Jag är dödligt trött på de unkna debatter och samtal som studsar lika dåligt som en påse ärtor i årets valrörelse. Inget parti, ingen politiker, inget ämne har fått mig att vilja stå på barrikaderna och vråla ut min övertro på detsamma. Därför var det befriande att få ta del av två personers samtal om ideologi, historia, världsuppfatting och erfarenheter, då jag imorse läste den upplyftande korrespondensen Göran Greider och Lars Gustafsson emellan i Dagens Nyheter.
Göran och Lars rör sig med ett språk som jag avundas och jag uppskattar deras vilja att förstå den andres syn och bejaka den, om än inte villig att följa samma stig. Deras samtal innehåller inget av den nedvärderande och klagande retorik som dagens politiker i mångt och mycket har lagt sig an. Nej, de har ett framåtriktat samtal som använder sig av historiens händelser och yttranden, intellektuella eller inte, som ett sätt att förstå samtiden och omvärlden. Samtalet är nyfiket och skärpt, och trots meningsskiljaktigheter respektfullt.
Tänk om vi likt Göran och Lars kunde föra ett nyfiket och övertygande samtal utan att luta oss alltför mycket tillbaka på gamla ideologiska slagord och PR-byråers reklamsnack.
Det är samtal som deras som får mig att vilja bli med i det politiska rummet och vilja föra fram min föreställning om världens blivande. Tyvärr står jag efter årets valrörelse något bedövad och oberörd en dag som denna om än inte utan röst.
Inlägg
