Kommentarer

Jag vill bara säga tack för era kommentarer! Det är så himla roligt! Dels för att jag ser att det jag skriver faktiskt berör eller upprör någon, samt att jag får veta vilka som är och hälsar på. Så skriv fler kommentarer! Jag blir jätteglad av alla kommentarer!

Grekland i mitt hjärta!

Det var 1996 och jag landade i Aten en stekhet dag i början av maj. Jag skulle jobba min första säsong som reseledare för Ving. Mina nya kollegor och jag spenderade 2 dagar i Aten innan vi åkte vidare till den lilla gröna ö där jag skulle bo hela sommaren; Thassos. Thassos var ett helt nytt resmål för Ving så jobbet satte igång direkt att hitta information och historia om ön och regionen att fylla hotellpärmar, utflykter och välkomsmöten med. Min resa i grekisk historia började... Jag följde romarnas spår på Via Appia på gränsen till Orienten. Jag stod på samma flodbank i Philippi där Paulus enligt sina brev "döpte" sin första europé. Jag smakade retsina och kontosouvli för första gången. Jag blev förälskad i Grekland, grekiskan och grekerna. Men även i min nuvarande (o)äkta hälft från Norge. Något grekerna aldrig kunde förstå. Att jag kunde välja en norrman framför en grek. Som om man har något val när det kommer till kärlek!?

I början av maj 1997 var jag på väg till min tredje säsong som reseledare, min andra i Grekland och tillsammans med min norrman. Jag landade på Korfu och reste med båt till fastlandet på Greklands västkust. Solen sken även denna gång och sommarens värme hade redan anlänt. Någon timme senare blir jag förälskad - igen. Förälskad i en liten, liten stad. En riktig pärla vid namn Parga. Jag älskar redan vid det här laget grekisk musik och nätterna här är fulla med grekiska landsplågor på Bozoukiklubben. Jag älskar även den grekiska maten, men i Parga får jag smaka på riktiga, hemlagade och utsökta grekiska rätter när de är som bäst.

Tack vare Parga har jag även fått se fler fantastiska platser i Grekland. Jag hade från Parga fördelen att få köra 2-dagars turer till Aten via Delphi och Korinthkanalen. I Delphi pratade jag med antikens gudar vid jordens navel, och på Akropolis fick jag se Feidipides verk Parthenon. Jag besökte de fantastiska bergformationerna i Meteora med sina munk- och nunnekloster som klamrar sig fast längs dess sidor. Jag har vadat i floden Styx vars källa är densamma där Thetis doppade sin son Akilles för att göra honom odödlig. Jag har besökt dödsriket i Nekromanteon med sin bisarra historia om resor till Hades. Jag har suttit i Dodoni under samma träd där prästerna fick sina orakel. Jag har besökt Ali Pashas högkvarter där det smiddes fruktansvärda planer på krig och plundring i området. Det var här jag erövrade ytterligare en del av det grekiska språket. På den fantastiska "grannön" Lefkas med sina långa vita stränder hade jag min första(mini)semester med JE. Men, det var även här jag hade min värsta flygförsening med passagerare som på grund av dimma landat i Aten, och bussats utan varken vatten eller bröd över hela Grekland för att komma fram till sin semesterort. Efter minst 24 timmar i vaket tillstånd så var det en lisa för själen att få köra in i Parga och mötas av glittret av sol på vatten och utsövda kollegor.

Sommaren 1998 blev säsong fem i Grekland, denna gång på Korfu. Där arbetade jag som servicechef och lite mer ansvar att axla. En säsong som blev full av god mat på små restauranger bland Korfu stads gränder men inte så mycket historia och upplevelser i övrigt. Korfu var härligt, men besöken i Parga var något man längtade efter...

2001 återvände jag till Grekland igen. 2 veckors öluffning i Kykladerna som turist. Santorini, Paros, Anti-Paros, Naxos, Delos, Mykonos, Amorgos och Ios. Vind i håret, solbrända axlar, frappé, solnedgångar i hamnen, vitkalkade hus, amfiteatrar, mosaiker, fiskeläger, grekisk sallad, gamla gummor som virkar, salta bad, iskall öl, båtturer och sirtaki. Det är Grekland när det är som bäst!
Grekland är och förblir ett minne för livet. Ett av mina bästa minnen!

Träningsmusik

För att kunna stå och snurra på Orbitreken i minst 20 minuter behövs musik. Högt tempo, hög volym och musik som sätter igång det där "djävlar-anamma" i mig. Utan musik hade det inte blivit mycket till träning. Av en slump är de första låtarna på en av mina spellistor som gjorda för min lilla 20-minutare på Orbitreken som uppvärmning.

Jag startar lite lugnt med Scissor Sisters "I don´t feel like dancing". Här har jag 4 minuter på mig att starta upp maskineriet. För sen kommer "Crying at the discoteque" med Alcazar. Nu pumpar jag igång ordentligt och kör stenhårt i nästa 6 minuter. Jag mimar och håller på och fantiserar mig bort till dansgolvet och piff poff så har halva tiden gått. Nu går kroppen på autopilot och då passar "Rej" med Ame helt suveränt. Efter 3,5 minut är det dags att öka pulsen lite igen så nu kommer "Time to pray" med Andrea. Lite skönt lättsam europop innan spurten kommer med The B.O.M.B. och "Skynight". När jag efter den låten glider av Orbitreken och börjar lite styrketräning så har 20 minuter nästan exakt passerat och jag kan känna mig nöjd!

Tack svärmor!

Jag är evigt tacksam till min kära svärmor som har varit på besök i en vecka. Hon har tagit hand om barnen och sett till deras bästa då jag varit på jobbet. Hon har bakat matbröd med barnen så vår frys är full. Hon och barnen har bakat kanelbullar till Samuels kalas på söndag. Hon har tvättat och strukit som bara svärmor kan. Hon har bakat morotskaka till middagen i lördags. Hon har med andra ord gjort allt det där som jag inte hunnit. Tack kära svärmor för att du finns!

Sökord

Utan tvekan är den vanligaste träffen på min blogg på sökorden frisyr och 80-tal, tillsammans. Så gott som varje dag är det någon som har letat sig in på min sida på grund av ordet frisyr i någon konstellation. Att vara intresserad efter nya frisyrer är väl ok, men vem är intresserad att klippa sig som på 80-talet igen? Hm, ska jag ta hockeyfrilla eller permanentat hår med rak lugg som står rätt upp? Svårt val... eller?

Vilken vecka!

Förutom att hämta barnen på dagis och skola, planera och laga middag, jobba, handla, städa, ta hand om barnen och allt annat som hör vardagen till så har följande hänt:

Föräldramöte, fönstermöte, organisationsmöte, ekonomimöte, personligt ledarskapsmöte, läkarbesök, ridning, inköp av presenter, födelsedagsmiddag med fika, disputationsmiddag, planering av dito, middag med släkt, hockeyskola, sjuka kollegor, hysteriskt hög arbetsbörda, svärmor på besök, naprapatbesök och ja, det var nog allt...

Det har varit min vecka. Vilken vecka!

Karaktärsdrag

Jag sitter och sammanställer mina positiva karaktärsdrag och hur de visar sig i livet, inför mitt möte med min mentor/coach på fredag. Det visar sig svårare än jag trodde. Så jag sökte lite på internet, tog ett test och fick fram detta... En del kanske stämmer, en del inte, eller vid närmare eftertanke inte så mycket över huvudtaget och det enligt mig förstås. Nä, jag får nog återgå till min egenkomponerade lista i alla fall.

Your Five Factor Personality Profile

Extroversion:
You have medium extroversion.You're not the life of the party, but you do show up for the party.Sometimes you are full of energy and open to new social experiences.But you also need to hibernate and enjoy your "down time."

Min kommentar: nähä, ingen partypingla med andra ord, bara glimmar till "sometimes", och ja, är det nåt fel med att bara vara eller?

Conscientiousness:
You have medium conscientiousness.You're generally good at balancing work and play.When you need to buckle down, you can usually get tasks done.But you've been known to goof off when you know you can get away with it.

Min kommentar: Första biten stämmer väl hyggligt, men vadå känd för att goof off? Nu är man en "smitare" oxå...

Agreeableness:
You have low agreeableness.Your self interest comes first, and others come later, if at all.In general, you feel that people are not to be trusted.And you're skeptical that anyone else really feels differently.

Min kommentar: Kul! *sarkastiskt* Jag verkar ju vara en helkul person... ähm, nä!

Neuroticism:
You have low neuroticism.You are very emotionally stable and mentally together.Only the greatest setbacks upset you, and you bounce back quickly.Overall, you are typically calm and relaxed - making others feel secure.

Min kommentar: Thank you! Till slut något jag vill kännas vid.

Openness to experience:
Your openness to new experiences is medium.You are generally broad minded when it come to new things.But if something crosses a moral line, there's no way you'll approve of it.You are suspicious of anything too wacky, though you do still consider creativity a virtue.

Min kommentar: Ja, nu närmar vi oss något - kanske...

Vill du prova? Här är länken: http://www.blogthings.com/thefivefactorpersonalitytest/

Sommarens sista dagar

Lite höstfint på farstukvisten

Kärleksörten börjar snart att blomma.

Förrådstädning! Nu finns det hyllor och var sak har sin plats.

En dörr till förrådet är inköpt. Den ska bara målas och sättas på plats.

Elias hjälper till.

Gotländska inköp

Fina muggar till kaffe eller te och en saltskål till flingsaltet, fin både vid spisen och på bordet.

Gotland!

Med vind i håret, kisande ögon och Pippi Långstrump i högtalarna har vi rest Gotland runt. Bland Visbys gränder, från Fårö i nord till Hamra i syd har vi färdats på denna sköna ö. Kvällarna har vi spenderat framför brasan med tända ljus och gott vin. Både barn och vuxna har njutit av 4 dagars ledighet och en fantastisk hemvist i ett underbart hus precis vid Visbys ringmur.

Varför?

En bil svischade förbi på gatan med en sticker i bakrutan med följande text:

En lydig kvinna är en lycklig kvinna!

Vad menar man med det? Varför? Så otroligt dumt!

Märklig företeelse

Vi har blivit vana vid en märklig företeelse, för när jag härom dagen inte såg på TV utan endast hörde ljudet så började jag fundera. Hur absurt är det inte med applåder och skratt i TV-komedier? Vad är detta fenomen egentligen!? Jag vet att en del komediserier har publik då de spelar in, men där är ju inget som lämnas åt slumpen inte. Publiken visas skyltar så de vet när de ska skratta och när de ska applådera. Det står på allvar någon vid sidan av/framför och: "Nu börjar det bli lite roligt, nu tar vi lite skratt. Ha, där kom la grand finale, då tar vi lite applåder också." En del serier har ingen publik utan får skratt och applåder pålagt efteråt. Varför? Blir serien roligare? Nog för att skratt smittar men när jag så lyssnade på TV-komedin så hörde jag mest lite fnissningar, sporadiska skratt som blev följt av några asgarv och applåder för att sedan bli lite fnissningar igen. Sen började det om från början... Inte så värst smittsamt. Men det är väl tur att det endast är humor som förstärks och inte tragedi. Tänk hur det skulle låta, en hel publik som gråter, bölar, snyter och oj-ar sig. En ännu hemskare tanke är om dem börjar med detta även på film. Huga!

Hästtokig

I måndags var det andra ridlektionen efter sommarbetet! Guud vad roligt det är! Det är så otroligt härligt att få sitta upp, värma upp och känna av hästen, innan själva lektionen sätter igång. Jag vet precis hur jag ska göra, hur jag ska sitta och vilka hjälper som behövs för att få hästen i form. Men, det är ju aldrig riktigt så enkelt. De två sista gångerna har jag haft en häst som är riktigt trevlig att rida. Men han börjar gärna springa, ökar tempot lite så där i smyg och då sitter jag och koncentrerar mig på att göra halvhalter, hela tiden. Och vad händer då? Jo, jag glömmer av sitsen eller börja knipa med knäna eller nåt annat fånigt... Men, men för det mesta går det hyfsat bra och jag känner mig nöjd med insatsen. Oavsett utgång , så längtar jag tills det blir dags igen varenda gång jag hoppar av hästen, och nästa gång är det hoppning! Jippie!
Innan semestern var jag och A på hoppkurs i två dagar. Vi fick hoppa massor och det gick helt otroligt bra för att vara 6 år sedan sist! Jag har aldrig tävlat på riktigt men när jag var mindre byggde jag och C hinderbanor på hennes gräsmatta. Vi tävlade och hoppade runt och vi hade den ena mer hetlevrade käpphästen efter den andra. Hästarna hade givetvis namn och vi drömde oss iväg till de stora arenorna. Som liten längtade även jag efter att ha egen häst, och jag var i stallet en del. Jag hjälpte den som ville ha hjälp, smorde träns och sadlar, fodrade hästarna eller bara kikade på någon lektion. Även om jag längtar än i dag efter att ha en egen häst så räcker det ändå väldigt långt med att få längta till nästa lektion.