Tänk att man på bara några minuter kan förflyttas till den tonårskropp man var med rusande hormoner och full av upptåg. På bara några sekunder så kommer man ihåg hur det var att vara helt omöjligt förälskad i den snyggaste killen i skolan, dricka te med bästisen och snacka om kärlek, vänskap och orättvisor, att kyssas för första gången, tjuvröka och första fyllan. Igår upplevde jag allt detta i exakt 1 timmar och 37 minuter. Jag tittade nämligen på "Ingen kan älska som vi". Filmen såg jag för första gången då den kom ut på slutet av 80-talet. Då förstod jag inte helt filmens storhet - men idag! Vilken ljuvlig nostalgitrip! Musiken, dansen(!), miljöerna, kläderna (!), händelserna, upplevelserna. Jag känner igen mig i mycket, medan givetvis annat gick mig helt förbi, men den fick mig att minnas det där pirret man gick runt med hela tiden. Vad skulle hända runt nästa hörn? Vem skulle man möta härnäst? Vad skulle man få uppleva? Det var ju helt fantastiskt! Från och med nu ska jag leva mitt liv med mera pirr och spontana upptåg!
Filmmusik man kommer ihåghttp://www.youtube.com/watch?v=jvnb1LtuJ-A