Den perfekta duschen!

"Att duscha rätt fordrar en viss öfning. Man måste fatta posto med skiljda ben midt under vattenstrålen, och genom lugna vridningar på kroppen, stillastående låta vattnet öfverskölja alla dess delar, utan att låta strålen ihållande träffa något visst ställer."

Med denna text började årets följetong i SvD, "Augustenbad en sommar" av Anneli Jordahl, och jag föll pladask.

Källa: SvD

Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl

10 000-sidorklubben

I min sons skola (åk 0-5) har de en klubb för dem som läser 10 000 sidor på ett läsår. Hela 3 elever har klarat detta under skolåret 09/10. Givetvis premieras dessa elever, men det viktigaste är nog ändå vad de har fått uppleva genom böckerna.

Jag plöjer en hel del böcker på ett år, men jag vet inte hur många sidor det faktiskt rör sig om. För att klara 10 000 sidor på ett år måste jag läsa 27 sidor om dagen. Nyfikenheten tog över så jag räknade ihop att jag hittills i år har läst ca 4 500 sidor. Det betyder att även jag borde kunna kvala in i klubben i slutet av detta år! Nåja, oavsett klubb eller inte så ska jag fortsätta njuta av böcker och dess innehåll!

Hypnotisk!

Sista sidan i Lars Keplers bok Hypnotisören är läst. Inte för en sekund sänks pulsen i boken och ingen sida lämnar mig besviken och oberörd. Intrigerna är många utan att bli för komplicerade och förljugna. Upplösningen känns hisnande nära, varje avslutat stycke, sida, kapitel för en längtan till "bara en sida till". Berättelsen svänger som en rusande berg- och-dalbana men med en skärpa så händelserna lämnar ingen oberörd. För varje rad väver berättelsen en väv som är omöjlig att förutspå. Sann spänning och en bok du måste läsa!

Hypnotisören är den första boken i en utlovad serie, och jag väntar med spänning på nästa bok av författaren Lars Kepler. Denna skapelse som är en pseudonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. De ligger nu högt på min lista över författarfavoriter. Hatten av för er!

"I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.

Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början."

Eat, Pray, Love - på en bio nära dig - 2011!

Julia Roberts som Elizabeth Gilbert. Inspelning pågår. I Rom. Tänk att boken äntligen ska bli film. Jag vill bara att det ska bli 2011!

Följ Elizabeths fanblogg här.

Tänk va!

För en tid sedan såg jag "The notebook" och blev helt förälskad i filmen. Nu visar det sig att Nicholas Sparks som är författaren bakom boken med samma namn även har skrivit "Message in a bottle" som - jag älskar! Snacka om att jag fått en ny favoritförfattare och ska slänga mig över filmen "Nights in Rodanthe" samt alla hans böcker!

Livsöden

Jag har läst tre böcker under min lilla semester.

Första boken är "Mias systrar" av Maria Eriksson
Maria berättar med hjälp av polisrapporter, dagböcker, vittnesmål och egna ord om 3 kvinnor som utsatts för misshandel och kränkningar i hemmet. Man får veta hur de har kämpat sig fram under förtryck och slag, mot alla odds och överlevt. I alla fall några...




Andra boken är Magdalena Graafs berättelse i "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". Magdalena berättar om hur hon levde tillsammans med en kriminellt belastad person som dessutom avverkade droger på löpande band när hon var ca 20 år. Hon delar med sig av den misshandel och terror hon blev utsatt för samt om flykten och kampen om att ge sin son en säker tillvaro. Den här boken har verkligen fått mig att fundera över mina fördomar, för tyvärr har även jag såna. Men Magdalena får upprättelse, även i mina ögon.




Tredje boken handlar om livet, men inte alls på samma sätt som de två förra. Nej, det här handlar om en vit kvinnas resa tillbaka till sitt älskade Kenya för att träffa den familj som hon lämnade för 14 år sedan med sin dotter. "Resan tillbaka till den vita massajen" av Corinne Hofmann är en annorlunda bok som gör mig glad. Man får dela Corinnes kärlek till landet och sin "familj" men man får även insikt i hur människor lever och uthärdar i svält, översvämningar, torka, missbruk och arbetslöshet. Jag kan även rekommendera de två första böckerna om den vita massajen.

Dessa var de tre böcker jag läst. Böcker om verkliga livsöden, och jag har varit arg, upprörd, ledsen och glad.

Jag blir så arg över att det är människor som där ute i världen konstant måste gå med rädsla för sitt eget liv, i sitt eget hem. Rädd för sin partners nästa steg. "Vilket humör är han på just nu?" Inte bara idag, utan just nu! "Vad ska jag svara?" "Ska jag svara?" Vad är bäst för att slippa bli slagen, eller i alla fall inte bli slagen lika hårt eller länge som förra gången. Det finns (främst) kvinnor som är så kontrollerade och nedtryckta att deras tankebanor inte liknar något vi ens skulle kunna föreställa oss. De lever under så komplett annorlunda kriterier. Tänk då på att de även kanske har ett eller flera barn att ta hand om. Eller så är de ett barn själva. Ett barn som inte kan värja sig för de vuxnas våld. Oavsett om det är riktat direkt mot dem eller mot dess förälder.

Jag blir upprörd när jag läser att svenska myndigheter om och om igen, skjuter ansvaret på annan myndighet! När en kvinna som lever under hemska förhållanden i vardagen inte blir trodd. Eller själv måste orka, ha möjlighet (språket kan vara en nog så stor faktor till att man inte klarar av det) och kunskap om vart man ska ringa och vilka möjligheter som finns för en i samhället. Tänk att behöva driva en rättegång mot sin värsta fiende, försöka hitta boende på annan ort, få hjälp med kvarskrivning, nytt personnummer, pengar och hela tiden vara rädd, ha ångest och försöka leva ett så normalt liv som det går för eventuella barns skull.

Jag blir ledsen när jag hör att det är så många som 16 kvinnors liv som släcks om året, de flesta av närstående män.

Jag blir glad när jag läser att kvinnor klarar sig. Jag blir glad över att det finns kvinnor och män som inte rättar sig i ledet utan går emot strömmen och GÖR något. Dessa människor äger min fulla respekt. Jag har funderat vad jag kan göra, så jag har kontaktat kvinnojouren i min hemkommun för att skänka dem alla våra små barnkläder. Jag ska även äntligen bli världsförälder.
Det finns så mycket man kan göra, men det lilla räcker länge!

http://www.kvinnojour.com/
http://www.roks.se/
http://www.raddabarnen.se/
http://www.unicef.se/