Livet i fakirland

Det har nu gått en vecka sedan jag beträdde fakirlandet för första gången och jag kan äntligen bekänna mitt nära släktskap med Itma Hoha. Sakta har spikarna härdat ryggen och nu går det "lätt" att rulla ner på spikmattan. Härom kvällen somnade jag för första gången och nu vaknar jag först då kroppen vill byta ställning, ca 2 timmar senare! Spikmattan har blivit beroendeframkallande och jag hoppas och tror att nästa besök hos naprapaten blir det sista på länge!

"För jag är Itma Hoha M'botenbaba självplågare"

Igår slog jag till och köpte en spikmatta när jag var hos naprapaten. Vid hemkomst provade jag spikmattan med tröja på och tänkte att detta var ju inte så farligt. När jag vid läggdags sakta rullade ner på spikmattan, denna gång utan tröja, så var det INTE skönt! Jag upptäckte att jag inte alls är Itma Hoha. Det stacks, brändes och ömmade något förfärligt! Jag försökte hålla ut och det blev lite bättre minut för minut, men bara lite. Enligt hörsägen så finns det de som somnar på spikmattan, men det gjorde jag definitivt inte igår.

Idag kom jag dock på varför det gjorde så förbaskat ont igår - jag hade ju blivit ordentligt knådad och tryckt på triggerpunkter på ryggen av naprapaten! Ryggen var ju alldeles öm redan innan jag la mig på spikmattan. När jag idag kom hem från jobbet la jag mig igen en liten stund och denna gång kändes det betydligt bättre. Skönt från början tror jag aldrig det kommer att vara, men det känns som att det gör nytta. När det gått en tid ska jag återkomma med fler rapporter från fakirlandet!