Mitt fyrtionde levnadsår har börjat...

Varje år innehåller dagar som jag tycker bättre om än andra. Första dagen på semestern är en sån, första advent är en annan liksom midsommar, men den bästa dagen är nog min egen födelsedag. Jag älskar att fylla år, att få bli firad och ihågkommen, äta tårta och förhoppningsvis få presenter.
I år kom så turen för mig att fylla jämnt, 40 år, en respektingivande siffra som jag utan problem iklädde mig i början av februari. Tänk att lilla jag har blivit vuxen, för det måste man väl ändå säga att då man fyllt 40 år så är man vuxen, uppvuxen liksom.

Att fylla 40 år uppmanar till fest och jag hade turen att fylla år på en lördag så fest blev det. Många av mina vänner kunde närvara för att fira och gjorde min dag och kväll oförglömlig och jag är oerhört tacksam och glad. Bilderna från kvällen är väldigt suddiga, men det är inte mina minnen! Jag kan verkligen skatta mig lycklig som har så varma och innerliga vänskaper med så fina och underbara människor.

Jag ser med glädje fram emot ett nytt årtionde tillsammans med min familj och mina vänner, tills nästa fylla-jämnt-fest. Tusen tack till er alla, ni vet vilka ni är!

Har du fått några komplimanger på sistone?

Det är lite motigt om dagen. Hela jag är en emotionell berg- och dalbana. Jag är helt enkelt lite nere. Det bär mig verkligen emot att vara svag och deppig, men livet suger musten ur mig. Det känns svårt att räcka till, som mamma, fru, dotter och arbetande kvinna. Orsakerna är många, en del mer allvarliga än andra. Att jag även åkt på en monsterförkylning är inget som bättrar på humöret, jag tycker verkligen illa om att vara sjuk.


Då är det så vidunderligt härligt att ha vänner att ty sig till, öppna upp sig inför och få lov att skotta över lite av sin oro, besvikelse och frustration på. Jag har de senaste dagarna fått höra att jag är väldigt vacker, en fantastisk människa, en härlig och varm person och att jag är en av de bästa mammor som de känner! Det är komplimanger som värmer och gör mig glad och jag är oerhört tacksam att ha så fina vänner. Alltså, inget ont som inte för något gott med sig...

En solskenshistoria

Temple Grandin föddes autistisk och sitt handikapp till trots hade hon vid sin död blivit en framgångsrik vetenskapskvinna. Hon arbetade med djurens välmående i fokus och tack vare hennes autism såg hon detaljer som andra missade. Temple utformade nya sätt att ta hand om boskap inför slakt. Filmen om henne visades nu ikväll på SVT och filmen gjorde mig glad. Allt är möjligt! Fortsätt göra det DU är bra på!

Se filmen på svtplay.se.

Vad har du i din handväska?

Många kvinnor klagar över att de inte hittar det de letar efter i sina handväskor. Storlek spelar ingen roll. Läppstiftet, plånboken eller nycklarna verkar smita undan då fingrarna far runt nere i väskan. För att inte tala om hur borta mobiltelefonen är när den ringer. Många män undrar vad som egentligen finns i handväskorna och om det verkligen är nödvändigt med allt.

När det gäller just detta att hitta, så blev jag idag imponerad av mig själv, men även sönerna och maken skulle jag tro. Yngste sonen ramlade då vi var på stan, slog upp en sårskorpa och började blöda ymnigt. Då gråten började närma sig närmast hysteri då han såg blodet rinna sticker jag ned handen i väskan och tar genast upp några näsdukar. Sonen fick ett enkelt förband av näsdukarna och lugnade sig väsentligt. Då slår det mig att ett plåster hade varit bra, sticker helt sonika ner handen igen och hittar genast rätt, igen. Utan att behöva vända upp och ned på väskan!

Vad som är nödvändigt att ha i handväskan varierar nog från kvinna till kvinna. Mina viktigaste ting kanske andra klarar sig helt utan, även om jag tror att innehållet är snarlikt mellan väskorna. I mitt fall är det alltid bra att ha näsdukar, paraply, tuggummi, hårborste, smink, huvudvärkstabletter, penna, visitkort, hårsnodd, solglasögon, plåster, USB-minne, halstabletter, ihopfällbar sked, hörlurar förutom det allra mest nödvändiga såsom plånbok, SL-kort, nycklar och mobiltelefon. Enkla saker jag "inte kan" vara förutan. Nåja, den ihopfällbara skeden är kanske inte livsnödvändig men den är ju så smart... om än oanvänd.

Jag blir onaturligt (?) nöjd med att hitta en smart grej att ha med mig i väskan. Under småbarnsåren var jag extra nöjd med min 5 liters plastpåserulle som jag hade i skötväskan förutom blöjor, våtservetter, extra ombyte, leksaker med mera. Plastpåsarna användes flitigt vid blöjbyte och blöjorna kunde därför ligga i väskan eller bilen innan den hamnade i soptunnan eller lämnas i soppåsen hemma hos vänner eller på jobbet utan att avge en outhärdlig stank.

Är du en av dessa kvinnor som inte kan leva utan handväska? Eller kanske snarare innehållet och vilken är din smartaste nödvändighet i väskan?

 

Jag har fördelen att få vara människa före kvinna.

Inom en timme har hon från att ha blivit beskylld för påhittad otrohet och lögn blivit oskyldigt dömd till döden genom stening. En dödsdom som genast verkställs. Med den sista värdighet och stolthet hon bara kan uppbringa går hon mot sin död. En död som inte borde vara hennes.

Soraya M är endast en av många kvinnor som mött döden utan skuld.

Orättvisan i Soraya Ms historia är ohygglig. Tyvärr är orättvisor mot kvinnor inget ovanligt. I Iran är en kvinnas röst värd hälften av en mans röst. Jag skulle säga att det är ingen röst. Den är inget värd. Mannens ord står mot kvinnans och med hjälp av landets lagar kan männen lätt utmanövrera kvinnorna. Med bara lite lust och ingen list så förkastas kvinnans liv. I värsta fall avslutas, avslutas på ett sätt som är så oerhört våldsamt och fruktansvärt att det är svårt att tänka sig något värre.

Tack vare Sveriges lagar och regler så kan det öde som mötte Soraya inte möta Sveriges kvinnor. Med det inte sagt att vi är fria från orättvisor, våld och svek. Men vi har kommit en lång bit på väg mot ett jämlikt samhälle. I perspektivet Soraya M och hennes medsystrar så blir diskussioner om kvinnors rätt i samhället här på hemmaplan nästan småaktiga. För att inte tala om hur feminister och jämlikhetskämpar har gått man ur huse för en del banala och mindre viktiga frågor. Till exempel att trafikmärket och tillika symbolen för övergångsställe är en man och kallas Herr Gårman. Skylten symboliserar inte mäns större rätt i samhället. Det är en symbol med en kul ordvits, övergångställe = här-går-man = Herr GårMan. Strunt samma om det är en kvinna eller man... Kvinnor är och blir inte förtryckta pga en "manlig skylt".

Vi ska alla vara glada för att vi kan uttrycka egna tankar, behov, begär och brister utan konsekvenser, så länge vi håller oss inom våra demokratiska ramar. För du och jag har lika mycket makt i som över våra liv. Det ska vi inte förringa, för det är inte alla förunnat!

Jag hoppas att vi en dag slipper se berättelser som Soraya Ms. Inte för att de inte vågar berättas utan för att människor visar och behandlar sina medmänniskor med respekt, oavsett kön, ålder, religion och etnisk bakgrund.

♥ 1-årig bröllopsdag! ♥

Idag, för precis 1 år sedan gifte vi oss i vår trädgård. Då liksom nu strilade regnet men kärleken flödade! Brudparet sägs bli lyckliga hela livet om det regnar på bröllopsdagen, och lyckan verkar stå oss bi!

Jag älskar dig min käre make! ♥

Meryl Streep - Jag älskar dig!

Denna kvinna är helt fantastisk! Hon gör det om och om igen och det blir bara bättre och bättre. Här i en film om livet som skild, mamma, singel och kvinna. Se och njut!

Dubbelgångare?

Visst är det fascinerande detta fenomen. När jag var yngre undrade jag om det på jordklotet finns någon som ser ut precis som mig, idag är jag inte lika nyfiken. Jag har dock hört att jag har en dubbelgångare borta på USAs västkust. Min bror påminner om Martin Stenmark med sitt mörka hår, sin längd och sättet att skratta och röra händerna. Mycket av likheterna ligger nog i betraktarens öga, men givetvis i rörelsemönster, röstläge, dialekt med mera. Själv är jag tydligen lik Annika Dopping, men jag vill helst vara lik mig själv.

Min kropp gör mig stolt!

Jag har haft fantastisk tur som har begåvats med min kropp. Jag är väldigt sällan sjuk. De gånger det händer så brukar jag snabbt komma på fötter igen. Mina förkylningar brukar jag kunna stävja med ett par dagars intag av Kan Jang. Jag har bra blodvärde. Jag kan utsätta kroppen för för lite mat och den reagerar inte nämnvärt med varken blodsockerfall eller grinighet. Jag reagerade knappt på svinvaccineringssprutan. Mitt läkkött är bra. Då äldste sonen kom till världen med kejsarsnitt hade jag fördelen att mitt snitt läkte snabbt och jag hade inte speciellt ont eller långdragen återhämtning. Givetvis har jag ibland krämpor såsom exempelvis spänningshuvudvärk men det är inget som lite god naprapati inte kan åtgärda. Det enda som jag kanske kan klaga på är att jag är överviktig, men det är ju ju å andra sidan mycket självförvållat. Trots det så gör kroppen mig glad så fort jag bestämmer mig för att inte förorena den med godis och andra onyttigheter. Kroppen börjar genast att släppa ifrån sig än det ena kilot, än det andra om jag bara håller igen på sötsaker och ökar rörligheten. Min hjärna är även så fiffigt ordnad så jag uppfattar "bara" det positiva med kroppen då jag ser mig själv i spegeln. Jag är givetvis medveten om en del "orosområden", men de flesta dagar så gillar jag mig själv och min kropp. "Always look on the bright side of life" är min devis, för kropp, själ såväl som för livet i stort. Min kropp gör mig stolt!

Jag har livskramp eller nåt...

Jag har livskramp, eller så saknar jag bara inspiration och lust. Jag vet inte vilket, men jag saknar den där glöden som får min vilja att kommunicera om något som upprört eller berört mig att brinna. På sista tiden har jag känt mig helt nollställd till vad jag ska skriva om på bloggen. Hemma är det nåt liknande stadium. Jag har massor av planer, och många har under hösten blivit realiserade. Men den där känslan av tillfredsställelse infinner sig inte riktigt. Det känns som om jag har för mycket damm i hörnen. Jag ser inte skogen för alla träd. Kanske är det novembermörkret som tagit ut sin rätt och nollställt hjärnan. Tömt den på alla resurser till bloggande och ansvarsfullt hemmajobb.
Nej, ska jag rannsaka mig själv så har det varit en hektisk höst med mycket saker som skett både privat och på jobbet och däremellan. Till stor del roliga saker, men lite så där utom min kontroll, och som det kontrollfreak som jag är så försöker jag få kontroll istället för att förföras och bara hänga med. När jag tänker på det så har jag haft det fantastiskt roligt och realiserat en hel del drömmar! Och en hel del ligger fortfarande framför mig! På söndag är det ju första advent! Och om inte allt för länge kan jag avslöja något som för ögonblicket hålls hemligt för de flesta. Så varför sitter jag här och beklagar mig?! Nej, jag ska nog ta fram dammsugaren och dammsuga upp det där dammet i hörnen som ligger och skräpar, vräka fram julpyntet och skruva ihop den nya hyllan till tvrummet. Livet är ju härligt, fantastiskt och uppfyllande! Eller hur?

Heartbreak hotel

Jag har visserligen inte skilt mig, jag har inte fyllt 40 - än, men igenkänningsfaktor är ändå hög i denna film. Då jag idag är ute och svänger mina lurviga så har jag lika roligt som jag hade då jag var 21. Jag inser dock snabbt att jag är bland de äldre på stället, men det hindrar inte mig att fortsätta ha roligt. Men precis som Lisa och Gudrun i filmen så kan det ibland ta udden av det roliga för en stund, för att inte tala om att spriten biter på ett annat sätt nu för tiden. Jag gillar i alla fall filmen och skrattade hjärtligt åt dem, och mig själv. På tisdag ska jag försöka mig på en utekväll med yngre publik och jag ska ta med mig "flickornas" skratt och humor och visa hur man festar som nästan 40-åring!

Träning för livet!

Idag har jag köpt mitt livs första träningskort! Bara ett stenkast från jobbet ska jag framöver spendera tid på löpband, crosstrainers, pilatesboll och med hantlar i händerna. Kroppen ska trimmas och jag får sällskap av goda kollegan S. På torsdag sätter vi igång med första träningspasset men det är på måndag vi börjar räkna steg och kalorier. Nåja, räkna steg ska vi och vi ska försöka låta bli bagare T´s kanelbullar i alla fall... Fler kollegor har lovat att heja på oss då lust och motivation sinar så det här kommer att gå galant. Heja oss!

Bon Appétit!

Vi, trois gourmandes, har precis sett denna fantastiska film! Vilken film! Vilken känsla! Vilken humor! Vilken upplevelse! Den här filmen bara måste ses!

Hormonell? Jag?

Igår var jag arg. Så arg, så arg, så arg. Var det någon som så mycket som petade på mig så skrek jag rasande rätt ut. Var det någon som sa något så kunde jag börja gorma utan större förvarning.Varför jag var arg? Ingen aning.

Eat, Pray, Love - på en bio nära dig - 2011!

Julia Roberts som Elizabeth Gilbert. Inspelning pågår. I Rom. Tänk att boken äntligen ska bli film. Jag vill bara att det ska bli 2011!

Följ Elizabeths fanblogg här.

Husmorstips!

Jag älskar små tips om hur man gör vardagen lite lättare. Här följer lite smarta tips från kvinnor med olika prioriteringar. ;)

Husmorstips 1:
Tryck en liten skumgodis i botten på glasstruten, så rinner inte glassen ut.
Riktiga kvinnors tips :
Sug ut glassen genom botten på struten, förmodligen ligger du ändå på soffan och äter den.

Husmorstips 2:
För att hindra potatisen från att gro, lägg ett äpple i potatispåsen.
Riktiga kvinnors tips :
Köp pulvermos, det håller ett år.

Husmorstips 3:
När det står i kakreceptet att du ska strö kakformen med ströbröd, använd lite kakmix istället, så blir det inte vita fläckar på den färdiga kakan.
Riktiga kvinnors tips:
Gå till bageriet. De kan till och med dekorera kakan åt dig.

Husmorstips 4:
Om du råkar salta maten för mycket under kokningen, lägg i en skalad potatis, som suger upp överblivet salt ur maten på ett ögonblick.
Riktiga kvinnors tips:
Om du saltar maten för mycket under kokning, så tråkigt då. Upprepa efter mig
Riktiga kvinnors motto : Som jag lagar maten, så äter du den och så vill du ha den.

Husmorstips 5:
Linda in sellerin i aluminiumfolie när du lägger den i kylskåpet och den håller sig färsk i flera veckor.
Riktiga kvinnors tips:
Selleri? Aldrig hört talas om.

Husmorstips 6:
Pensla pajskalet med lite vispat ägg för att göra den glansig.
Riktiga kvinnors tips:
På de frysta pajförpackningarna står det inget om pensling med ägg, alltså behövs det inte.

Husmorstips 7:
För att bota huvudvärk: Ta en lime, dela den i två delar och massera din panna med dem. Dunkandet försvinner.
Riktiga kvinnors tips:
Ta en lime, blanda den med Tequila. Kyl och drick. Du kanske fortfarande har huvudvärk, men vem bryr sig.

Husmorstips 8:
Släng inte överblivet vin. Frys ner det till iskuber för kommande grytor och såser.
Riktiga kvinnors tips:
Överblivet vin ?????

Jag - en missbrukare?!

Missbrukar du dig själv? Om du kan nicka igenkännande till flera av nedan utsagor så är det tecken på missbruk.

• Du har höga förväntningar på hur ditt liv ska se ut (hus, barn, man, arbete, motion, vänner och så vidare).
• Du har svårt att slappna av och släppa kontrollen.
• Du håller problemen för dig själv.
• Du är sällan nöjd med dig själv.
• Du är sällan riktigt glad.
• Du kan inte glömma när du gör ett misstag.
• Du har svårt att erkänna att du har fel.
• Du har mycket svårt att vara sämre än andra.
• Du vill antingen göra saker perfekt - eller inte alls.
• Du kräver att andra är perfekta.
• Du har svårt att be om hjälp, eftersom det betyder svaghet.
• Du ser andras fel och kan inte låta bli att att anmärka på dem.
• Du är uppmärksam på andras förväntningar på dig.
• Du tycker det är pinsamt att göra fel inför andra.
• Du är bra på att pressa dig själv.
• Du har en tendens att stressa, men tar det inte så allvarligt.

Källa: iForm/professor Gordon Flett, York University

Ta dig ur ditt (själv)missbruk.

• Inse att du först måste välja bort innan du kan välja till.
• Prioritera vad som är viktigast att lägga ner din tid på.
• Värdesätt dina prioriteringar: På en skala från 0-10, vad ger det mig att jag sticker iväg och köper rätt sorts strumpbyxor till festen? Vad ger det mig ifall jag istället väljer att umgås med barnen eller kommer vidare med ett projekt på jobbet?
• Lyssna till kroppen. Den märker när den missbrukas.
• Sluta göra alla de saker du enbart gör för att andra förväntar sig det.
• Undvik alla tankar som börjar med, "Jag ska bara".
• Få hjälp hos en psykolog.
  

Källa: iForm/psykolog Zenna Allesø, psykolog Maria B. Svejstrup & psykolog Trine Winther

Snygga naglar!

Jag har ordnat mig lite snyggare naglar! Normalt så har jag tunna sköra naglar som inte lämpar sig att spara ut. Det blir alltså saxen som får vara min nagelfil... I ärlighetens namn så är jag inte typen som orkar hålla på och fila, lacka och lacka om. De nya naglarna jag har ordnat mig är en slitstark förlängning med "inbyggd" fransk manikyr. Det är lite ovant med inte bara lite längre naglar än normalt, utan även att de är tjockare. Detta innebär att jag som en riktig dam måste använda mig av tandpetare istället för att stoppa in hela fingret i munnen då ett äppelskal fastnat mellan tänderna och använda ett verktyg för att öppna konservburkens lock. Med andra ord, man för sig lite annorlunda med naglar som mina. En del skulle kanske säga som en kvinna skall, andra som en fåfäng dam... Oavsett vilket så är jag nöjd. Naglarna har klarat både hästskötning, ridning, städning och smattrande på datortangenterna. Tyvärr förändras inte de korvliknande fingrarna till smala delikata, men det är väl något som jag helt enkelt bara får förlika mig med...

Bild: Privat

Kvinnor bakom ratten

Jag skrattade så jag grät, och skämdes lite å kvinnors vägnar! =)

Trevlig helg!

PMS - Ett hormonellt tillstånd

Sötsuget ökar. Orken uteblir. Irritationen byggs upp. Finnar. Spänningshuvudvärk ett faktum. PMS är på intågande. Gestagenet är ett faktum i min kropp. Ägglossning har med andra ord skett och nedtrappningen av östrogenet har påbörjats. Allt känns stort om inte oöverstigligt. Godis och annat skräp hamnar i magen. Till ingen nytta. Oftast är det jag petar i mig inte alls det kroppen vill ha. Värst är hopplösheten och att energin verkar som bortblåst. Kroppen har invaderats av aliens som rör runt i hormongrytan - ordentligt!
Jag har läst att ca 90 procent av alla kvinnor har någon form av besvär före mens. PMS (premenstruella spänningar eller premenstruellt syndrom) påverkar framför allt humöret, självkänslan och förmågan att handskas med problem och påfrestningar. En del hamnar i ett depressionsliknande tillstånd veckan före mens med känslor av meningslöshet, utanförskap och hopplöshet. Det är också vanligt med oro och ångest eller aggressioner som är så starka att kvinnan hamnar i konflikter som hon normalt skulle undvika. PMS omfattar även kroppsliga symptom som ömma bröst, huvudvärk och värk i magen.
Jag hade gärna tagit ett piller för att slippa detta, men är man kvinna så är man!