Hemma igen...

Hjärnan är skönt geggig efter 3 veckors avslappning, sol, bad och värme. Ryggen har dock tagit stryk så nu ligger jag mest på spikmattan, knaprar smärtstillande och stretchar höftböjarna. Tvättmaskinen går runt, runt, runt och kommer så fortsätta någon dag till innan den kan få ledigt en stund till. Barnen flyger ut och in, gungar och bygger Lego. Borde uppdatera familjebloggen, men jag har faktiskt inte lust för stunden så jag låter bli. Inom kort ska jag lyfta telefonluren för att boka in lite trevliga sejourer hos och med familj och vänner resten av sommaren. Det lovas både lant- och havsluft! Jag ska snart sätta på P1 och lyssna på dagens sommarpratare. Det är semester med andra ord...

Snart är det Sommar på riktigt!

Jag glädjer mig som ett barn till P1 drar igång årets Sommar! Det är många namn på listan som jag ser fram emot att höra på. Som vanligt kommer det att vara de som jag minst anar som kommer vara bäst, och de som inte levererar det jag förväntar mig. Men det är det som är charmen. Jag grämer mig lite att jag kommer vara bortrest de första 15 dagarna. 15 dagar då jag inte kommer sätta mig tillrätta i solen eller i soffan och bara lyssna. Å andra sidan så kan jag ladda ner de missade programmen och lyssna när lusten faller på. Tack för det Sveriges Radio!

Infekterat

En vän till mig tar i dag upp det skakande reportaget i DN om ett rättsfall i byn Vojakaala på sin blogg. DN:s reporter Maciej Zaremba säger sig finna en annan historia bakom det som utspelas i byn och som inte rapporterats om i medierna tidigare. Historien får en verkligen att undra om det som tidigare skrivits är baserat på enkom den ena sidan i rättsfallet. Precis som i de flesta fall av tvister så finns det alltid två eller fler sidor av saken och det är inte alltid lätt att välja ("rätt") sida. När medierna sedan väljer och vrakar i det som säljer mest upplagor så kan bilden bli än mer förvriden. Man måste grundligt ta reda på fakta för att komma till någon slags sanning, och inte ens då känns det kanske rättvist för inblandade och betraktare. Det handlar om känslor, upplevelser, attityder och ursprung.
Jag hörde på P1 en intervju med en svenskättad bosättare i Israel. Han menade att vi européer önskar att araberna gör det som nazisterna inte fullförde, nämligen att utrota judarna. Han förespråkade vidare att araberna som befinner sig i det som idag är Israel, Västbanken och Gaza, mot ev. ersättning skulle transporteras till Jordanien. Jag förfasas över den inställningen. Jag inser att konflikten är infekterad och svårlöst men att så kategoriskt mena något gör mig rädd. Han förespråkar en lika intensiv fanatism som en del av araberna gör på sin sida.
Vem som har rätt eller fel, är något som vi kanske måste lämna därhän. Vi har givetvis rätt att välja sida, men ta med en tanke om att allt inte är svart eller vitt och att vi i grund och botten bara är människor allihop. Människor som vill leva i fred och utöva sitt eget liv efter egna önskningar. Vi måste ha empati för varandra, förståelse för olika kulturer och religioner. Så låt oss höja blicken och gå framåt, inte gräva ner oss i historiska och religiösa oförrätter. Men det kanske är lätt för mig att säga som lever fritt och lyckligt i ett mångkulturellt samhälle utan "grannar som knackar på dörren"...

Teknikens under, eller?

Idag ringde jag Telia. Jag ville ha en epostadress till. Något så enkelt. Jag ringer. Får några val. Hm... ska jag välja support eller kundtjänstfrågor om beställning/ändring av tjänster? Jag väljer support. Nu får jag fler val, bland annat internet och bredband eller datakommunikation. Datakommunikation? Det borde kanske vara epost!? Ja ja, jag trycker datakommunikation. Får att välja på driftinformation och felanmälan, endast. Äsch, det var fel. Nu vill jag tillbaka. Men vart tog "jag-vill-tillbaka-till-början-valet" vägen? Nä, jag kan bara trycka stjärna för att höra meddelandet igen. Jag blir tvungen att lägga på och ringa igen. Den här gången väljer jag kundtjänstfrågor istället. Får samma val denna gång om internet och datakommunikation bland annat. Jahapp. Jag väljer väl datakommunikation igen då. Ombedes att trycka in mitt organisationsnummer. Ok, slår in och... får ett val till! Nu får jag välja på anslutning till internet eller kortterminal, fast datakommunikation såsom kommunikation mellan två fasta kommunikationer... bla bla bla... Grrr! Väljer datakommunikation, igen! Ha, äntligen ton. "Du är placerad i vår kö och vi tar strax emot ditt samtal." Suck! Sitter och väntar, (o)tålmodigt. Så händer det! Jag kommer fram! "Ny epostadress säger du." "Ja, det kan jag ordna." "Kan jag få ditt organisationsnummer?" Men för bövelen, det har jag ju redan lämnat!!!!!!!! Nåväl, hon får organisationsnumret på nytt och hjälper mig med mina önskemål. När jag lägger på har frustrationen lagt sig något, men att något så enkelt kan bli så krångligt är för mig obegripligt. Telia, ta bort denna valtelefon (eller vad det nu kallas) det är ett otyg utan dess like! O-valtelefon, det är vad det är!

Fredrik Lindström har erfarit något liknande, men då med en "tjänst" som SJ har. Ladda ner hela berättelsen från: www.sr.se/sommar.

Total timing

Livet bjuder ibland på total timing. Igår var ett sånt ögonblick. Vi glider in över Öresundsbron och närmar oss svensk mark då vi välkomnas av pampigt intro och texten "coming home now..." ur Rockys "Gonna fly now". GRYMT! Vi har Dolph Lundgren att tacka för det, då P1 Sommar var inrattat på radion.