Hajar du tugget?

Använder du mycket slang i ditt språk? Förstår du det slang som talas idag? Från listan här bredvid ska jag villigt erkänna att det inte är så många ord som jag varken använder eller skulle förstå. Många av orden är tagna från utländska språk, arabiska bland annat, om jag gissar rätt. Många av orden används dessutom även i en miljö som jag inte alls känner. Kanske beror det på många av ordens betydelse, men jag upplever orden som aggresiva, nervärderande och utpekande även om ordet har en positiv laddning. Men vem vet, kanske dröjer det inte länge förrän jag kallar min kompis för "moe" och säger "machine" om en extraordinär insats. En del av vårt språk idag är ju slang från igår och är rumsrena.

Idag är jag dock inte lika intresserad av att hitta nya ord som när jag var yngre. Jag vill använda alla vackra "riktiga" ord, och inga låtsasord. Men jag kom ihåg tjusningen i att haja tugget och lära mig nya ord och uttryck, även om det då handlade om att få veta att Stockholm kallades för Eken på Söderslang...

Beatrice and then some...

Det är min bloggs namn enligt Google Translate. Jag måste ha klickat på knappen av misstag och fick plötsligt hela bloggen på engelska. Har du Google Toolbar så klicka du med och se vad du får för resultat. Här följer annars några härliga översättningar som jag hittade:

- Sleeping Drunken feet on cold floors = sömndruckna fötter på kallt golv
- Today, I have been biting = Idag har jag gått bet.
- Then friends, when we seen? = så vänner, när ses vi?
- Then they quickly contacted if you could urgently be found injured or sick and unable to speak - hur var det nu med subjekt och predikat...
- How is it that a man's word should be stronger just because he happens to be the mother? - tja svårt att säga...
- No shower = nej usch!
- Should be up worse = skulle vara uppåt värre
- Delighted that my hair has gravity - jo tack, det är ju skönt med gravitation, men nu var det ju hårets självfall jag prisade..
- You know you = vet du

Sköna norska ord

Det har väl inte gått någon förbi att jag lever med en norrman. Han och jag skrattar ibland åt språkförväxlingarna och olika ord för samma sak. Vi skrattade gott för en stund sedan då min käre man meddelade att pop-up fönster på norska kallas sprett-opp-vinduer! Låter lite makabert tycker jag! =)

Livsöden

Jag har läst tre böcker under min lilla semester.

Första boken är "Mias systrar" av Maria Eriksson
Maria berättar med hjälp av polisrapporter, dagböcker, vittnesmål och egna ord om 3 kvinnor som utsatts för misshandel och kränkningar i hemmet. Man får veta hur de har kämpat sig fram under förtryck och slag, mot alla odds och överlevt. I alla fall några...




Andra boken är Magdalena Graafs berättelse i "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". Magdalena berättar om hur hon levde tillsammans med en kriminellt belastad person som dessutom avverkade droger på löpande band när hon var ca 20 år. Hon delar med sig av den misshandel och terror hon blev utsatt för samt om flykten och kampen om att ge sin son en säker tillvaro. Den här boken har verkligen fått mig att fundera över mina fördomar, för tyvärr har även jag såna. Men Magdalena får upprättelse, även i mina ögon.




Tredje boken handlar om livet, men inte alls på samma sätt som de två förra. Nej, det här handlar om en vit kvinnas resa tillbaka till sitt älskade Kenya för att träffa den familj som hon lämnade för 14 år sedan med sin dotter. "Resan tillbaka till den vita massajen" av Corinne Hofmann är en annorlunda bok som gör mig glad. Man får dela Corinnes kärlek till landet och sin "familj" men man får även insikt i hur människor lever och uthärdar i svält, översvämningar, torka, missbruk och arbetslöshet. Jag kan även rekommendera de två första böckerna om den vita massajen.

Dessa var de tre böcker jag läst. Böcker om verkliga livsöden, och jag har varit arg, upprörd, ledsen och glad.

Jag blir så arg över att det är människor som där ute i världen konstant måste gå med rädsla för sitt eget liv, i sitt eget hem. Rädd för sin partners nästa steg. "Vilket humör är han på just nu?" Inte bara idag, utan just nu! "Vad ska jag svara?" "Ska jag svara?" Vad är bäst för att slippa bli slagen, eller i alla fall inte bli slagen lika hårt eller länge som förra gången. Det finns (främst) kvinnor som är så kontrollerade och nedtryckta att deras tankebanor inte liknar något vi ens skulle kunna föreställa oss. De lever under så komplett annorlunda kriterier. Tänk då på att de även kanske har ett eller flera barn att ta hand om. Eller så är de ett barn själva. Ett barn som inte kan värja sig för de vuxnas våld. Oavsett om det är riktat direkt mot dem eller mot dess förälder.

Jag blir upprörd när jag läser att svenska myndigheter om och om igen, skjuter ansvaret på annan myndighet! När en kvinna som lever under hemska förhållanden i vardagen inte blir trodd. Eller själv måste orka, ha möjlighet (språket kan vara en nog så stor faktor till att man inte klarar av det) och kunskap om vart man ska ringa och vilka möjligheter som finns för en i samhället. Tänk att behöva driva en rättegång mot sin värsta fiende, försöka hitta boende på annan ort, få hjälp med kvarskrivning, nytt personnummer, pengar och hela tiden vara rädd, ha ångest och försöka leva ett så normalt liv som det går för eventuella barns skull.

Jag blir ledsen när jag hör att det är så många som 16 kvinnors liv som släcks om året, de flesta av närstående män.

Jag blir glad när jag läser att kvinnor klarar sig. Jag blir glad över att det finns kvinnor och män som inte rättar sig i ledet utan går emot strömmen och GÖR något. Dessa människor äger min fulla respekt. Jag har funderat vad jag kan göra, så jag har kontaktat kvinnojouren i min hemkommun för att skänka dem alla våra små barnkläder. Jag ska även äntligen bli världsförälder.
Det finns så mycket man kan göra, men det lilla räcker länge!

http://www.kvinnojour.com/
http://www.roks.se/
http://www.raddabarnen.se/
http://www.unicef.se/

Ett ord

Idag fick jag en kommentar från en sporadisk (?) läsare att jag hade skrivit dem istället för de i mitt inlägg om favoritskulptör. Jag konstaterade att inte ens jag är felfri i mitt språk. Här kommer därför en påminnelse till mig själv, och alla er andra, om vi någon gång skulle tveka igen. Hemska tanke! Kompletterar även med en annan "enkel" felskrivning.

De eller dem?
Ersätt de med vi och dem med oss så vet du vad som är rätt. Exempel: "För de(vi)/dem (oss) som vill åka med avgår bussen om en timme."

Var eller vart?
Var visar på en plats, ett läge eller liknande, och kan besvaras med "där".
Vart anger riktning, alltså åt vilket håll, någonting är på väg. Besvaras alltså med "ditåt".

Så, då var mina ord lagt till debatten.

http://www.sprakradet.se
http://www.sprakpolis.se

Grekland i mitt hjärta!

Det var 1996 och jag landade i Aten en stekhet dag i början av maj. Jag skulle jobba min första säsong som reseledare för Ving. Mina nya kollegor och jag spenderade 2 dagar i Aten innan vi åkte vidare till den lilla gröna ö där jag skulle bo hela sommaren; Thassos. Thassos var ett helt nytt resmål för Ving så jobbet satte igång direkt att hitta information och historia om ön och regionen att fylla hotellpärmar, utflykter och välkomsmöten med. Min resa i grekisk historia började... Jag följde romarnas spår på Via Appia på gränsen till Orienten. Jag stod på samma flodbank i Philippi där Paulus enligt sina brev "döpte" sin första europé. Jag smakade retsina och kontosouvli för första gången. Jag blev förälskad i Grekland, grekiskan och grekerna. Men även i min nuvarande (o)äkta hälft från Norge. Något grekerna aldrig kunde förstå. Att jag kunde välja en norrman framför en grek. Som om man har något val när det kommer till kärlek!?

I början av maj 1997 var jag på väg till min tredje säsong som reseledare, min andra i Grekland och tillsammans med min norrman. Jag landade på Korfu och reste med båt till fastlandet på Greklands västkust. Solen sken även denna gång och sommarens värme hade redan anlänt. Någon timme senare blir jag förälskad - igen. Förälskad i en liten, liten stad. En riktig pärla vid namn Parga. Jag älskar redan vid det här laget grekisk musik och nätterna här är fulla med grekiska landsplågor på Bozoukiklubben. Jag älskar även den grekiska maten, men i Parga får jag smaka på riktiga, hemlagade och utsökta grekiska rätter när de är som bäst.

Tack vare Parga har jag även fått se fler fantastiska platser i Grekland. Jag hade från Parga fördelen att få köra 2-dagars turer till Aten via Delphi och Korinthkanalen. I Delphi pratade jag med antikens gudar vid jordens navel, och på Akropolis fick jag se Feidipides verk Parthenon. Jag besökte de fantastiska bergformationerna i Meteora med sina munk- och nunnekloster som klamrar sig fast längs dess sidor. Jag har vadat i floden Styx vars källa är densamma där Thetis doppade sin son Akilles för att göra honom odödlig. Jag har besökt dödsriket i Nekromanteon med sin bisarra historia om resor till Hades. Jag har suttit i Dodoni under samma träd där prästerna fick sina orakel. Jag har besökt Ali Pashas högkvarter där det smiddes fruktansvärda planer på krig och plundring i området. Det var här jag erövrade ytterligare en del av det grekiska språket. På den fantastiska "grannön" Lefkas med sina långa vita stränder hade jag min första(mini)semester med JE. Men, det var även här jag hade min värsta flygförsening med passagerare som på grund av dimma landat i Aten, och bussats utan varken vatten eller bröd över hela Grekland för att komma fram till sin semesterort. Efter minst 24 timmar i vaket tillstånd så var det en lisa för själen att få köra in i Parga och mötas av glittret av sol på vatten och utsövda kollegor.

Sommaren 1998 blev säsong fem i Grekland, denna gång på Korfu. Där arbetade jag som servicechef och lite mer ansvar att axla. En säsong som blev full av god mat på små restauranger bland Korfu stads gränder men inte så mycket historia och upplevelser i övrigt. Korfu var härligt, men besöken i Parga var något man längtade efter...

2001 återvände jag till Grekland igen. 2 veckors öluffning i Kykladerna som turist. Santorini, Paros, Anti-Paros, Naxos, Delos, Mykonos, Amorgos och Ios. Vind i håret, solbrända axlar, frappé, solnedgångar i hamnen, vitkalkade hus, amfiteatrar, mosaiker, fiskeläger, grekisk sallad, gamla gummor som virkar, salta bad, iskall öl, båtturer och sirtaki. Det är Grekland när det är som bäst!
Grekland är och förblir ett minne för livet. Ett av mina bästa minnen!

Det skrivna talspråket

När jag skriver ett ord, vilket som helst, hur vet jag att du "hör" mitt ord på rätt sätt?

Ett exempel - Ja. Ett enkelt ord som vi alla vet vad det betyder, och som med olika röstlägen får olika nyanser och innebörd. I skriftspråket är det inte lika enkelt. Man kan alltid förstärka ordet med ett utropstecken, frågetecken eller punkter. Men för att det ska vara korrekt skriftspråk hur skriver man, egentligen? Till exempel Ja-a? Alltså ett ja, med en liten paus mellan a-na och nästan som en suck. Helt omöjligt!


Ett annat exempel - Hallå. Hur läser du det? Hallå, som i hej? Hallå, lite avmätt så där? Eller mer uppmanande, Hallå! Jag kanske skrev hallå med norsk intonation, dvs med betoning på ett lite längre a och ett å som stiger på slutet. Men hur vet du det?
Tänk vad olika vi alla måste läsa olika ord, nyanser i texter och innehåll. Man kanske skulle börja skriva med fonetisk skrift, då skulle alla förstå!? Eller med en liten bild för att förstärka meningen/ordet. Precis som när man chattar. [h̬:al:ô]