Visst är det fascinerande detta fenomen. När jag var yngre undrade jag om det på jordklotet finns någon som ser ut precis som mig, idag är jag inte lika nyfiken. Jag har dock hört att jag har en dubbelgångare borta på USAs västkust. Min bror påminner om Martin Stenmark med sitt mörka hår, sin längd och sättet att skratta och röra händerna. Mycket av likheterna ligger nog i betraktarens öga, men givetvis i rörelsemönster, röstläge, dialekt med mera. Själv är jag tydligen lik Annika Dopping, men jag vill helst vara lik mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar