Halloween, ärtsoppa och varm punch!

Farstutrappan står Halloweenklar för alla spöken och häxor som kommer att knacka på i helgen. Men i år blir det inget godis eller bus hos oss. Vi åker ut till landet och umgås hela familjen. Det blir brasa nere vid sjön, ärtsoppa, varm punch, kräftor, västerbottenpaj och socialt samkväm. Ha en fantastisk helg!

Något som lyser upp i mörkret.

För några dagar sedan klickade jag hem en ljusstake och en hel hög med olika ljusmanchetter från Cult Design. Idag kom första paketet. De här ljusstakarna är så otroligt fina då man kan styla om dem efter behag. Det finns en uppsjö av varianter. Idag fick min ljustake se ut så här.

Trissvinnare!

Tänk, plötsligt händer det! Är det inte så de säger i reklamen? Och idag hände det! Vi skrapade fram 3 gånger 100 kr plus x10! 1000 kr med andra ord! Inte illa! Jag är superglad och kommer unna hela familjen något litet extra. En eller två trisslotter blir det nog också!

Min nya kompis Leffe!

Sedan ungefär en vecka tillbaka så har jag en ny kompis. Han heter Leffe och han skickar en massa skämtmail. Leffe sänder det ena mer roligare, snuskigare och galnare än det andra. Först trodde jag kanske att jag råkat ut för något spam eller liknande. Men Leffe har nog bara tagit fel på ett understreck och en punkt i epostadressen. Jag vet att det finns en till med samma namn som jag. Eller hade, jag har ju bytt. Här är det senaste knäppa "alstret" han skickade mig...

Pellepennan och Suddagumman

Pellepennan och Suddagumman var ett barnprogram i svensk tv. Det var en ritsaga av Gunnel Linde, och den handlade om Pellepennan som ritade och Suddagumman som suddade. Deras barn hette Sudderudden och Stumpan med det gemensamma namnet Kluddabarnen. Sändes första gången 1965. Någon mer än jag som blir nostalgisk?

Ny bil!?

Som jag har längtat! Handpenning är lagd, imorgon åker jag för att provköra. En "ny" bil. Äntligen!

wd*glkn#wräp@gbnf:KVNsnf

Vissa dagar bubblar det bara över. Jag har så mycket som vill ut, men jag kan inte formulera tankarna. De virvlar för snabbt och känslorna slår både i topp och botten. En del är jag tveksam om jag vill yppa på bloggen, annat absolut. Jag skriver minnesinlägg för mig själv, för att vid en mer konstruktiv tid ta fram och publicera. Men, tänk att det ska vara så svårt... att sätta tankar på pränt ibland.

"Finns det några snälla kvinnor här?"

Bon Appétit!

Vi, trois gourmandes, har precis sett denna fantastiska film! Vilken film! Vilken känsla! Vilken humor! Vilken upplevelse! Den här filmen bara måste ses!

Alla tiders klassiker.

Jag ska likt Julie Powell i filmen om Julie & Julia ägna mig helhjärtat åt ett litet projekt. Mitt nya projekt är att läsa om de gamla klassikerna. Jag tänker på Camus, Voltaire, Lagerkvist, Rydberg, Wilde, Zola, Brontë, Flaubert, Goethe, Hemmingway, Ibsen, Homeros, Blixen, Bergman med flera. Normalt så tycker jag inte om att läsa om böcker då jag kommer ihåg alldeles för mycket av handlingen och därför tycker att tjusningen försvinner. Men jag känner att det kan ge lite nytt perspektiv. Många av klassikerna läste jag för att det var obligatoriskt i skolan och uppskattade nog inte alla som de klassiker de är. Många är tunga, eller föreföll mig så under skoltiden. En del av böckerna kommer jag förmodligen aldrig att gilla, andra kommer jag nog låta bli att läsa om, eller läsa överhuvudtaget. Ivanhoe av Walter Scott till exempel. Den har jag sett till leda varje jul och kan utantill. När jag bläddrar igenom listan av klassiker som Kulturrådet sammanställt, så märker jag att det är en hel del böcker jag aldrig läst och ser med förtjusning fram emot mitt lilla projekt. Har du några personliga favoriter att tipsa om?

Listan på alla tiders klassiker hittar du här.

Cult Design på önskelistan...

Bilder: Mias Online/Cult Design

Vad är det för trend att inte tvätta sina kläder?

Tydligen ska vi inte tvätta våra jeans. Inte på minst 6 månader sisådär om man ska tro de som "vet". Detta för att inte jeansen ska förlora färg och passform. Vad är det här för nonsens? Ungdomar (och vuxna hör och häpna!) sväljer detta besked med hull och hår, som om det vore helt normalt. Jag skulle känna mig ohyggligt ofräsch om jag inte hade tvättat mina byxor på 6 månader eller ett-två år som en del enligt uppgift har underlåtit sig att tvätta sina. Vedervärdigt! Visst, att tvätta kläder för ofta är varken bra för tyget, färgen eller naturen, men någon måtta får det väl vara. Och vad säger det om kvalitén på jeansen? För mig är det ett undermåligt betyg att inte kunna tvätta sina kläder för att förhindra förfall. Nej, då köper jag hellre ett par nya efter 6 månader om jag nu nödvändigtvis måste ha dessa speciella byxor...

Hormonell? Jag?

Igår var jag arg. Så arg, så arg, så arg. Var det någon som så mycket som petade på mig så skrek jag rasande rätt ut. Var det någon som sa något så kunde jag börja gorma utan större förvarning.Varför jag var arg? Ingen aning.

Mer älskvärt filmdrama...

Tänk att vi alltid söker det vi inte har. Men å andra sidan, varför ska man nöja sig med det man har, bara för att man har det...

Kärlek och andra katastrofer

En till sån där löjligt härlig feel-good film om kärlek...

Varför har du inte sagt upp dig idag?

Varför gör jag det jag gör? Ställ dig den frågan lite då och då och förvånas över hur frågan kan ge klarhet och argument för en förändring, eller en insikt om att du har allt som du behöver. Vi behöver bara hitta argument för ett nöjdare liv för att oftare hitta tillbaka till känslan av ro och tillfredsställelse. Jana Söderberg menar att vi ska planera lyckan och det är nog inte så dumt. Varför ska vi vänta med att ta ut glädjen till sen när vi kan uppleva den nu. Varför ta alla 5 semesterveckor på en gång istället för att spara 1 eller 2 och dela ut de goda stunderna på hela året istället. Planera lyckan helt enkelt. Ge dig oftare stunder av närvaro. Ta dig rätten att må bra!

Källa: Jana Söderberg

Det brukar inte ligga för mig att önska någon till helvetet...

Jag är upprörd och äcklad. Det är nästan så att jag inte finner ord, så upprörd är jag. På TV4 Fakta har ikväll gått en dokumentär om pedofiler i Kambodja. I dokumentären följde vi de ideella organisationernas arbete, och vilket jobb de gör. All heder till dem. Deras motgångar skulle kunna sänka den mest motiverade, för de möts allt för ofta av korruption, avslag och motstånd. Men de fortsätter. Fortsätter samla bevis och underlag för att få dessa vedervärdiga män dömda för deras brott. I detta nu är nog en gåva i form av pengar in på ett konto det bästa och snabbaste sättet för mig att hjälpa till i kampen mot exploatering av barn. Men jag har god lust att åka ned och vrida om en och annan arm. Jag skulle inte vara varken förstående, empatisk eller trevlig att ha med att göra om jag fick lägga vantar på någon av dessa män.
Pedofilerna gömmer sig bakom falska adoptionsdokument, mutor och kontakter med högt uppsatta poliser, militärer och politiker. En del spelar in porrfilmer som de gör pengar på, andra "leker familj". Jag mår illa!
Det finns mycket som jag skulle kunna tänka mig önska till mänskligheten. En sak är att ingen ska behöva leva i fattigdom. För med fattigdom kommer möjligheten för människor med pengar att köpa andra människors liv och göranden. I Kambodja är bland annat poliser underavlönade. De tjänar ca 30 dollar i månaden, så det är inte konstigt att de, mot en mindre summa pengar, tittar åt ett annat håll. Lärare är tvungna att ta ut en avgift från sina elever för att överleva trots att skolan ska vara gratis i Kambodja. Detta medför att alla inte kan gå i skolan, eller försätter föräldrar i en situation där exempelvis barnprositution blir en nödvändighet. Barn till fattiga föräldrar har gatan som hemort och är i stor fara för att exponeras för oegentligheter mot sin person och kropp. Jag har full förståelse för att en 10-åring bländas av några dollar, kanske en mobiltelefon och låter sig luras i fällan, men jag har ingen förståelse för dessa pedofilers avskyvärda handlingar. Det går utanför min fattningsförmåga hur vuxna människor kan ge sig på barn och beröva dem sin barndom, och liv.