Så här års kliar det av kreativitet i mina fingrar!

Våren är här med ljus, värme, krokusar och fågelsång och det fullkomligt kliar i fingrarna. Våren gör något med mig och jag blir fylld av lust, lust att skriva, virka, sy, fota och påta i trädgården. Jag vill sätta igång med att så frön i trädgårdslandet, men jag får nöja mig med att planera så länge. Tills rätt tid infinner sig ska jag fördriva tiden med lite annat pyssel såsom måla små trädgårdsstenar till landet och virka en, eller flera kycklingar så här lagom till påsk.

Det formas nya mönster på min livstapet!

Mark Levengoods märkvärdiga historia om hur han kom att bli ägare till Soludden får mig att le åt livets outgrundliga vägar. Jag förundras återigen över hur slumpmässigt livet kan verka, men ändå ha en djupare mening.

Varje beslut, varje val jag fattat i mitt liv har lett mig fram till olika skeenden; nya vänner, nya jobb, nya bostäder, nya kärlekar, nya besvikelser, nya insikter... Mitt liv är styrt av mina beslut och mina drömmar. Tänk positivt så blir ditt liv positivt!

Många gånger har jag träffat människor som inte vet vad de önskar, vill och älskar och jag vill inte bli en av dem. Jag har dock sedan en tid tillbaka känt mig bedövad, låst, instängd, borttappad, trängd så nu är tiden kommen för att ta nya beslut och låta livets öde, eller om du vill, slump föra mig till nya höjder.

Det är åter dags att förverkliga mig själv och låta slumpen och ödet styra över mitt liv och dess skeenden. Jag söker nya utmaningar. Jag längtar efter nya medarbetare, nya mentorer, nya vänner, nya utmaningar. Önskedrömmen är att bli upptäckt, få en chans att förverkliga mig själv och utmana min kreativitet!

Jag är säker på att mina goda egenskaper, min intuition, min målmedvetenhet, mina härliga kontakter och vänner, inte kommer göra mig besviken. Jag undrar var jag härnäst är ämnad att göra stordåd? Livet är makalöst spännande!

Nya vindar kommer blåsa i mitt livsträd, jag är säker!

Trädgårdslycka!

Jag har i år äntligen förverkligat en dröm. Min man har hjälpt mig att bygga ihop ett litet trädgårdsland och jag har sått lite sallad, potatis och örter. Jag provar mig fram och kommer med tiden lära mig allt om växelbruk i mitt sköna land och skörda många goda middagar.

I går skördade vi potatis för första gången! Vilken lycka!

Nysått har kommit upp.

Det svämmar över!

Oprah så klart!

Läste precis ett citat av Oprah som jag bara måste förmedla till er! Det är ett motto jag gärna följer!

"The biggest adventure you can ever take is to live the life of your dreams."

Apropå inredning & inspiration

Jag gillar att pyssla hemma och i trädgården, och gillar att få sjunka ner i soffan med ett härligt tjockt och blankt inredningsmagasin och tanka inspiration. Men jag förundras ibland över hur en del kan ha det så stilrent och snyggt hemma. Köper de aldrig något som de ångrar? Gör de aldrig felköp? Vart gör de av grejerna som de inte använder? Jag har ett helt skåp fullt med ljusstakar och annat som jag inte har använt på år och dag... men jag kan ju inte slänga det för det KAN ju komma till nytta. Eh!? Jag skulle vilja ha nya snygga "moderna" filtar till vardagsrummet. Men jag har typ 6 filtar som det inte är något fel på, egentligen. Jag har skalat av genom åren men det är fortfarande böcker i bokhyllan så den dignar, men jag tycker nog att det ger lite trivsel ändå, så de får stanna ett tag till... Prydnadsakerna har kanske blivit mer moderna och up to date och även konsten på väggarna. Hemma hos oss är det annars mycket IKEA. Eller när jag tänker efter så är det nästan bara IKEA. Men det är för att IKEA har det mesta och till bra priser. Jag bryr mig inte så mycket om att leta fynd i form av rätt designer... Jag blir glad av att hitta något som passar hemma hos mig och som blir så mycket finare än vad man tänkt sig. Litet som stort!

Idag hittade jag bland annat kuddfodral på Village som jag gillade och de passade finfint i soffan! Att det var 50% rea gjorde ju saken bara bättre. =) Före jul köpte jag en kartong till presentpapper på Rusta som jag är sjukt nöjd med.

Förresten, jag har möblerat om i vardagsrummet.

Jag har, som jag nämnde för ett par dagar sedan, massor av projekt här hemma, små som stora... Badrummet, väggen under trappan ska få fotografier, tv/gästrummet ska helrenoveras, tavlor ska ramas in och sättas upp, tvättstugan, förrådet ska få nya lådor och sorteras ordentligt... Funderar som bekant på att måla hela nedervåningen vit så jag kan sätta upp mina röda gardiner året om, men inte bara därför så klart! Men eftersom vi ska sätta in nya fönster så måste vi ändå tapetsera om runt fönstren (förmodligen, om de måste förstärka ovanför fönstren) så... kanske.. har inte presenterat idén för JE än. Han kommer nog att sucka tungt... Han har fått "lida" för mina idéer stackarn. =) Som när jag kom på att vi inte bara skulle ha en kullerstensgång över gräset på framsidan utan fylla hela "gräsmattan" med sjösten... Jora, jag var med och skottade sten men han drog det kortaste strået.

Bilder: Privata

Gott nytt 2009!

Julen har gått i chokladens tecken, så låt det nya året gå i sundhetens tecken!

Året 2008 har gått i aktivitetens tecken. Mer aktivitet i vardagen, mer aktivitet för kroppen och mer aktivitet med vänner. Det har varit ett bra nyårslöfte som har infriats och som absolut kommer att fortsätta...

Jag har träffat och haft riktigt trevligt med många av mina härliga vänner och familj. Jag har även börjat träffa "gamla, försummade" vänner igen... men det finns fler vänner som jag gärna hade sett på middag här hemma oftare, ni vet vilka ni är! ;-).

Jag har även fått en alldeles egen coach och ställs varje månad inför nya utmaningar och frågeställningar, så det här året har även varit ett år med personlig utveckling. Jag är på god väg att reda ut vad mina mål och prioriteringar är och vart jag är på väg. Så hjärnaktivitet har det också blivit och jag ser fram emot nya utmaningar på det nya året.

Med hjälp av endast en stegräknare, lite målmedvetenhet och hejarop från kollegor, nära och kära så har kroppsaktiviteten ökat och medfört 7 kilo mindre på kroppen. Jag är säker på att fler kilon kommer att försvinna under det nya året!
Jag har även börjat rida igen och det är en aktivitet jag kommer att fortsätta med!

Mitt 2009 ska bli ett år fyllt med sund mat, sund motion och sunda tankar. Ett år i sundhetens tecken helt enkelt!

Hur blir ditt 2009?

Livsöden

Jag har läst tre böcker under min lilla semester.

Första boken är "Mias systrar" av Maria Eriksson
Maria berättar med hjälp av polisrapporter, dagböcker, vittnesmål och egna ord om 3 kvinnor som utsatts för misshandel och kränkningar i hemmet. Man får veta hur de har kämpat sig fram under förtryck och slag, mot alla odds och överlevt. I alla fall några...




Andra boken är Magdalena Graafs berättelse i "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". Magdalena berättar om hur hon levde tillsammans med en kriminellt belastad person som dessutom avverkade droger på löpande band när hon var ca 20 år. Hon delar med sig av den misshandel och terror hon blev utsatt för samt om flykten och kampen om att ge sin son en säker tillvaro. Den här boken har verkligen fått mig att fundera över mina fördomar, för tyvärr har även jag såna. Men Magdalena får upprättelse, även i mina ögon.




Tredje boken handlar om livet, men inte alls på samma sätt som de två förra. Nej, det här handlar om en vit kvinnas resa tillbaka till sitt älskade Kenya för att träffa den familj som hon lämnade för 14 år sedan med sin dotter. "Resan tillbaka till den vita massajen" av Corinne Hofmann är en annorlunda bok som gör mig glad. Man får dela Corinnes kärlek till landet och sin "familj" men man får även insikt i hur människor lever och uthärdar i svält, översvämningar, torka, missbruk och arbetslöshet. Jag kan även rekommendera de två första böckerna om den vita massajen.

Dessa var de tre böcker jag läst. Böcker om verkliga livsöden, och jag har varit arg, upprörd, ledsen och glad.

Jag blir så arg över att det är människor som där ute i världen konstant måste gå med rädsla för sitt eget liv, i sitt eget hem. Rädd för sin partners nästa steg. "Vilket humör är han på just nu?" Inte bara idag, utan just nu! "Vad ska jag svara?" "Ska jag svara?" Vad är bäst för att slippa bli slagen, eller i alla fall inte bli slagen lika hårt eller länge som förra gången. Det finns (främst) kvinnor som är så kontrollerade och nedtryckta att deras tankebanor inte liknar något vi ens skulle kunna föreställa oss. De lever under så komplett annorlunda kriterier. Tänk då på att de även kanske har ett eller flera barn att ta hand om. Eller så är de ett barn själva. Ett barn som inte kan värja sig för de vuxnas våld. Oavsett om det är riktat direkt mot dem eller mot dess förälder.

Jag blir upprörd när jag läser att svenska myndigheter om och om igen, skjuter ansvaret på annan myndighet! När en kvinna som lever under hemska förhållanden i vardagen inte blir trodd. Eller själv måste orka, ha möjlighet (språket kan vara en nog så stor faktor till att man inte klarar av det) och kunskap om vart man ska ringa och vilka möjligheter som finns för en i samhället. Tänk att behöva driva en rättegång mot sin värsta fiende, försöka hitta boende på annan ort, få hjälp med kvarskrivning, nytt personnummer, pengar och hela tiden vara rädd, ha ångest och försöka leva ett så normalt liv som det går för eventuella barns skull.

Jag blir ledsen när jag hör att det är så många som 16 kvinnors liv som släcks om året, de flesta av närstående män.

Jag blir glad när jag läser att kvinnor klarar sig. Jag blir glad över att det finns kvinnor och män som inte rättar sig i ledet utan går emot strömmen och GÖR något. Dessa människor äger min fulla respekt. Jag har funderat vad jag kan göra, så jag har kontaktat kvinnojouren i min hemkommun för att skänka dem alla våra små barnkläder. Jag ska även äntligen bli världsförälder.
Det finns så mycket man kan göra, men det lilla räcker länge!

http://www.kvinnojour.com/
http://www.roks.se/
http://www.raddabarnen.se/
http://www.unicef.se/

Ljuvlig nostalgi

Tänk att man på bara några minuter kan förflyttas till den tonårskropp man var med rusande hormoner och full av upptåg. På bara några sekunder så kommer man ihåg hur det var att vara helt omöjligt förälskad i den snyggaste killen i skolan, dricka te med bästisen och snacka om kärlek, vänskap och orättvisor, att kyssas för första gången, tjuvröka och första fyllan. Igår upplevde jag allt detta i exakt 1 timmar och 37 minuter. Jag tittade nämligen på "Ingen kan älska som vi". Filmen såg jag för första gången då den kom ut på slutet av 80-talet. Då förstod jag inte helt filmens storhet - men idag! Vilken ljuvlig nostalgitrip! Musiken, dansen(!), miljöerna, kläderna (!), händelserna, upplevelserna. Jag känner igen mig i mycket, medan givetvis annat gick mig helt förbi, men den fick mig att minnas det där pirret man gick runt med hela tiden. Vad skulle hända runt nästa hörn? Vem skulle man möta härnäst? Vad skulle man få uppleva? Det var ju helt fantastiskt! Från och med nu ska jag leva mitt liv med mera pirr och spontana upptåg!

Filmmusik man kommer ihåg

http://www.youtube.com/watch?v=jvnb1LtuJ-A

Eat, pray, love!

Elizabeth Gilbert har skrivit en helt fantastisk bok. Den heter "Eat, pray, love", eller på svenska "Lyckan, kärleken och meningen med livet"! Boken har blivit min bibel, mitt uppslagsverk, min väckarklocka!

Boken har tagit lång tid att läsa på grund av jag varit tvungen att smaka på varje ord. Låta hennes idéer och insikter snurra runt ett par varv i hjärnan, och liksom smälta det jag läst, sakta sakta.

Mitt exemplar är vältummat och jag har många gånger varit tvungen att skriva av en mening, en insikt för att ha kvar i mitt privata bibliotek. Med ett härligt språk fullt av liknelser delar författaren med sig av sina upplevelser av ett vägskäl i livet och sin resa både världsligt och själsligt. Hon trär upp berättelser på tråd där varje pärla är en händelse, pärlor på tråden skapar livets radband, hennes historia.

Jag har skaffat mig några favoriter som jag börjat att älska:

Hela kapitel 62 får mig smått igenkännande att le, här kommer några utvalda delar:

"Jag har pratat för mycket... Vill inte slösa bort mitt livs största andliga chans genom att vara sällskaplig och pratsam hela tiden...Tystnad och ensamhet är ju allmänt erkända som andliga övningar, och det med goda skäl... Därför har jag bestämt mig... Slut med att spela apa för bekräftelseslantar... Nu ska resten av vistelsen bli en upplevelse i stillhetens tecken... I bokhandeln kan man köpa små märken, med texten Jag lever i tystnad. Jag ska köpa 4 sådana märken. Jag ska vara så tyst att jag blir berömd... Bli känd som den tysta... De andra kommer att tala om mig. Vem är den tysta...?... Hon säger aldrig något... Hon är en sån mystiker."

"Varför är du så säker på att världen behöver ditt ingripande i varje liten detalj i varje ögonblick."

"Lycka är en följd av personlig ansträngning. Man kämpar för den, strävar efter den, insisterar på den."

"Flitig glädje."

"Vi var som ett par schweiziska fällknivar i junoirmodell, födda att klara många olika uppgifter."

"Framåt kvällen hostar bussen ut mig i det kalla regnet i ett gathörn."

"Känslorna kommer upp som spyor."

"Hon var som en handväska som vänts upp och ner och skakats så att känslorna rasade ur henne åt alla håll."

Jag skulle kunna fortsätta i evighet! Så tveka inte, läs boken och få en upplevelse du aldrig kommer att glömma.

Hästtokig

I måndags var det andra ridlektionen efter sommarbetet! Guud vad roligt det är! Det är så otroligt härligt att få sitta upp, värma upp och känna av hästen, innan själva lektionen sätter igång. Jag vet precis hur jag ska göra, hur jag ska sitta och vilka hjälper som behövs för att få hästen i form. Men, det är ju aldrig riktigt så enkelt. De två sista gångerna har jag haft en häst som är riktigt trevlig att rida. Men han börjar gärna springa, ökar tempot lite så där i smyg och då sitter jag och koncentrerar mig på att göra halvhalter, hela tiden. Och vad händer då? Jo, jag glömmer av sitsen eller börja knipa med knäna eller nåt annat fånigt... Men, men för det mesta går det hyfsat bra och jag känner mig nöjd med insatsen. Oavsett utgång , så längtar jag tills det blir dags igen varenda gång jag hoppar av hästen, och nästa gång är det hoppning! Jippie!
Innan semestern var jag och A på hoppkurs i två dagar. Vi fick hoppa massor och det gick helt otroligt bra för att vara 6 år sedan sist! Jag har aldrig tävlat på riktigt men när jag var mindre byggde jag och C hinderbanor på hennes gräsmatta. Vi tävlade och hoppade runt och vi hade den ena mer hetlevrade käpphästen efter den andra. Hästarna hade givetvis namn och vi drömde oss iväg till de stora arenorna. Som liten längtade även jag efter att ha egen häst, och jag var i stallet en del. Jag hjälpte den som ville ha hjälp, smorde träns och sadlar, fodrade hästarna eller bara kikade på någon lektion. Även om jag längtar än i dag efter att ha en egen häst så räcker det ändå väldigt långt med att få längta till nästa lektion.

Tillfälligheter och sammanträffande

Sedan lite mer än en vecka tillbaka har tillfälligheter hakat sig i varandra och bildat ett slags sammanhang, liksom en kedjereaktion. Det har mest varit triviala saker som inte betyder något i det stora hela, men även mer omvälvande saker rent personligt. I förrgår skriver jag om frisyrer här på bloggen, S klippte sig igår och när jag klickar in på S kompis Vs blog så har hon ett inlägg om just frisyrer hon med, samma dag! Sammanträffande? Tillfällighet? En mer trivial händelse, men ändå så att man undrar över hur händelser helt plötsligt verkar komma hand i hand. Kanske är jag lite (för?) influerad av boken jag läser, Den nionde insikten. Den handlar ju i högsta grad om tillfälligheter, möten, krafter och energier som händer av en anledning... Härom dagen söker jag på en gammal pojkvän på Facebook. Han visar sig ha en son som heter Samuel och bara en dag senare får jag en vänförfrågan av honom!!! Jag har rannsakat mitt minne, men jag har inte lämnat några "spår" efter mig. Vad jag vet så kan man inte se vem som är inne och tittar på ens sida, eller söker på ens namn? Lite spooky händelse, men man måste erkänna att det kittlar sinnena lite grann. Eller hur?

Nya drömmar...

När jag var liten visste jag vad jag ville göra när jag blev stor. Jag drömde om att lära mig prata franska, att jobba som au pair och reseledare samt bli lågstadielärare.

Idag är jag stolt innehavare av ett diplom från Alliance Francaise, vilket styrker mina kunskaper i franska. Jag har arbetat som au-pair i Schweiz hos en underbar familj. Jag har bott i Grekland, Thailand och på Fuerteventura och jobbat som reseledare i 5 underbara säsonger. Jag har vikarierat som lärare. Jag har dessutom träffat mannen i mitt liv och förärats med två fantastiska söner. Jag känner mig lyckligt lottad som fått uppleva mina drömmar och så mycket mycket mer.

Och nu, nu börjar nya drömmar ta form! Fantastiska drömmar som ska slipas till fulländning och sedan förverkligas. Det kommer ta tid, men jag kommer att lyckas. Var så säker! Drömtågets destination är i dagsläget döljt i ett myller av möjligheter så jag stiger på med höga förväntningar!