Att välja livets ingredienser med omsorg, det är kärlek till livet.

Jullovet är över och soffliggandet likaså! Det har varit en verkligt skön jul med mycket avkoppling och mys med familjen. Jag har läst, spelat spel, tittat på TV och ätit mycket gott. Det har varit mycket av det goda i livet. På måndag blir annorlunda. Jag har bestämt att jag ska ta grepp om träningen igen. Pumpa kroppen full med adrenalin, stärka muskler och vara stolt över min beslutsamhet och karaktär! SL-kort ska inhandlas, eftersom jag då uttnyttjar förmånen att få promenader till och från bussen. 12 000 steg om dagen ska jag upp i, helst mer, och jag vet att jag klarar det. Jag ska ringa till mina promenadkompisar och bestämma träff ute i promenadspåret. Inte nog med det. För att boosta inspirationsnerven lite extra börjar jag på måndag med en veckas soppdiet för att rena kroppen från socker och samtidigt bli av med några kilon. Med detta inte sagt att jag kommer sluta att mysa, koppla av, njuta av mat och godsaker i fortsättningen. Nej, jag kommer bara välja livets ingredienser med omsorg!

Min kropp gör mig stolt!

Jag har haft fantastisk tur som har begåvats med min kropp. Jag är väldigt sällan sjuk. De gånger det händer så brukar jag snabbt komma på fötter igen. Mina förkylningar brukar jag kunna stävja med ett par dagars intag av Kan Jang. Jag har bra blodvärde. Jag kan utsätta kroppen för för lite mat och den reagerar inte nämnvärt med varken blodsockerfall eller grinighet. Jag reagerade knappt på svinvaccineringssprutan. Mitt läkkött är bra. Då äldste sonen kom till världen med kejsarsnitt hade jag fördelen att mitt snitt läkte snabbt och jag hade inte speciellt ont eller långdragen återhämtning. Givetvis har jag ibland krämpor såsom exempelvis spänningshuvudvärk men det är inget som lite god naprapati inte kan åtgärda. Det enda som jag kanske kan klaga på är att jag är överviktig, men det är ju ju å andra sidan mycket självförvållat. Trots det så gör kroppen mig glad så fort jag bestämmer mig för att inte förorena den med godis och andra onyttigheter. Kroppen börjar genast att släppa ifrån sig än det ena kilot, än det andra om jag bara håller igen på sötsaker och ökar rörligheten. Min hjärna är även så fiffigt ordnad så jag uppfattar "bara" det positiva med kroppen då jag ser mig själv i spegeln. Jag är givetvis medveten om en del "orosområden", men de flesta dagar så gillar jag mig själv och min kropp. "Always look on the bright side of life" är min devis, för kropp, själ såväl som för livet i stort. Min kropp gör mig stolt!

Ge blod!

Äntligen har jag tagit mig i kragen och tagit mig till en blodcentral för att bli godkänd som blodgivare. Idag köper Sverige blod från utlandet då det är blodbrist i landet. Det är inte klokt. Vi är så många svenskar som är friska och som inte skulle ha några skäl för att inte lämna blod. En kvinna får ge blod upp till 3 gånger på 1 år, det är inte mycket. Så gå iväg och bli blodgivare du med, och rädda liv!

Inte gravid

Runt omkring mig dimper det ned än den ena guldklimpen än den andra. Det föds små söta underverk på löpande band. Babyboomen är ett faktum.
Jag har en längre tid känt mig annorlunda till kropp och själ och har inte riktigt vetat vad som felar. Misstankar gick mot eventuell graviditet. En graviditet som borde vara omöjlig med tanke på preventivmedel, men inget är omöjligt. Så, för att komma till klarhet gick jag till Apoteket och köpte ett graviditetstest. På paketet förklarades att vid två streck så är jag gravid, vid endast ett streck inte gravid. Det stod vidare att även om strecket i det vänstra fönstret var mycket svagt så är jag gravid. Efter några minuters väntan visas nedan. Vad hade du trott? Hur lite ska lite vara för att inte vara någonting alls?
Jag blev givetvis tvungen att göra om testet och den här gången köpte jag ett digitalt test. Jag väntade. Beskedet är: Inte gravid. I bokstäver. Utan pardon. Bara så där. Så jag är inte gravid och får fortsätta söka svar till mina fysiska åkommor på annat håll. Men visst vore det mysigt med ett gudomligt ljuvligt doftande litet knyte i famnen... igen...

Livet i fakirland

Det har nu gått en vecka sedan jag beträdde fakirlandet för första gången och jag kan äntligen bekänna mitt nära släktskap med Itma Hoha. Sakta har spikarna härdat ryggen och nu går det "lätt" att rulla ner på spikmattan. Härom kvällen somnade jag för första gången och nu vaknar jag först då kroppen vill byta ställning, ca 2 timmar senare! Spikmattan har blivit beroendeframkallande och jag hoppas och tror att nästa besök hos naprapaten blir det sista på länge!

"För jag är Itma Hoha M'botenbaba självplågare"

Igår slog jag till och köpte en spikmatta när jag var hos naprapaten. Vid hemkomst provade jag spikmattan med tröja på och tänkte att detta var ju inte så farligt. När jag vid läggdags sakta rullade ner på spikmattan, denna gång utan tröja, så var det INTE skönt! Jag upptäckte att jag inte alls är Itma Hoha. Det stacks, brändes och ömmade något förfärligt! Jag försökte hålla ut och det blev lite bättre minut för minut, men bara lite. Enligt hörsägen så finns det de som somnar på spikmattan, men det gjorde jag definitivt inte igår.

Idag kom jag dock på varför det gjorde så förbaskat ont igår - jag hade ju blivit ordentligt knådad och tryckt på triggerpunkter på ryggen av naprapaten! Ryggen var ju alldeles öm redan innan jag la mig på spikmattan. När jag idag kom hem från jobbet la jag mig igen en liten stund och denna gång kändes det betydligt bättre. Skönt från början tror jag aldrig det kommer att vara, men det känns som att det gör nytta. När det gått en tid ska jag återkomma med fler rapporter från fakirlandet!

Lycklig!

Vid inloggning på datorn i morse väntade en trevlig överraskning.
Jag har blivit inbjuden av vårt dataprogramsutvecklingsföretag (oj, långt ord!) på musikalen "Elvis" på Cirkus nästa fredag!
Nästa vecka kommer att bli en kanonvecka om man får tro min kalender. På tisdag är jag medbjuden på en helkväll tillägnad lusten till livet, kärleken och relationerna med Sofia Wistam, Anna Söderlund mfl som håller i rodret. På morgonen samma dag är jag dessutom inbjuden att närvara på ett frukostseminarium med Jana Söderberg. Torsdagskvällen ska spenderas med en blandning av andnings- och meditationstekniker och styrketräning i en "rensande" yogasession på två timmar. Snacka om att jag kommer vara som en ny människa framåt nästa helg!

Läs mer på:
Elvis
Live, love, laugh
Ta dig rätten att må bra - redan idag!
Heartworks

Jag - en missbrukare?!

Missbrukar du dig själv? Om du kan nicka igenkännande till flera av nedan utsagor så är det tecken på missbruk.

• Du har höga förväntningar på hur ditt liv ska se ut (hus, barn, man, arbete, motion, vänner och så vidare).
• Du har svårt att slappna av och släppa kontrollen.
• Du håller problemen för dig själv.
• Du är sällan nöjd med dig själv.
• Du är sällan riktigt glad.
• Du kan inte glömma när du gör ett misstag.
• Du har svårt att erkänna att du har fel.
• Du har mycket svårt att vara sämre än andra.
• Du vill antingen göra saker perfekt - eller inte alls.
• Du kräver att andra är perfekta.
• Du har svårt att be om hjälp, eftersom det betyder svaghet.
• Du ser andras fel och kan inte låta bli att att anmärka på dem.
• Du är uppmärksam på andras förväntningar på dig.
• Du tycker det är pinsamt att göra fel inför andra.
• Du är bra på att pressa dig själv.
• Du har en tendens att stressa, men tar det inte så allvarligt.

Källa: iForm/professor Gordon Flett, York University

Ta dig ur ditt (själv)missbruk.

• Inse att du först måste välja bort innan du kan välja till.
• Prioritera vad som är viktigast att lägga ner din tid på.
• Värdesätt dina prioriteringar: På en skala från 0-10, vad ger det mig att jag sticker iväg och köper rätt sorts strumpbyxor till festen? Vad ger det mig ifall jag istället väljer att umgås med barnen eller kommer vidare med ett projekt på jobbet?
• Lyssna till kroppen. Den märker när den missbrukas.
• Sluta göra alla de saker du enbart gör för att andra förväntar sig det.
• Undvik alla tankar som börjar med, "Jag ska bara".
• Få hjälp hos en psykolog.
  

Källa: iForm/psykolog Zenna Allesø, psykolog Maria B. Svejstrup & psykolog Trine Winther

Dietdags!

Jag har vanligtvis inget till övers för dieter och ska inte smeta ner bloggen med kommentarer om kropp och vikt. Men den här dieten gillar jag då man får äta ordentligt och inte liksom stannar upp hela systemet och tömmer kroppen på energi och reserver. Nej, här får man äta bra råvaror, vara glad och faktiskt förlora några kilon på kuppen. Jag gick ner 2,5 kilo i höstas då jag provade dieten för andra gången då jag ville ha en liten skjuts ned på viktstegen. Det lovas nedgång på upp till 7 kg, men det gäller nog de mer extremt överviktiga som slänger sig på denna diet!?

Sjukhusdieten
2 burkar krossade tomater
3 stora purjolök
14 st. köttbuljong-tärningar (Ja det står 14, men jag använder mig av 4 st)
1 paket Mr. Lee nudlar (inte kryddpåsen) (brukar jag hoppa över)
1 selleri
2 burkar bönor (gröna, långa)
2 gröna paprikor
1 kg morötter

Dela grönsakerna i småbitar och ha dem i en stor gryta.
Lös upp buljongtärningarna i varmt vatten.
Häll på tomaterna och allt det andra, och häll på vatten så det
täcker allt.
Koka tills grönsakerna är möra, krydda som du vill med
peppar, salt, vitlök, persilja, basilika osv.

Soppa får man äta hur mycket man vill av, ät den till frukost,
middag, kväll, osv.
Ju mer soppa man äter ju mer fett förbränns.

Dricka:
Juice utan socker, te, kaffe, lättmjölk, vatten, tranbärjuice.

DAG 1:
Ät alla frukter utom bananer. Ät bara frukt och soppa idag.

DAG 2:
Ät dig mätt på råa, kokta eller burk-grönsaker. Försök att äta gröna gladgrönsaker som sallad och spenat. INTE Ärtor, majs eller torra bönor. Ät grönsaker och soppan.
Till middag kan du ta en bakad potatis med smör.
OBS! Ingen frukt idag.

DAG 3:
Ät så mycket soppa, frukt och grönsaker du vill. Efter idag ska du ha gått ner minst 2 kg.

DAG 4:
Bananer och lättmjölk. Ät och drick så mycket du kan, minst 3 bananer. Ät soppan som vanligt.

DAG 5:
Biff och tomater. Du kan äta 280-560 gram biff och tomater. Ät soppan minst en gång.

DAG 6:
Biff och grönsaker. Ät så mycket biff och grönsaker du vill. Ät soppa också.

DAG 7:
Brunt ris, juice utan socker, och grönsaker. Blanda kokta grönsaker
i riset om du vill, glöm inte äta soppan!

Efter sju dagar ska du ha gått ner minst 4.5-7.7 kg. Vänta minst 2 dagar innan du börjar på dieten igen. Dieten rensar kroppen från toksiner. Drick inte alkohol förrän 24 timmar efter avslutad diet pga fettsamlingar i kroppen.
Man kan äta grillad, kokad eller ungsstekt biff. Absolut inte skinn
på kycklingen om du byter ut köttet. Du kan byta det mot fisk också, men max en dag.

NEJ:
Bröd, alkohol, kolsyrad dricka. Ingen stekt mat förutom köttet.

JA:
Drick massor, minst 8 glas vatten per dag.

Dieten kommer från Sacred Heart Hospital och används av
hjärtpatienter för att gå ner i vikt innan kirurgi. Den är
utarbetad av specialister i näringsfysiologi.

Gott nytt 2009!

Julen har gått i chokladens tecken, så låt det nya året gå i sundhetens tecken!

Året 2008 har gått i aktivitetens tecken. Mer aktivitet i vardagen, mer aktivitet för kroppen och mer aktivitet med vänner. Det har varit ett bra nyårslöfte som har infriats och som absolut kommer att fortsätta...

Jag har träffat och haft riktigt trevligt med många av mina härliga vänner och familj. Jag har även börjat träffa "gamla, försummade" vänner igen... men det finns fler vänner som jag gärna hade sett på middag här hemma oftare, ni vet vilka ni är! ;-).

Jag har även fått en alldeles egen coach och ställs varje månad inför nya utmaningar och frågeställningar, så det här året har även varit ett år med personlig utveckling. Jag är på god väg att reda ut vad mina mål och prioriteringar är och vart jag är på väg. Så hjärnaktivitet har det också blivit och jag ser fram emot nya utmaningar på det nya året.

Med hjälp av endast en stegräknare, lite målmedvetenhet och hejarop från kollegor, nära och kära så har kroppsaktiviteten ökat och medfört 7 kilo mindre på kroppen. Jag är säker på att fler kilon kommer att försvinna under det nya året!
Jag har även börjat rida igen och det är en aktivitet jag kommer att fortsätta med!

Mitt 2009 ska bli ett år fyllt med sund mat, sund motion och sunda tankar. Ett år i sundhetens tecken helt enkelt!

Hur blir ditt 2009?

Det känns helt overkligt!

Jag har aldrig förstått dem som säger att det inte går att äta en hel chokladkaka av den mörkaste sorten, mer än en semla vid ett och samma tillfälle, lite dessert efter maten när man är proppmätt. Ja ni hajar!? Jag kan utan problem trycka i mig en hel chokladkaka av den mörkaste sort och allt det där. Men! Idag när jag hällde upp smågodis till både vuxna och små så var jag faktiskt inte sugen att ta en enda bit. Inte ens nu, efter många timmar. Det känns helt overkligt! För det har väl aldrig hänt!? Jag som har så otroligt dålig karaktär när det kommer till sötsaker, kan helt plötsligt känna att "nej tack, det är bra" och vara nöjd. Jag uppoffrar ingenting! Det är en fantastisk känsla, och jag måste nog tacka S och S för det. Det var nämligen de som startade alltihop med inköp av stegräknare med påföljande stegräknartävling. Jag har ända sedan dess varit totalfokuserad på att få så många steg per dag som möjligt och på det sättet gå ned i vikt. Fem kilo lättare efter lite drygt tre månader verkar ha gjort något med mina sötsugsgener och ingen är tacksammare än jag!

Stroke

Min pappa fick en stroke för 5 år sedan och min tillvaro skakades om på en sekund. Mamma och pappa hade varit i Italien med vänner, rest runt i Toscana och njutit av livet. På morgonen för avresan är pappa inte som vanligt. Han snurrar till det för sig, kan inte hålla i saker ordentligt och min mamma förstår direkt vad som händer. Mamma ger pappa ett par Alvedon (blodförtunnande) och beslut ska tas om de ska uppsöka läkare i Italien eller åka hem. Mamma och pappa bestämmer sig för att resa hem trots alla risker. De mellanlandar på vägen hem och mamma är hela tiden rädd att de ska bli nekade att resa vidare på grund av pappas tillstånd. Vid ankomst till Sverige får pappa åka direkt till Danderyds sjukhus och blir inlagd. Nu börjar undersökning och utredning om vad som hänt, hur stor stroke han fått och vad den innebär. Det visar sig att stroken är en blödning stort som ett ägg i pappas högra hjärnhalva. Han har nedsatt förmåga i vänster sida, speciellt armen är "lam" och han är väldigt, väldigt trött.
När jag besökte pappa för första gången låg han och halvsov då vi kom in. Jag kramade om honom och frågade hur han mådde. Han svarade hurtfriskt att "han mår bara bra". Min stora, starka pappa skulle inte visa att han är förvirrad och dålig. Pappa fick ligga kvar på sjukhuset några veckor och började sin rehabilitering. Det var tufft, även om min pappa klarade sig ofantligt bra om man tänker på storlek och omfattning på stroken. Han har kämpat med epileptiska anfall, nedsatt förmåga att snickra som har varit hans stora passion, göra vardagliga saker som att knäppa byxorna och komma ihåg att man "bör" kamma håret innan man går hemifrån. Idag är min pappa inte sjuk längre, men han har förändrats och är inte helt den pappa jag hade innan stroken. Förändringarna är i dagsläget små i det stora hela och jag är oerhört tacksam att pappa finns här hos oss fortfarande.

Pappa, och mamma, jag älskar er över allt annat. Jag önskar inget hellre än att ni får många och långa år till tillsammans att njuta av resor, vänner och familj.

Alla kan lära sig känna igen en stroke genom att ställa tre enkla frågor:
Be personen att le.
Be personen att lyfta båda armarna.
Be personen att säga en enkel mening (sammanhängande) (till exempel Solen skiner idag).

Om personen har problem med någon av dessa uppgifter ring genast 112 och beskriv symtomen.

Rädda liv!

Här en annan historia om stroke:

http://www.ted.com/index.php/talks/jill_bolte_taylor_s_powerful_stroke_of_insight.html

Gastrisk bypass

För ett tag sedan skulle jag teckna en sån där bra sjukförsäkring som garanterar vård inom den privata sektorn. Jag fick hem hälsodeklarationen och eftersom jag är en ärlig typ fyllde jag i efter bästa förmåga. Jag har ju dessutom fördelen att inte vara sjuk. Varken kroppsligt, mentalt eller själsligt. Så det här skulle bli lätt som en plätt!
Några veckor senare kom ett brev med posten. Jag fick avslag. Motiveringen löd: för högt BMI.
Mitt BMI indikerade vid tidpunkten fetma och visst, jag är överviktig. Men fetma får mig att tänka på nåt helt annat än det jag ser i spegeln. I ärlighetens namn så blev jag lite sur. De har inte bett om läkarintyg eller ens sett hur jag ser ut!
Efter en vända till och lite påtryckning så kunde de gå med på försäkringen om jag frånsa mig en del. Det talades om förstörda knän, rygg och så vidare pga av min fetma.
Nåja, efter mycket om och men så fick jag genom hela försäkringen till lite högre premie, men med ett förbehåll:

Jag får inte genomgå en gastrisk bypass, dvs en operation som förminskar magsäcken för att gå ned i vikt!

Tillåt mig le! Det var nog det bästa jag hört i hela mitt liv!

P.S. Här borde nu komma en helbild på mig men eftersom det är jag som är fotografen i vår familj så hittar jag ingen... Får se om jag kan få en av mina familjemedlemmar att hjälpa mig vid tillfälle.

Hälsan själv!

Jag är helt sjukt nöjd med mig själv idag! I morse gick jag upp klockan halv nio, satte på mig träningskläderna och ställde mig på Orbitreken. Jag svischade fram på den i ca 20 minuter till redig dunka, dunka i öronen. Jag blev glatt påhejad av sönerna som ville att det sen skulle bli deras tur. Jag fick även sällskap under den styrketräning jag företog mig efter det. Samuel och jag låg och gjorde bland annat sit-ups tillsammans på vardagsrumsgolvet. Efter en snabb dusch stod frukosten redo och den avnjöts långt och länge. Jag åt nyttig helgmüsli från Matdistriktet och gjorde en smoothie med hallon, blåbär, banan, apelsinjuice och agavesirap. Men du hör ju! Man är ju hälsan själv! ;-) Kan dessutom konstatera att jag skrapat ihop 14 894 steg på stegräknaren idag. Ja, jag är helt sjukt nöjd med mig själv!