Rädda liv! Tveka inte!

Unicefs gåvoshop är öppen dygnet runt! Tveka inte, rädda liv!

Vet du vad du ska göra och ta vägen vid en katastrof?

I Sverige är vi förskonade från de stora naturkatastroferna. I dessa dagar med katastrofen i Haiti blir jag påtagligt påmind om detta. Det som slår mig i allt detta är att jag inte har en aning om vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen om katastrofen slår till.

Om vi skulle bli utsatta för ett kärnkraftverkshaveri av Tjernobyl-karaktär vad gör jag då? Finns det fortfarande skyddsrum? Var ligger de? Hemma i mina föräldrars källare finns skyddsrum, men hur väl fungerar dem? Är det någon som testar utrustningen för lufttillförsel regelbundet? Är skyddsrummen endast för boende i det huset? Vad med alla de som bor i villor runt omkring?

I innerstan testas "flyglarmet" regelbundet, men om det någon gång skulle vara allvar, skulle någon reagera? Organisationen då en katastrof och olycka inträffar har ju historiskt många gånger varit undermålig, se bara till tsunamin och nu Haiti. Många organisationer och länder är beredda och villiga att hjälpa till och skickar, som det verkar, hjälp hej villt, eller inväntar "onödiga" tillstånd av olika slag. Det borde finnas något organ, som FN, som kan samordna allt detta istället för att alla gör allt och inget. På radio hörde jag även att journalister flockas på katastrofområdet och att även där kanske skulle finnas ett slags byråtänk som redan existerar inom nyhetsrapporteringen. Det låter inte så dumt kan jag tycka. Det kliar lite i mitt organisationsfinger när jag hör allt detta. Tänk att få organisera jordens krishantering, det är en utmaning jag gillar.

Känsligt ämne...

Återigen har jag förfasats över oss människor. Den här gången handlar det om förintelsen och hur det finns de som inte tror att detta har inträffat. För mig räcker det att se bilderna på människor som är utmärglade och packade som sillar i tågvagnar, att se filmerna om hur människor ligger på hög i en massgrav och att se böcker fyllda med namn på avlidna på samma datum, för att förstå att det är något som är fruktansvärt fel. Det har utspelats något fruktansvärt. Människor har lidit och dött. Det räcker. Jag behöver inga "sanningar" om att det fanns gaskamrar eller inte, om 1 eller 6 miljoner judar dödades. Det räcker som bevis att människor dog på grund av att de åsidosattes alla andra statsmedborgares lagar och regler. Det visas om än tydligare i filmerna om hur judars hem, förättningar och kläder märks upp för att man lätt ska kunna urskilja denna etniska grupp och sedemera ordna med ghetton. Det är för mig tillräckligt med autentiskt dokument. Att det dessutom finns vittnesmål som beskriver dessa scenarier och självupplevda händelser borde styrka dessa än mer. Men om detta tvistar alltså de lärda, och mindre lärda. Kriget som sådant är bevisat genom autentiskta dokument och vittnesmål och är inget som någon mig veterligen, förnekar. Varför ska det då vara så svårt att förstå att människor dödades och behandlades under all värdighet under detta krig och att om inte annat borde kunna se en indikation om att det var massutrotning av människor. Man behöver inte använda ord som folkmord eller utrotning för att se att människorna på bilderna, i filmerna är döda eller är på väg att dö. Det räcker som det är. Jag vill inte förringa någon, men förstå mig rätt då det inte är mängden döda eller hur de dödats som spelar roll utan att de har dödats och är döda. Det är illa nog!