Vissa människor vill jag gärna umgås med. För mina goda vänner öppnar jag mer än gärna upp mitt hem för middagar, övernattningar, fika och samtal... andra vänner kan jag vara förutan. Kanske är det då ingen vän, utan bara någon man känner? Men var går gränsen? Ibland överraskas jag av att den där personen jag absolut inte trodde mig vilja ha hemma i soffan, var en som jag gärna bjuder hem, om och om igen, för att vi har det så supertrevligt ihop. Och hur kommer det sig att det ibland är en vän som jag inte kunde "vara förutan" förut, som jag plötsligt inte träffar över huvudtaget. På många år. Det kan vara en riktigt god vän som jag var extremt tajt med, då. Varför är det så? Mognad och utveckling och livscykel är några förklaringar, men det får mig att börja fundera lite kring goda vänner, eller bara "vänner"...
Ibland kan jag även förvånas över min starka ovilja att tycka om vissa personer. Ibland träffar jag på en person som jag bara har så svårt för. Jag har hört att det kan bero på att man har något karaktärsdrag som liknar en själv, och som man kanske inte riktigt gillar hos sig själv. Ibland är det ingenting man kan ta på, bara som en dålig energi och det är otroligt frustrerande. Jag ser mig själv som en normalsocial människa som försöker ha ett öppet sinne i stort och smått, men ibland är det bara stopp!
Å andra sidan så har jag blivit väldigt god vän med personer där starten varit lite knacklig så allt går om man bara vill och kan komma över sin förutfattade meningar!
Inlägg
2 kommentarer:
Hej Bea!
Jag ser dig somm en god vän, även om våra träffar blir väldigt oregelbundna. Det är så skönt och avslappnat med människor som (jag i alla fall anser som mina vänner) där jag kan ha varit ifrån dem i 2 månader och ändå behöver man inte uppdatera varandra eller visa sura miner (Jaha, det är så dags att ringa nu...). Den typen av relationer har jag sedan länge avsagt mig.
Jag tror också att man med åldern blir mer kräsen och även inser att vänskap ska inte kosta så mycket energi och irritation, utan tvärtom ge en energi och glädje. Förr kunde jag bita ihop med "vänner" för vi helt enkelt bara skulle vara vänner. Nu är det inte längre intressant.
Som du säger, mognad är nog en stor del i detta.
Bra inlägg, tack för det!
Kram Kaugan (via Matilda!)
Tack Karin! Ja, visst är det skönt med relationer där man bara behöver ta vid där man sist slutade, oavsett hur lång tid det går mellan gångerna! Snart tar du och jag vid där vi slutade sist, då vi tar den där efterlängtade promenaden! =) Du är absolut en av mina goda vänner! Kram
Skicka en kommentar