Så här års kliar det av kreativitet i mina fingrar!

Våren är här med ljus, värme, krokusar och fågelsång och det fullkomligt kliar i fingrarna. Våren gör något med mig och jag blir fylld av lust, lust att skriva, virka, sy, fota och påta i trädgården. Jag vill sätta igång med att så frön i trädgårdslandet, men jag får nöja mig med att planera så länge. Tills rätt tid infinner sig ska jag fördriva tiden med lite annat pyssel såsom måla små trädgårdsstenar till landet och virka en, eller flera kycklingar så här lagom till påsk.

Varför måste jag vara så förbaskat ordentlig?

Just nu borde jag sitta uppkrupen i soffkroken med en kopp rykande te och titta på en bra film, eller läsa. Njuta av lite egen tid, att bara få vara ensam, lite lugn och ro. Men vad gör jag? Jo, jag springer runt som en yr höna och är så förbaskat ordentlig och effektiv. Jag städar, plockar, tvättar, viker, sorterar, organiserar istället. Jag hinner ju helt plötsligt inte med att se på nåt mysigt drama på tv eller läsa den där boken... Varför denna högeffektivitet och plötsliga på-minuten-ordning varje gång maken är borta? Jo, jag tror nämligen att om det är urplockat ur diskmaskinen, tvätt är tvättad, barnens väskor packade, papper sorterade, lego bortplockat, kläder vikta så kommer jag att njuta mer av mitt te, min film, min bok... Har du hört nåt så utomordentligt fånigt? Men nu är det så och eftersom det där tet har kallnat och klockan börjar närma sig sovtid så är det bara att bädda ner sig för lite skönhetssömn. Kanske sover jag mycket skönare om jag har ordning och reda, vem vet? ;)

Har du fått några komplimanger på sistone?

Det är lite motigt om dagen. Hela jag är en emotionell berg- och dalbana. Jag är helt enkelt lite nere. Det bär mig verkligen emot att vara svag och deppig, men livet suger musten ur mig. Det känns svårt att räcka till, som mamma, fru, dotter och arbetande kvinna. Orsakerna är många, en del mer allvarliga än andra. Att jag även åkt på en monsterförkylning är inget som bättrar på humöret, jag tycker verkligen illa om att vara sjuk.


Då är det så vidunderligt härligt att ha vänner att ty sig till, öppna upp sig inför och få lov att skotta över lite av sin oro, besvikelse och frustration på. Jag har de senaste dagarna fått höra att jag är väldigt vacker, en fantastisk människa, en härlig och varm person och att jag är en av de bästa mammor som de känner! Det är komplimanger som värmer och gör mig glad och jag är oerhört tacksam att ha så fina vänner. Alltså, inget ont som inte för något gott med sig...

Tea Time

Ett otroligt bra initiativ för antirasism pågår i vårt grannland Norge. Initiativet, eller kampanjen, går ut på att muslimer bjuder in icke-muslimer till sitt hem på te. Människor med olika bakgrund, tro och kulturella skillnader får mötas för att lära känna varandra, öka förståelsen mellan människor. Det är bevisat att människor som känner någon från en annan kultur eller religion inte har lika stora fördomar mot den eller annan etnisk grupp. På ett trevligt och socialt sätt jobbar man med Tea Time-kampanjen mot rasism. Genialiskt och vackert!

Källa: Antirasistisk Senter

Livet är gott!

Jag ligger utsträckt på altanens varma golv och njuter av solens sköna strålar. Snart ska jag ta mig ett dopp i poolen, torka i solen och lyssna på P1 sommar. Köttet är marinerat och ligger och väntar på grillens heta galler...

Livet är gott!

Sommar, sol och semesterläge

Semester är att sitta ute i natten med några levande ljus, myggspiral, en filt över benen, ett glas vin och vetskapen om att jag kan lägga mig när jag vill, att kunna ligga vaken om natten, nersjunken bland kuddar, med en god bok och höra på sommarregnet som sakta strilar ner.

Sommar är att ta ett nattdopp i spegelblankt hav, vattnets rogivande kluckande mot bryggan, grilla i dallrande hetta och dagarnas enkla slöhet, att stå i vattenkanten och gräva ner tårna i sanden, kisa med ögonen ut över vattnet, känna solens strålar träffa ansiktet, värmen som sprider sig likt mjuk honung genom hela kroppen, ända in till kärnan av mig, in i själen. Kroppen blir mjuk och avslappnad och tankarna lätta.

Inget är som sommar. Inget är som semester. Inget är som livet, kanske speciellt i semestertider.

Ge blod.nu

Det formas nya mönster på min livstapet!

Mark Levengoods märkvärdiga historia om hur han kom att bli ägare till Soludden får mig att le åt livets outgrundliga vägar. Jag förundras återigen över hur slumpmässigt livet kan verka, men ändå ha en djupare mening.

Varje beslut, varje val jag fattat i mitt liv har lett mig fram till olika skeenden; nya vänner, nya jobb, nya bostäder, nya kärlekar, nya besvikelser, nya insikter... Mitt liv är styrt av mina beslut och mina drömmar. Tänk positivt så blir ditt liv positivt!

Många gånger har jag träffat människor som inte vet vad de önskar, vill och älskar och jag vill inte bli en av dem. Jag har dock sedan en tid tillbaka känt mig bedövad, låst, instängd, borttappad, trängd så nu är tiden kommen för att ta nya beslut och låta livets öde, eller om du vill, slump föra mig till nya höjder.

Det är åter dags att förverkliga mig själv och låta slumpen och ödet styra över mitt liv och dess skeenden. Jag söker nya utmaningar. Jag längtar efter nya medarbetare, nya mentorer, nya vänner, nya utmaningar. Önskedrömmen är att bli upptäckt, få en chans att förverkliga mig själv och utmana min kreativitet!

Jag är säker på att mina goda egenskaper, min intuition, min målmedvetenhet, mina härliga kontakter och vänner, inte kommer göra mig besviken. Jag undrar var jag härnäst är ämnad att göra stordåd? Livet är makalöst spännande!

Nya vindar kommer blåsa i mitt livsträd, jag är säker!

Är att dricka alkohol under amning en mänsklig rättighet?

En ammande kvinna blev i måndags nekad att köpa ett andra glas vin på en bar i Stockholm. Kvinnan kände sig diskriminerad och ifrågasatt som mamma. Hon hänvisar till Livsmedelsverket där hon menar att de informerar att alkohol (1-2 glas i veckan vid amning) inte är skadligt för barn vid amning. Hon tycker inte att hon ska behöva låsa in sig hemma på grund av att hon blivit mamma. Hon vill vara den person och leva det sociala liv som hon gjorde innan graviditeten. Hon likställer således rätten till ett socialt liv med rätten att dricka under amning. Var hon lika generös med alkoholintag under graviditeten? Hade hon blivit kränkt om serveringspersonalen nekat henne ett glas vin då?

På serveringsställen är det inte tillåtet enligt lag att servera en märkbart berusad person. Det står dock inget i lagen om servering till gravid eller ammande kvinna. Den som serverar en överförfriskad person kan dömas till dagsböter och upp till 6 månaders fängelse, inget händer den som serverar en gravid, så länge hon inte blir märkbart berusad förstås. Lagen är skriven för att skydda personer då en märkbart berusad person till exempel löper större risk att utsättas för brott. 80% av alla våldsbrott är alkoholrelaterade. Ytterligare så är det ingen slump att restauranger måste servera mat för att få serveringstillstånd för alkoholhaltiga drycker då mat i magen hjälper till att sänka promillehalten vid intag av alkohol.

Vår kropp och hjärna inte är fullt utvecklade förrän i 20 års ålder och det sista att utvecklas är konsekvenstänkandet. Barn/ungdomar som dricker alkohol har alltså mer benägenhet att hamna i ett beroende, skada hjärnans utveckling och hamna i omdömeslösa situationer. Nästan alla som provat narkotika har varit berusade. Ett litet ammande barn är inte rustat för alkohol.

Alkohol är en beroendeframkallande drog som i bästa fall och vid måttfullt intag gör oss glada och pigga  då alkohol i mindre mängd påverkar vår hjärnas belöningssystem positivt, dopamin frigörs vilket ger oss en behaglig lustkänsla. Men i värsta fall kan alkohol orsaka problem med mage och tarm, cancer, nedbrytning av muskler, hjärnskador, infektionskänslighet, leverskador, hjärt- och kärlsjukdomar och psykiska störningar.

Det är fakta att 15 cl vin är samma sak som 4 cl 40% sprit, båda innehåller 12 gram alkohol. Jag har väldigt svårt att tro att kvinnan i fråga hade smuttat på en whiskey, ammat och sedan beställt en 4:a till och tyckt att det var ok. Ett glas med 15 cl vin ger en promillehalt i kroppen om ca 0,2-0,3. 0,2 promille är gränsvärdet för rattfylleri i Sverige då det vid denna promillehalt  uppstår en mätbar nedsättning av människors reaktionsförmåga.

Vidare visar studier som Livsmedelsverket publicerar i sin information som visar att mängden alkohol i blodet visst påträffas i bröstmjölken, med lika stor promillehalt. Det tar två timmar för kroppen att bryta ner 15 cl vin, vilket även gäller i bröstmjölken.

Med den kunskapen så är det kanske inte konstigt att bartendern nekade att sälja ett glas till. Jag tycker  han/hon visar på en sund moral och sunt förnuft.

Om ett glas vin intas vid något enstaka tillfälle och utan att barnet ammas inom de närmsta timmarna efter intag så tror inte jag heller att barnet tar någon större skada.

Men varför chansa?

Länk/Källa: Studio Ett
Livsmedelsverket 
STAD
Alkohollagen 

"Då blev det legitimt för mig att fortsätta knarka ett tag till, mamma älskar mig ändå."

Pia har levt ett liv med droger, misshandel, fängelsevistelser, hemlöshet och allt vad det innebär i världsligt och själsligt lidande. Hennes kamp mot misären är idag över och hon har lyckats lämna livet som det såg ut då bakom sig. De senaste 10 åren har dokumenterats och i söndags såg jag den tredje och sista delen. Den handlar främst om hur Pias liv har påverkat de runt omkring henne, de anhöriga.

"När jag hamnade i t ex häktet, ringde jag mamma och utövade känslomässig utpressning och om hon svarade att det ordnar sig, då blev det legitimt för mig att fortsätta knarka ett tag till. Mamma älskar mig ändå."

De orden fick mig att bättre förstå den maktlöshet en anhörig till drogmissbrukare står inför. Att det enda som hjälper en missbrukare ur sitt eget missbruk är att inte hjälpa till, alls. Det låter så förbannat hemskt och vedervärdigt ur ett mänskligt perspektiv. Men det verkar inte bättre än att en missbrukare måste slå i botten, kanske förlora allt för att förstå. En del, många, går tyvärr under och dör i den processen.
Som anhörig till en person som utövar ett missbruk av något slag så vill man hjälpa personen ur och bort från missbruket. Jag menar hur kan man som anhörig låta bli att försök ställa saker och ting tillrätta, betala skulder, handla mat, fixa, söka hjälp, leta, städa, ordna. Jag vill tro att man gör allt för att missbrukaren ska komma på fötter igen. Men till ingen nytta, för drogerna går alltid före. Vi kan aldrig vinna över drogerna, det måste missbrukaren göra själv.

Mitt liv har varit förskonat från missbruk och närhet till missbruk. Jag har inte heller varit särskilt intresserad eller nyfiken på droger. Jag har kanske min självbevarelsedrift att tacka, eller så har jag haft tur och hittat andra kickar i livet. Nu, med två barn i huset (om än små) så hoppas jag innerligt att ingen av dem ska falla för drogernas frestelse när den tiden kommer.

Jag vill aldrig behöva använda min nya kunskap.

Se dokumentären på svtplay.

  

Ursäkta bloggtorkan...

Men jag är upptagen av livet. Och att skriva önskelista till jul! =)

Min ö är som ett stort härligt kollektiv

På min barndoms sommarö ler och hälsar vi, vi samtalar och bryr oss om. Det är kravlöst och avslappnat. Vi hjälps åt med verktyg, manskap, mathandling och barnpassning. Vi köper, byter, lånar och säljer. Så har det alltid varit. Vi lever som i kollektiv men med den egna stugan som sitt egna kryp in. Det är så kravlöst och avslappnat.
I helgen var det dags för de sista båtarna och bommarna att komma upp på land nere vid bryggan. Vi eldade höstens krattade löv, stubbar efter årets nedhuggna träd och annat brännbart. Vi grillade korv, åt ärtsoppa och drack varm punch i höstsolen. Återigen hjälps alla åt och jag får uppleva min ös invånares generositet, genuina värme och äkta uppskattning som ges till alla och envar. Precis så ska livet vara...

Inget är som ett äkta samtal i dessa unkna debattider

Jag är dödligt trött på de unkna debatter och samtal som studsar lika dåligt som en påse ärtor i årets valrörelse. Inget parti, ingen politiker, inget ämne har fått mig att vilja stå på barrikaderna och vråla ut min övertro på detsamma. Därför var det befriande att få ta del av två personers samtal om ideologi, historia, världsuppfatting och erfarenheter, då jag imorse läste den upplyftande korrespondensen Göran Greider och Lars Gustafsson emellan i Dagens Nyheter.

Göran och Lars rör sig med ett språk som jag avundas och jag uppskattar deras vilja att förstå den andres syn och bejaka den, om än inte villig att följa samma stig. Deras samtal innehåller inget av den nedvärderande och klagande retorik som dagens politiker i mångt och mycket har lagt sig an. Nej, de har ett framåtriktat samtal som använder sig av historiens händelser och yttranden, intellektuella eller inte, som ett sätt att förstå samtiden och omvärlden. Samtalet är nyfiket och skärpt, och trots meningsskiljaktigheter respektfullt. 

Tänk om vi likt Göran och Lars kunde föra ett nyfiket och övertygande samtal utan att luta oss alltför mycket tillbaka på gamla ideologiska slagord och PR-byråers reklamsnack.

Det är samtal som deras som får mig att vilja bli med i det politiska rummet och vilja föra fram min föreställning om världens blivande. Tyvärr står jag efter årets valrörelse något bedövad och oberörd en dag som denna om än inte utan röst.

Ingen vidare semester...

Mitt semesternirvana har uteblivit. Visst har jag fyllt mina lediga dagar med soliga, roliga, sociala och avslappnande stunder, men jag har varit upptagen, i huvudet.

Det är jobbet som satt käppar i hjulet. Det har inte riktigt lämnat mig ifred. Jag som brukar vara så bra på att koppla bort jobbet då jag stänger igen kontorsdörren. Men idag är vi online var vi än befinner oss med våra bärbara datorer och handdatorer till telefoner. Mail dimper in och jag kan inte låta det bero tills semestern är över... Nej, det krävs ett svar nu, eller inom kort. Sen har vi det faktum att ledigheten började med att invänta information innan jag kunde slutföra arbetet för att ta semester. Det var frustrerande och frustrationen ligger kvar och skaver.

Nu har jag en vecka kvar av semestern och jag hoppas verkligen att jag kan koppla bort allt annat än mig själv och min familj. Fylla de sista dagarna med härlig avkoppling och roliga aktiviteter som gör att jag kan välkomna hösten. Jag ska göra mitt bästa...

Meryl Streep - Jag älskar dig!

Denna kvinna är helt fantastisk! Hon gör det om och om igen och det blir bara bättre och bättre. Här i en film om livet som skild, mamma, singel och kvinna. Se och njut!

Tänk vad tre kassettband kan väcka minnen...

Det är tidigt på morgonen och jag har 2 dagars utflykt till Aten via Delfi och Korintkanalen framför mig. Solen har knappt orkat upp över horisonten och många av mina gäster på bussen slumrar lite. I bussens högtalare ljuder behaglig grekisk musik och bussen gungar fram genom Greklands slättlandskap. Jag bjuder på grekiska sagor, dikt och historia blandat med nutidens liv och leverne. Då bussen når den högsta punkten för dagen har vi kommit fram till den mytomspunna platsen Delfi där tidens vingslag kittlar vår fantasi. Efter lunch under uråldriga plataner reser vi vidare mot civilisationens vagga, Aten. I detta vidsträckta pussel av hus och monument flanerar vi och beskådar. Mäktiga Akropolis tar emot oss tidigt nästa dag och visar upp sin arkitektur, historia och fantastiska belägenhet. Vid lunch lämnar vi motvilligt Aten bakom oss och beger oss mot Korintkanalen och ner över frodiga Peloponnesos för att sent på kvällen återvända till den slumrande lilla byn vi kom ifrån. Djupt berikade med intryck för livet.

Tänk vad tre kassettband kan väcka minnen. Djupt inne i skåpet hittade jag banden som gav mig dessa härliga minnen från sommaren 1997. Sommaren då jag arbetade som reseledare i den vackra grekiska pärla på greklands västkust vid namn Parga. Det var en sommar fylld med nya vänner, flygförseningar, nattliga äventyr och långväga utflykter. De tre kassettbanden användes flitigt, ibland till min chaufförs stora förtret då mina kassettband kanske inte var hans favoriter, men vad gör det... För mig var allt ljuv, grekisk musik.

Grekland i mitt hjärta!

Nu är den snart här!

Jag längtar!

En tjejhelg, hur lyxigt är inte det!

För tredje gången har tre goda väninnor lyckats få till en tjejhelg! En fantastisk helg fylld av givande shopping, utsökt middag, nattklubbsbesök och hotellvistelse.

Denna gång var resmålet Karlstad och destinationen föll oss alla på läppen med sin lättillgänglighet och trevliga atmosfär. Affärerna duggade tätt på Drottninggatan med sidogator och jag lyckades fynda klänningar, stövlar, väska, halsband med mera. I matväg fick vi vårt lystmäte på 3 Kök, en fantastisk restaurang i världsklass! Vi åt en välkomponerad meny med god dryck. Kvällen överraskning var Nils Oscars Coffee Stout! Kanske det bästa trots allt var priset, då vi utan att blinka hade kunnat betala det dubbla.

När natten började lägga sig över Karlstad och våra munnar mättade tog

oss de högklackade fötterna oss ut på nattklubb. Vi hade 3 uteställen att välja på efter rekommendation, och lotten föll denna kväll på Tempel. Ett stort uteställe med flera dansgolv och barer på Stortorget. Vi dansade tills benen inte bar oss och gick så hem till den sköna hotellsängen på Clarion Plaza.

Detta är en helg jag sent kommer att glömma och med totalt 3 liknande helger avverkade så tror jag vi kan kalla det för en tradition. En tradition som vi kommer utveckla och längta till... För vad kan man mer begära än goda vänner, shopping, god mat och dryck och lite av livets flärd!

En ny Nicholas Sparks på väg, och en till, och en till...

Nicholas Sparks har skrivit böckerna till några av mina favoritfilmer. Hans berättelser smeker den obotliga romantiker i mig medhårs, och jag blev idag "chockad" då två av mina kvinnliga kollegor inte ens sett en av de mest kända "Message in a bottle". Jag avundas dem, då de har flera timmar av härligt romantiskt vackert drama framför sig. Men jag behöver inte vänta länge på mer jag heller. I USA hade den 5 februari ett nytt Nicholas Sparks-drama premiär, nämligen "Dear John". Och i mars kommer ytterligare en, "The Last song", och ännu en håller på att spelas in. Behöver jag säga att jag kommer se alla.

25 000 ord i minuten.

I gårdagens tidning fanns en artikel om snabbläsning. Det visar sig att snabbläsning visst finns och kan tränas upp, men att textförståelsen sjunker ju fortare du läser. Precis som för artikelförfattaren sprack illusionen om att kunna plöja massor av intressanta böcker med en rasande fart. Jag inbillar mig att jag läser ganska fort, men just nu ligger problemet i tiden mellan gångerna jag läser. De blir för långa. På kvällen hinner jag ofta inte läsa många rader innan boken faller ned på bröstet och jag andas tungt. På helgerna tillhör det ovanligheterna att jag tar mig tid att sitta i soffan och läsa. Men så händer det, och jag får på mig de där snabbläsande ögonen som plöjer sida efter sida och böckerna tar slut på löpande band. På sista tiden har jag åkt mycket bil till jobbet, men då jag igen ska börja ta bussen drömmer jag om att hinna läsa massor igen. Jag är helt enkelt tvungen att göra något konkret för att ta mig tid att uppslukas av alla dessa böcker som bara ligger och väntar. För läsa är en del i livet jag bara älskar!