Inget är som ett äkta samtal i dessa unkna debattider

Jag är dödligt trött på de unkna debatter och samtal som studsar lika dåligt som en påse ärtor i årets valrörelse. Inget parti, ingen politiker, inget ämne har fått mig att vilja stå på barrikaderna och vråla ut min övertro på detsamma. Därför var det befriande att få ta del av två personers samtal om ideologi, historia, världsuppfatting och erfarenheter, då jag imorse läste den upplyftande korrespondensen Göran Greider och Lars Gustafsson emellan i Dagens Nyheter.

Göran och Lars rör sig med ett språk som jag avundas och jag uppskattar deras vilja att förstå den andres syn och bejaka den, om än inte villig att följa samma stig. Deras samtal innehåller inget av den nedvärderande och klagande retorik som dagens politiker i mångt och mycket har lagt sig an. Nej, de har ett framåtriktat samtal som använder sig av historiens händelser och yttranden, intellektuella eller inte, som ett sätt att förstå samtiden och omvärlden. Samtalet är nyfiket och skärpt, och trots meningsskiljaktigheter respektfullt. 

Tänk om vi likt Göran och Lars kunde föra ett nyfiket och övertygande samtal utan att luta oss alltför mycket tillbaka på gamla ideologiska slagord och PR-byråers reklamsnack.

Det är samtal som deras som får mig att vilja bli med i det politiska rummet och vilja föra fram min föreställning om världens blivande. Tyvärr står jag efter årets valrörelse något bedövad och oberörd en dag som denna om än inte utan röst.

Infekterat

En vän till mig tar i dag upp det skakande reportaget i DN om ett rättsfall i byn Vojakaala på sin blogg. DN:s reporter Maciej Zaremba säger sig finna en annan historia bakom det som utspelas i byn och som inte rapporterats om i medierna tidigare. Historien får en verkligen att undra om det som tidigare skrivits är baserat på enkom den ena sidan i rättsfallet. Precis som i de flesta fall av tvister så finns det alltid två eller fler sidor av saken och det är inte alltid lätt att välja ("rätt") sida. När medierna sedan väljer och vrakar i det som säljer mest upplagor så kan bilden bli än mer förvriden. Man måste grundligt ta reda på fakta för att komma till någon slags sanning, och inte ens då känns det kanske rättvist för inblandade och betraktare. Det handlar om känslor, upplevelser, attityder och ursprung.
Jag hörde på P1 en intervju med en svenskättad bosättare i Israel. Han menade att vi européer önskar att araberna gör det som nazisterna inte fullförde, nämligen att utrota judarna. Han förespråkade vidare att araberna som befinner sig i det som idag är Israel, Västbanken och Gaza, mot ev. ersättning skulle transporteras till Jordanien. Jag förfasas över den inställningen. Jag inser att konflikten är infekterad och svårlöst men att så kategoriskt mena något gör mig rädd. Han förespråkar en lika intensiv fanatism som en del av araberna gör på sin sida.
Vem som har rätt eller fel, är något som vi kanske måste lämna därhän. Vi har givetvis rätt att välja sida, men ta med en tanke om att allt inte är svart eller vitt och att vi i grund och botten bara är människor allihop. Människor som vill leva i fred och utöva sitt eget liv efter egna önskningar. Vi måste ha empati för varandra, förståelse för olika kulturer och religioner. Så låt oss höja blicken och gå framåt, inte gräva ner oss i historiska och religiösa oförrätter. Men det kanske är lätt för mig att säga som lever fritt och lyckligt i ett mångkulturellt samhälle utan "grannar som knackar på dörren"...

Jag gillar Carl Bildt...

... och det har jag aldrig gjort förut! Jag har alltid uppfattat honom som en riktigt torr besserwisser totalt utan humor. Ikväll fick jag dock ändra uppfattning. Jag blev motbevisad. Han har stor humor och bjuder på sig själv. Han är avslappnad, på hugget och jag gillar karln!