försökte hålla ut och det blev lite bättre minut för minut, men bara lite. Enligt hörsägen så finns det de som somnar på spikmattan, men det gjorde jag definitivt inte igår.

Idag kom jag dock på varför det gjorde så förbaskat ont igår - jag hade ju blivit ordentligt knådad och tryckt på triggerpunkter på ryggen av naprapaten! Ryggen var ju alldeles öm redan innan jag la mig på spikmattan. När jag idag kom hem från jobbet la jag mig igen en liten stund och denna gång kändes det betydligt bättre. Skönt från början tror jag aldrig det kommer att vara, men det känns som att det gör nytta. När det gått en tid ska jag återkomma med fler rapporter från fakirlandet!

Goda vänner eller bara "vänner"...?

Vissa människor vill jag gärna umgås med. För mina goda vänner öppnar jag mer än gärna upp mitt hem för middagar, övernattningar, fika och samtal... andra vänner kan jag vara förutan. Kanske är det då ingen vän, utan bara någon man känner? Men var går gränsen? Ibland överraskas jag av att den där personen jag absolut inte trodde mig vilja ha hemma i soffan, var en som jag gärna bjuder hem, om och om igen, för att vi har det så supertrevligt ihop. Och hur kommer det sig att det ibland är en vän som jag inte kunde "vara förutan" förut, som jag plötsligt inte träffar över huvudtaget. På många år. Det kan vara en riktigt god vän som jag var extremt tajt med, då. Varför är det så? Mognad och utveckling och livscykel är några förklaringar, men det får mig att börja fundera lite kring goda vänner, eller bara "vänner"...

Ibland kan jag även förvånas över min starka ovilja att tycka om vissa personer. Ibland träffar jag på en person som jag bara har så svårt för. Jag har hört att det kan bero på att man har något karaktärsdrag som liknar en själv, och som man kanske inte riktigt gillar hos sig själv. Ibland är det ingenting man kan ta på, bara som en dålig energi och det är otroligt frustrerande. Jag ser mig själv som en normalsocial människa som försöker ha ett öppet sinne i stort och smått, men ibland är det bara stopp!

Å andra sidan så har jag blivit väldigt god vän med personer där starten varit lite knacklig så allt går om man bara vill och kan komma över sin förutfattade meningar!

Vet du vad margarin är?

Man tar billig växtolja och härdar den så att det får en konsistens som liknar smör. Oljan har nu redan härsknat vid tillverkningen, så då blandas metallpartiklar in, t ex nickeloxid som är giftigt! Efteråt tas det bort men små rester finns trots allt kvar (!). Nu behandlas denna massa med vätgas vid högt tryck och hög temperatur. En rengöring med ånga tar bort den hemska lukten. Blekmedel sätts nu in för att ändra den obehagliga gråaktiga färgen och sedan tilsätts starka smakämnen så att det ska likna smör. På köpet får du dessutom en produkt som sakta simmar runt i dina kärl och lätt fastnar vilket resulterar i hjärt- och kärlsjukdomar. Vid intag av dåliga fetter produceras även kolesterol för att ta hand om det dåliga fettet så det är dubbelt minus.

Gör din kropp och dig själv en tjänst och ät hederligt, äkta smör istället!

Källa: Catharina Hyltén-Cavallius, Rosendals trädgård

Dunkelt minne

Nattetid snurrar tankarna och det är då jag kan diktera hela brev med de mest fantastiska ord och innehåll. Jag skriver nattliga memoarer som jag önskade att jag kunde memorera. På något vis är det när jag släckt lampan och lagt mig tillrätta som orden kommer till mig. Diskussionerna går heta, argumenten haglar, retoriken är verkligen övertygande och dramaturgin utsökt. Om jag ändå hade en diktafon kopplad till hjärnan som kunde bevara och komma ihåg mina nattliga berättelser. På morgonen är nämligen orden bortglömda. Fragment ligger kvar men är som drömmen om morgonen svår att gripa tag i och minnas. I en röd inbunden anteckningsbok samlar jag en del av mina tankar, idéer, uppsnappade råd, härliga meningar, ord, ordspråk, citat och annat som berör mig. Min fina lilla röda bok gör att jag kan trä upp en del av mina berättelser på tråd och skapa otaliga halsband efter behag. Mitt enda aber är att hjärndiktafon hade varit mer kreativt för processen, då jag sluppit lämna mitt horisontala läge, tända lampan, skriva ned ord för ord det som bildats så ljuvligt i virvlande tankegångar för att efteråt försöka ta vid där jag sist slutade... Nej, vore jag professionell skribent hade nattskift varit min enda chans i livet.

Paralyserad!

Så här på våren är det så otroligt skönt att få sitta i solen och känna värmen. Men när solen är framme under sommarhalvåret så blir jag paralyserad. Jag vill inte missa en sekund av solens strålar på min kropp, så det mesta som inte kan ske ute i solen får stå tillbaka och låta sig nedprioriteras. Med andra ord så har helgen varit ganska lat och en hel del sollapande har det blivit. Tack och lov att söndagen blev lite molnig så hemmet fick sig en nödvändig uppfräschning och kylen blev påfylld efter en tur till affären.