Har du fått några komplimanger på sistone?

Det är lite motigt om dagen. Hela jag är en emotionell berg- och dalbana. Jag är helt enkelt lite nere. Det bär mig verkligen emot att vara svag och deppig, men livet suger musten ur mig. Det känns svårt att räcka till, som mamma, fru, dotter och arbetande kvinna. Orsakerna är många, en del mer allvarliga än andra. Att jag även åkt på en monsterförkylning är inget som bättrar på humöret, jag tycker verkligen illa om att vara sjuk.


Då är det så vidunderligt härligt att ha vänner att ty sig till, öppna upp sig inför och få lov att skotta över lite av sin oro, besvikelse och frustration på. Jag har de senaste dagarna fått höra att jag är väldigt vacker, en fantastisk människa, en härlig och varm person och att jag är en av de bästa mammor som de känner! Det är komplimanger som värmer och gör mig glad och jag är oerhört tacksam att ha så fina vänner. Alltså, inget ont som inte för något gott med sig...

Givande samtal och utbyte av livets erfarenheter

I helgen hade vi besök av en vän från reseledartiden. Vi har de senaste åren tagit upp en kontakt som legat nere sedan vi lämnade varandra på en flygplats någonstans i Medelhavet i slutet på 90-talet. Helgen har innehållit samtal om gångna tider och våra erfarenheter från tiden vi var ute i vida världen tillsammans, och av dagens vardagligheter, familjeangelägenheter och livet i stort. Det är så otroligt härligt att ha vänner som man kan återuppta det samtal som avslutades förra gången, utan problem även om det har gått många år sedan sist.

Vi hann med en hel del god mat och dryck samt lite Stockholm cityshopping också och det kändes som helgen var alldeles för kort. Men i sommar åker vi på en liten roadtrip och hamnar förmodligen på vår väns adress för att umgås igen. Det ser jag fram emot, och tack C för besöket!

En bokklubb, en bokcirkel...

Jag kan absolut tänka mig att träffas en gång i månaden med goda vänninor för att prata om en bok eller laga och äta mat. Jag har med två vänninor fått till att träffas för att ha tjejhelg med utgång, tjejhelg med shopping och inom kort blir det tjejhelg på spa. Det är verkligen fantastiskt trevligt och jag skulle gärna ha fler tjejhelger för social samvaro. En film jag nyligen såg på TV1000 inspirerade till bokklubb, så vänner; när ses vi?

Tack för igår!

Några filtar, en nykokt fisksoppa, vågskvalp, solnedgång, iskallt vitt vin, skratt, en brygga, härliga vänner, chokladbomb och djupa samtal. Det var min torsdagskväll! Fler såna stunder i livet!

Goda vänner eller bara "vänner"...?

Vissa människor vill jag gärna umgås med. För mina goda vänner öppnar jag mer än gärna upp mitt hem för middagar, övernattningar, fika och samtal... andra vänner kan jag vara förutan. Kanske är det då ingen vän, utan bara någon man känner? Men var går gränsen? Ibland överraskas jag av att den där personen jag absolut inte trodde mig vilja ha hemma i soffan, var en som jag gärna bjuder hem, om och om igen, för att vi har det så supertrevligt ihop. Och hur kommer det sig att det ibland är en vän som jag inte kunde "vara förutan" förut, som jag plötsligt inte träffar över huvudtaget. På många år. Det kan vara en riktigt god vän som jag var extremt tajt med, då. Varför är det så? Mognad och utveckling och livscykel är några förklaringar, men det får mig att börja fundera lite kring goda vänner, eller bara "vänner"...

Ibland kan jag även förvånas över min starka ovilja att tycka om vissa personer. Ibland träffar jag på en person som jag bara har så svårt för. Jag har hört att det kan bero på att man har något karaktärsdrag som liknar en själv, och som man kanske inte riktigt gillar hos sig själv. Ibland är det ingenting man kan ta på, bara som en dålig energi och det är otroligt frustrerande. Jag ser mig själv som en normalsocial människa som försöker ha ett öppet sinne i stort och smått, men ibland är det bara stopp!

Å andra sidan så har jag blivit väldigt god vän med personer där starten varit lite knacklig så allt går om man bara vill och kan komma över sin förutfattade meningar!

I goda vänners lag!

Det blev åter dags för lite kvalitetstid med goda vänninor och denna gång fick jag besök från annan ort. Man och barn hade jag vänligt men bestämt förvisat till landet. Mina vänninor hade jag inte sett på en god stund, men vi tog vid där vi sist slutade. Så fantastiskt det är att ha sådana vänner! Det värmer verkligen hjärtat!
Vi ägnade eftermiddagen och kvällen åt samtal, vin, mat och lite mera samtal. Vi mindes och skrattade gott åt våra gemensamma eskapader genom åren. När vinet började stiga oss lite åt huvudet så började vi piffa oss för att sedan ta tåget in mot stan och göra stan osäker. I nästan 2 timmar dansade vi häcken av oss på ett av stans bästa dansgolv och på vägen hem höll vi på att få en taxichaufför med oss hem på efterfest.
I morse åt vi lång och härlig frukost, pratade mer allvar och fnissade lite till innan det var dags för vännerna att bege sig hemåt. I maj har vi bestämt ny träff. Detta ska absolut bli en tradition.

Samtalsämnen

Jag gillar samtal mellan skarpa sinnen. När det blixtrar till och humor är inblandat. När det är snabba vändningar utan att samtalet för det får en oväntad och obehaglig vändning. Jag gillar att skratta och bjuder gärna på en och annan historia om mig själv i trångmål. Jag gillar även samtal där djupa diskussioner uppstår om livets allvar och skeenden. Både i den privata sfären och ute i den stora vida världen. Det finns så ofantligt mycket att prata om!

Varför är det då ibland så svårt att prata med vissa människor, att få igång ett samtal om vilket ämne som helst. Det finns ibland inga tecken på att man inte skulle kunna ha ett givande samtal med varandra, då man verkar ha ungefär samma intressen och så vidare, men ändå... Tystnad. Man hittar inte riktigt ända fram, till den där beröringspunkten som får det att lossna. Men med vissa andra kan man prata, prata, prata.... om vad som helst och hur länge som helst. Jag är den lyckliga sorten som har det så på jobbet. Vi pratar och diskuterar, luftar, skvallrar och löser världsproblem. Det är samtalsämnen mellan himmel och jord. Det finns så många samtalsämnen så för en tid sedan bestämde vi oss för att träffas utanför jobbet över en middag och prata "färdigt"... Inte för att det hjälpte då vi bara får fler och fler ämnen, känslor och situationer att tala om. Så vi får nog träffas igen, snart, för att fortsätta samtalen och diskussionerna!