Jag när inte några stora författardrömmar

Jag när inte några stora författardrömmar, men visst vore det härligt om jag kom på mig själv med att kunna skriva en roman. En tjock roman, med massor av intressanta möten, människor och platser. Jag gillar att skriva. Jag gillar när orden rinner ur fingrarna, ner över tangentbordet och blir en skön text som beskriver något jag tänkt, känt eller upplevt. En text som jag kan känna mig stolt över. Men, jag håller mig än så länge till bloggen. Här får jag utlopp för mitt behov av att göra mig hörd och bli sedd, och kanske även bekräftad som människa. Utan några deadlines eller krav på att prestera. Men kanske kan jag liksom min svägerskas farmor, Inger Grimlund, publicera mina "krönikor" om svunnen tid på ålderns höst. Denna härliga kvinna hade den 24 augusti i år bokpremiär för sina böcker som hon ger ut på eget förlag, Mammas matstudio. Ett förlag med böcker om mat, miljö och människor, inte nödvändigtvis tillsammans eller i samma bok. Inger brinner för måltiden och råvarorna av vilka den tillagas samt mycket, mycket mer. Inger har ett järn i elden både här och där och har alltid något nytt och spännande på agendan. Vid 79 års ålder har hon presterat och upplevt mycket. Hon har en gedigen bakgrund som journalist och författare. Hon startade mattidningen Gourmet 1980 och arrangerade SM i ostronöppning för första gången i 1977. Hon har bidragit mycket för att öka kunskapen om mat, måltid och dess gemenskap. Jag kanske inte bidrar med så mycket med min blogg, men jag mår bra av att skriva och det räcker långt för mig idag. Men jag sneglar lite avundsjukt på Ingers CV och tänker att kan hon så kan jag! Så kanske ska jag skriva den där romanen i alla fall...

Foto: Låt måltiden blomma

Det känns helt overkligt!

Jag har aldrig förstått dem som säger att det inte går att äta en hel chokladkaka av den mörkaste sorten, mer än en semla vid ett och samma tillfälle, lite dessert efter maten när man är proppmätt. Ja ni hajar!? Jag kan utan problem trycka i mig en hel chokladkaka av den mörkaste sort och allt det där. Men! Idag när jag hällde upp smågodis till både vuxna och små så var jag faktiskt inte sugen att ta en enda bit. Inte ens nu, efter många timmar. Det känns helt overkligt! För det har väl aldrig hänt!? Jag som har så otroligt dålig karaktär när det kommer till sötsaker, kan helt plötsligt känna att "nej tack, det är bra" och vara nöjd. Jag uppoffrar ingenting! Det är en fantastisk känsla, och jag måste nog tacka S och S för det. Det var nämligen de som startade alltihop med inköp av stegräknare med påföljande stegräknartävling. Jag har ända sedan dess varit totalfokuserad på att få så många steg per dag som möjligt och på det sättet gå ned i vikt. Fem kilo lättare efter lite drygt tre månader verkar ha gjort något med mina sötsugsgener och ingen är tacksammare än jag!

Mat med mera

Mat och dryck är min passion!
Jag älskar när det hackas, blandas, marineras, mals, puttrar och doftar i köket. Därför har jag skapat en blogg om mat. Den kommer att uppdateras med jämna och ojämna mellanrum med recept, tips och idéer från mitt kök. Förhoppningsvis kan det hjälpa dig att få inspiration till både vardagsmål och fantastiska helgmiddagar. För jag vet lika väl som du, att ibland tryter både tid, ork och inspiration kring vad man ska laga. Men nu är den tiden förbi!

Kika in på http://beatricematmedmera.blogspot.com

Smaklig spis!