Tea Time

Ett otroligt bra initiativ för antirasism pågår i vårt grannland Norge. Initiativet, eller kampanjen, går ut på att muslimer bjuder in icke-muslimer till sitt hem på te. Människor med olika bakgrund, tro och kulturella skillnader får mötas för att lära känna varandra, öka förståelsen mellan människor. Det är bevisat att människor som känner någon från en annan kultur eller religion inte har lika stora fördomar mot den eller annan etnisk grupp. På ett trevligt och socialt sätt jobbar man med Tea Time-kampanjen mot rasism. Genialiskt och vackert!

Källa: Antirasistisk Senter

Inbjudan!

Goda vänner eller bara "vänner"...?

Vissa människor vill jag gärna umgås med. För mina goda vänner öppnar jag mer än gärna upp mitt hem för middagar, övernattningar, fika och samtal... andra vänner kan jag vara förutan. Kanske är det då ingen vän, utan bara någon man känner? Men var går gränsen? Ibland överraskas jag av att den där personen jag absolut inte trodde mig vilja ha hemma i soffan, var en som jag gärna bjuder hem, om och om igen, för att vi har det så supertrevligt ihop. Och hur kommer det sig att det ibland är en vän som jag inte kunde "vara förutan" förut, som jag plötsligt inte träffar över huvudtaget. På många år. Det kan vara en riktigt god vän som jag var extremt tajt med, då. Varför är det så? Mognad och utveckling och livscykel är några förklaringar, men det får mig att börja fundera lite kring goda vänner, eller bara "vänner"...

Ibland kan jag även förvånas över min starka ovilja att tycka om vissa personer. Ibland träffar jag på en person som jag bara har så svårt för. Jag har hört att det kan bero på att man har något karaktärsdrag som liknar en själv, och som man kanske inte riktigt gillar hos sig själv. Ibland är det ingenting man kan ta på, bara som en dålig energi och det är otroligt frustrerande. Jag ser mig själv som en normalsocial människa som försöker ha ett öppet sinne i stort och smått, men ibland är det bara stopp!

Å andra sidan så har jag blivit väldigt god vän med personer där starten varit lite knacklig så allt går om man bara vill och kan komma över sin förutfattade meningar!

Gott nytt 2009!

Julen har gått i chokladens tecken, så låt det nya året gå i sundhetens tecken!

Året 2008 har gått i aktivitetens tecken. Mer aktivitet i vardagen, mer aktivitet för kroppen och mer aktivitet med vänner. Det har varit ett bra nyårslöfte som har infriats och som absolut kommer att fortsätta...

Jag har träffat och haft riktigt trevligt med många av mina härliga vänner och familj. Jag har även börjat träffa "gamla, försummade" vänner igen... men det finns fler vänner som jag gärna hade sett på middag här hemma oftare, ni vet vilka ni är! ;-).

Jag har även fått en alldeles egen coach och ställs varje månad inför nya utmaningar och frågeställningar, så det här året har även varit ett år med personlig utveckling. Jag är på god väg att reda ut vad mina mål och prioriteringar är och vart jag är på väg. Så hjärnaktivitet har det också blivit och jag ser fram emot nya utmaningar på det nya året.

Med hjälp av endast en stegräknare, lite målmedvetenhet och hejarop från kollegor, nära och kära så har kroppsaktiviteten ökat och medfört 7 kilo mindre på kroppen. Jag är säker på att fler kilon kommer att försvinna under det nya året!
Jag har även börjat rida igen och det är en aktivitet jag kommer att fortsätta med!

Mitt 2009 ska bli ett år fyllt med sund mat, sund motion och sunda tankar. Ett år i sundhetens tecken helt enkelt!

Hur blir ditt 2009?

Ljuvlig nostalgi

Tänk att man på bara några minuter kan förflyttas till den tonårskropp man var med rusande hormoner och full av upptåg. På bara några sekunder så kommer man ihåg hur det var att vara helt omöjligt förälskad i den snyggaste killen i skolan, dricka te med bästisen och snacka om kärlek, vänskap och orättvisor, att kyssas för första gången, tjuvröka och första fyllan. Igår upplevde jag allt detta i exakt 1 timmar och 37 minuter. Jag tittade nämligen på "Ingen kan älska som vi". Filmen såg jag för första gången då den kom ut på slutet av 80-talet. Då förstod jag inte helt filmens storhet - men idag! Vilken ljuvlig nostalgitrip! Musiken, dansen(!), miljöerna, kläderna (!), händelserna, upplevelserna. Jag känner igen mig i mycket, medan givetvis annat gick mig helt förbi, men den fick mig att minnas det där pirret man gick runt med hela tiden. Vad skulle hända runt nästa hörn? Vem skulle man möta härnäst? Vad skulle man få uppleva? Det var ju helt fantastiskt! Från och med nu ska jag leva mitt liv med mera pirr och spontana upptåg!

Filmmusik man kommer ihåg

http://www.youtube.com/watch?v=jvnb1LtuJ-A

Vilken vecka!

Förutom att hämta barnen på dagis och skola, planera och laga middag, jobba, handla, städa, ta hand om barnen och allt annat som hör vardagen till så har följande hänt:

Föräldramöte, fönstermöte, organisationsmöte, ekonomimöte, personligt ledarskapsmöte, läkarbesök, ridning, inköp av presenter, födelsedagsmiddag med fika, disputationsmiddag, planering av dito, middag med släkt, hockeyskola, sjuka kollegor, hysteriskt hög arbetsbörda, svärmor på besök, naprapatbesök och ja, det var nog allt...

Det har varit min vecka. Vilken vecka!