Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg

måndag 9 april 2012

"Det kallas tålamod..."

Min son förundrades över hur vi i timmar kunde sitta och bygga pussel i påsk. Det kallas tålamod, svarade vi och fortsatte lägga en efter en av de totalt 1500 bitarna. Att lägga pussel är ett skönt tidsfördriv som vi gör alldeles för sällan. Lite träning för hjärnan samtidigt som du bara är här och nu. Tack vare en nyinköpt pusselmatta kunde vi enkelt rulla ihop pusslet då det var tid för mat. 

Påskharen kom i år med lite tidsfördriv även för killarna som fick varsin täljkniv bland påskgodiset. Med min morfars gamla lödpenna märkte vi knivarna. Med stort tålamod skapades det både barkbåtar, trollspön och annat spännande.



torsdag 5 maj 2011

Är att dricka alkohol under amning en mänsklig rättighet?

En ammande kvinna blev i måndags nekad att köpa ett andra glas vin på en bar i Stockholm. Kvinnan kände sig diskriminerad och ifrågasatt som mamma. Hon hänvisar till Livsmedelsverket där hon menar att de informerar att alkohol (1-2 glas i veckan vid amning) inte är skadligt för barn vid amning. Hon tycker inte att hon ska behöva låsa in sig hemma på grund av att hon blivit mamma. Hon vill vara den person och leva det sociala liv som hon gjorde innan graviditeten. Hon likställer således rätten till ett socialt liv med rätten att dricka under amning. Var hon lika generös med alkoholintag under graviditeten? Hade hon blivit kränkt om serveringspersonalen nekat henne ett glas vin då?

På serveringsställen är det inte tillåtet enligt lag att servera en märkbart berusad person. Det står dock inget i lagen om servering till gravid eller ammande kvinna. Den som serverar en överförfriskad person kan dömas till dagsböter och upp till 6 månaders fängelse, inget händer den som serverar en gravid, så länge hon inte blir märkbart berusad förstås. Lagen är skriven för att skydda personer då en märkbart berusad person till exempel löper större risk att utsättas för brott. 80% av alla våldsbrott är alkoholrelaterade. Ytterligare så är det ingen slump att restauranger måste servera mat för att få serveringstillstånd för alkoholhaltiga drycker då mat i magen hjälper till att sänka promillehalten vid intag av alkohol.

Vår kropp och hjärna inte är fullt utvecklade förrän i 20 års ålder och det sista att utvecklas är konsekvenstänkandet. Barn/ungdomar som dricker alkohol har alltså mer benägenhet att hamna i ett beroende, skada hjärnans utveckling och hamna i omdömeslösa situationer. Nästan alla som provat narkotika har varit berusade. Ett litet ammande barn är inte rustat för alkohol.

Alkohol är en beroendeframkallande drog som i bästa fall och vid måttfullt intag gör oss glada och pigga  då alkohol i mindre mängd påverkar vår hjärnas belöningssystem positivt, dopamin frigörs vilket ger oss en behaglig lustkänsla. Men i värsta fall kan alkohol orsaka problem med mage och tarm, cancer, nedbrytning av muskler, hjärnskador, infektionskänslighet, leverskador, hjärt- och kärlsjukdomar och psykiska störningar.

Det är fakta att 15 cl vin är samma sak som 4 cl 40% sprit, båda innehåller 12 gram alkohol. Jag har väldigt svårt att tro att kvinnan i fråga hade smuttat på en whiskey, ammat och sedan beställt en 4:a till och tyckt att det var ok. Ett glas med 15 cl vin ger en promillehalt i kroppen om ca 0,2-0,3. 0,2 promille är gränsvärdet för rattfylleri i Sverige då det vid denna promillehalt  uppstår en mätbar nedsättning av människors reaktionsförmåga.

Vidare visar studier som Livsmedelsverket publicerar i sin information som visar att mängden alkohol i blodet visst påträffas i bröstmjölken, med lika stor promillehalt. Det tar två timmar för kroppen att bryta ner 15 cl vin, vilket även gäller i bröstmjölken.

Med den kunskapen så är det kanske inte konstigt att bartendern nekade att sälja ett glas till. Jag tycker  han/hon visar på en sund moral och sunt förnuft.

Om ett glas vin intas vid något enstaka tillfälle och utan att barnet ammas inom de närmsta timmarna efter intag så tror inte jag heller att barnet tar någon större skada.

Men varför chansa?

söndag 30 januari 2011

Ett starkt lästips!

På bara en timme eller så har du läst ut den här boken, och du hoppas att den aldrig hade behövts skrivas...
"Johanna går i åttan. Hon bor med sin mamma och lillebror i en medelstor stad, någonstans i Sverige. Allting borde vara bra. Hon borde ha kompisar, trivas i skolan, göra det som andra 14-åringar gör. Men hennes tillvaro är inte som andras. Hennes kännetecknas av kaos och ångest. I skolan blir hon fysiskt och psykiskt misshandlad av två pojkar. Hemma blir hon det av sin mamma.
Jag finns är Johannas berättelse, en berättelse om överlevnad mot alla odds. Men det är också en berättelse om mod och kraften att bryta sig loss, och en svidande kritik av det skolväsende som vände henne ryggen, och om hur vuxna kan svika genom att välja att inte se, inte förstå, inte ta sitt ansvar.


En ohyggligt stark berättelse som inte lämnar någon oberörd."


Källa: Adlibris

torsdag 11 november 2010

Det får finnas gränser!!

Jag och maken kommer hem efter en trevlig kväll på föreläsning och vad väntar oss väl där. Jo, den yngste sonens lekhjälm med ett meddelande på en post-it lapp från förskolan. Hjälmen håller nämligen inte måttet. Enligt föräldrarådet. För där har man bestämt att endast hjälmar med grönt spänne får användas av barnen när de åker stjärtlapp i en nästan obefintlig backe på förskolans område. Du kanske nu undrar vad det var för stenåldershjälm vi medtagit till förskolan? Jo, en helt vanlig Jofa lekhjälm, men utan det gröna utlösningspännet. Jag är verkligen ledsen, men det är inget fel på vår hjälm för ändamålet den ska användas och inget föräldraråd kan övertyga mig om motsatsen. Imorgon är det en förskola som kommer få höra ett och annat vill jag lova.

Det här är hjälmen och spännet.

fredag 28 maj 2010

Min alldeles egna buddhist!

Elias frågade konstaterande lite sömndrucken imorse:

"Mamma, visst blir man liten igen sen, när man dör. Visst blir man liten igen och blir storebror och mamma och pappa!"

Älskade unge!

torsdag 22 april 2010

Rädda liv! Tveka inte!


Unicefs gåvoshop är öppen dygnet runt! Tveka inte, rädda liv!

torsdag 18 mars 2010

Fantastiska barn!

Antoine är 6 år och blind, men det hindrar honom inte ett dugg! Nej, han leker detektiv. Han letar efter Madame Rouski. Kanske finns hon i regndropparna? Eller i syrenerna? Han hittar henne kanske i Vietnam, vid sin mormors fönster. Han ska fånga henne med en miljon citroner. Antoine skriver blindskrift. Han skriver en lista över sina minnen. Han kommer ihåg när han ligger i mammas mage och i kuvösen men han kommer inte ihåg vilken färg kuvösen hade så han börjar skriva en lista på det han inte minns. Denne lille man har ett fantastiskt språk, och en otrolig fantasi. Du hittar Antoine här och han är värd varenda minut av din tid.

lördag 6 februari 2010

Jag FÅR inte missa Melodifestivalen!

Musiken har blivit en del av den 7-åriga sonens liv och då är givetvis Melodifestivalen ett evenemang som inte får missas. Hans högsta önskan om dagen är att få närvara i Globen och se den stora finalen. Kvällen framför tvn avlöpte väl, med stående ovationer från båda barnen då Ola gick direkt till final.

onsdag 20 januari 2010

Mamma - barn...



tisdag 15 december 2009

Mitt älskade bibliotek!

Det är något speciellt med bibliotek; doften, stillheten, möjligheterna. Inte långt från där jag är uppväxt fanns ett litet bibliotek. Entrédörrarna in var stora, röda och tunga, filtmattan på golvet grön. Vid ingången och bibliotekariernas bord stod LP-fodralen till sagor eller musik som just då spelades i hörlurarna. Hörlurarna hämtade man hos de två äldre, seniga damerna bakom utlåningsdisken och pluggades in i uttagen vid fönstret och de långa sofforna. Där kröp jag upp och satt många timmar och lyssnade. Kanske bläddrade jag samtidigt i den senaste Kamratposten. Förmodligen hade jag en trave böcker bredvid mig som jag sedan skulle bära med mig hem. Jag älskade att gå längs raderna av böcker för att hitta ett nytt äventyr att få ta hem. Jag lånade många böcker, ofta. Sommarlån var det bästa av allt. Då valde jag mig en stor trave böcker som jag släpade till landet och hade underhållning hela sommaren. Jag undrar om jag inte avverkade hela Hcf-avdelningen på den tiden.
De 2 bibliotekarierna lärde sig vilka böcker som passade mig och som jag uppskattade, men föreslog även nya genrer, speciellt då jag kom i en ny läsålder. Bibliotekarierna var som uppslagsverk då det gällde böcker och det kändes som om de läst allt, både nytt och gammalt. Jag glömmer aldrig då jag introducerades för Kram och Puss av Hans-Eric Hellberg. Det var lite fnittrigt och tabu, men damerna på bibblan visste att det var precis rätt för mig just då.

I förra veckan åkte jag och sönerna ner till vårt bibliotek. Det är ett mycket större bibliotek än den filial där jag är uppväxt, men de har skapat en trivsam miljö med många små rum i det stora rummet. Barnen kan spela spel, krypa upp i en fåtölj och bläddra i barnböcker. De lite äldre kan surfa, läsa tidningar och låna både film, ljudböcker, CD-skivor och böcker. Jag kan inte låta bli att komma hem med en bok eller två när jag är där. Barnen lånar även dem med sig något hem. Nu senast lånade vi 2 böcker, 1 spel och 3 ljudböcker. LasseMajas Detektivbyrå Mumiemysteriet läste vi ut på tre dagar och igår sträcklyssnade Samuel på Skolmysteriet. Ikväll började vi på Megakillen i grevens tid. Det är härligt att få uppleva barnböcker igen. Jag hoppas verkligen att mina barn får samma positiva känslor för böcker, bibliotek och läsande som jag har. Det berikar livet och jag älskar verkligen mitt bibliotek.

torsdag 26 november 2009

En gåva till världen!

Varje dag dör 24 000 barn för att de saknar sånt som vi tar för givet. Som vaccin till exempel. Nu kan du köpa 28 doser poliovaccin för bara 40 kr. I Unicefs gåvoshop kan du köpa myggnät, gröt, skolpaket, vätskeersättning, sagoböcker, pennor med mera. En gåva från dig till en människa som behöver din hjälp. Glöm inte bort dina medmänniskor i jul.

tisdag 20 oktober 2009

Pellepennan och Suddagumman

Pellepennan och Suddagumman var ett barnprogram i svensk tv. Det var en ritsaga av Gunnel Linde, och den handlade om Pellepennan som ritade och Suddagumman som suddade. Deras barn hette Sudderudden och Stumpan med det gemensamma namnet Kluddabarnen. Sändes första gången 1965. Någon mer än jag som blir nostalgisk?

söndag 27 september 2009

Inte gravid

Runt omkring mig dimper det ned än den ena guldklimpen än den andra. Det föds små söta underverk på löpande band. Babyboomen är ett faktum.
Jag har en längre tid känt mig annorlunda till kropp och själ och har inte riktigt vetat vad som felar. Misstankar gick mot eventuell graviditet. En graviditet som borde vara omöjlig med tanke på preventivmedel, men inget är omöjligt. Så, för att komma till klarhet gick jag till Apoteket och köpte ett graviditetstest. På paketet förklarades att vid två streck så är jag gravid, vid endast ett streck inte gravid. Det stod vidare att även om strecket i det vänstra fönstret var mycket svagt så är jag gravid. Efter några minuters väntan visas nedan. Vad hade du trott? Hur lite ska lite vara för att inte vara någonting alls?
Jag blev givetvis tvungen att göra om testet och den här gången köpte jag ett digitalt test. Jag väntade. Beskedet är: Inte gravid. I bokstäver. Utan pardon. Bara så där. Så jag är inte gravid och får fortsätta söka svar till mina fysiska åkommor på annat håll. Men visst vore det mysigt med ett gudomligt ljuvligt doftande litet knyte i famnen... igen...

onsdag 19 augusti 2009

Styrka till alla er föräldrar och barn.

Idag skänker jag all min värme och styrka till alla föräldrar med barn som lever sitt liv i skuggan av sjukdom.

Ett läkande ljus
- av Siv Andersson

Jag önskar jag hade
en sådan förmåga
att tända en hälsans
läkande låga.

Då skulle den särskilt
för dig få brinna
- få allt det onda
att helt försvinna.

Den skulle se till
att kurvan vänder
och att du får omsorg
av goda händer.

Dag och natt
hos dig den skulle vaka
och ge dig all kraft
att få hälsan tillbaka.

måndag 13 april 2009

Mitt liv - en ny prioritering

Jag är väldigt priviligierad. Jag har en fantastisk man, härliga barn, ett fint hem, ett roligt arbete och underbara vänner. Ändå så har det inte varit nog. Jag har siktat högt och kommit i mål med många av mina projekt genom livet. Mål har alltid varit i fokus för mig, men för en tid sedan förlorade jag mål i sikte. Visste inte vad mina prioriteringar är. Tappade bort mina livs drömmar. Jag hade fullständigt glömt bort att ta hand om mig själv. Jag trodde att jag gjorde det. Jag trodde jag visste vart jag var på väg och vad jag skulle göra... Men min längtan efter perfektionism grumlade lyckan lite då och då, om inte jämt...
Som tur är så dök coach Å upp i mitt liv och hon och jag har genom 6 månader arbetat oss igenom MIG! Vi har fortfarande värdefull tid kvar ihop, men idag prioriterar jag mina nyfunna mål och meningar, och hittar nya, positiva hela tiden. Jag har upptäckt att jag länge försökt levt upp till det jag trott att andra förväntar sig av mig. Jag har arbetat i samma företag i 10 år, men känner inte längre att jag måste vidare utan är nöjd med min situation. Jag har förändrat vissa saker som arbetstid för att det bättre ska passa mina prioriteringar rent privat. Idag planerar jag bara in sånt jag tycker är roligt i kalendern (jo, vissa ofrånkomliga "möten" står fortfarande kvar). Jag umgås med människor jag tycker om och som ger mig något, inte bara tar. Jag prioriterar mig själv och min familj. Jag gör saker för att jag vill, inte måste. Jag själv och de i min närhet har förändrats av att jag haft tid att skratta, kramas, lyssna, prata, umgås, leva...

tisdag 31 mars 2009

Sonen hos rektorn!

Igår blev min son uppkallad till rektorn!
Han och en kompis hade lekt i skogen och inte hört ringningen och inte heller hört när de halvt hysteriskt varit ute och ropat på dem i 30 minuter. Kompisen och han hade dessutom varit utanför "gränsen" så det blev alltså uppläxning på rektorsexpeditionen.
Jag tackar för att det "bara" var lek som låg bakom besöket och inte slagsmål, mobbning eller liknande...

söndag 22 mars 2009

Härliga helg!

Jag och killarna var hemma i fredags då vi äntligen fick leveransen av våra nya fönster! På tisdag kommer det folk och installerar alltihop och tar med sig de gamla! Det ska bli sååååå spännande att se resultatet! =)

När fönstren var på plats så åkte jag och killarna iväg och köpte en ny cykel till Samuel. När vi kom hem monterade han och jag ihop den, och stödhjulen åkte på hans gamla och vips så fick Elias också en ny cykel! Deras helg har därefter mest spenderats på cykelsadeln, runt, runt kvarteret! Jag gav även lite kärlek till bilen i form av ut- och invändig rengöring... inte en dag för sent.
Sent på fredagskvällen kom så en solbränd (med tyngdpunkt på bränd!) JE äntligen hem från tjänsteresan till Paris/Marocko. Vår lördag gick mest åt till att skruva ned gardinstänger och fönsterbrädor, så nu är det lite kalt här hemma... Men ute sken solen så en stund i solen på altanen blev det allt! Dagen idag har mest gått åt till att ligga på sängen och läsa bok och knapra saltlakrits. Turligt nog så ville Samuel hem till en kompis så det blev både lite frisk luft och två små promenader. Sitter nu med en kopp kaffe och uppdaterar mig på vad som hänt i den yttre världen de senaste dagarna. Snart är det dags för säng och bok igen.

fredag 6 mars 2009

Har vi setts förr?

Jag och barnen är på väg ner till centrum i bilen. Vi småpratar lite och helt plötsligt säger Elias:
"Mamma! Vi sågs i Citroënen igår!"
Goa unge! Det gjorde vi sannerligen! Ibland kommer du med för sköna kommentarer!

lördag 28 februari 2009

Utvecklingsfas

Man borde kanske som tvåbarnsmor veta hur man ska bemöta barn som går igenom en av livets tuffa utvecklingsfaser, men ibland verkar det gå så fort så varken barnet eller vi föräldrar hänger med. Vår minsting genomgår en oerhörd utvecklingsfas just nu, den så kallade 3 års-trotsen. Eller som Jesper Juul menar: barnet vill inte samarbeta.
Just samarbete var motsatsen till vad jag fick känna på en dag i affären för inte så länge sen.
Allt var frid och fröjd tills jag och min 3-åring klev innanför dörren på ICA och jag bad honom välja några tulpaner vi kunde köpa med oss hem. Då satte han sig totalt på tvären och skrek högt och tydligt att "vi ska inte ha såna där!". Jag sa lugnt och bestämt att det skulle vi visst det och började gå vidare. Därefter hade jag ett hysteriskt skrikande och gråtande barn som stod framför vagnen och bromsade oss igenom hela affären. Så snart jag la ned något i vagnen så skrek han helt hysteriskt: "vi ska inte ha såna där!". Om och om igen. Jag höll mig lugn och försökte avleda honom otaliga gånger, men till ingen nytta. Jag mötte både en och annan deltagande blick, men även lite himlande ögon under min färd genom affären (sa jag att det var fredag eftermiddag?). Efter 45 minuters handling och typ 10 varor i vagnen (det var allt vi skulle ha!) så bar jag ut ett hysteriskt skrikande och sprattlande barn och 2 matkassar. Utanför ICA insåg jag att jag måste få 3-åringen på min sida för jag skulle aldrig fixa att bära honom och påsarna till bilen. Just som jag står på knä och försöker lugna min son så kommer en man och erbjuder sig att bära mina matpåsar till bilen. (Dagens goda gärning!) Han tyckte att jag varit så tålmodig och behövde lite hjälp. Jag tog tacksamt emot hjälpen och när vi äntligen kom till bilen började hysterin och gråtandet avta. När allt var inpackat i bilen så hade jag en solstråle i baksätet som undrade om vi inte kunde åka till McDonalds nu. Som om inget hade hänt. Han ville helt plötsligt börja samarbeta igen och gjorde det med sitt soligaste humör...
Det är lätt att ge upp i såna här situationer, men denna dag hade jag både tålamod och tid att bemöta utbrottet med värdighet. Det är ju tyvärr inte varje dag man kan säga det. Barn utvecklas och vi utvecklas med dem, så är det och så kommer det förbli, men ibland önskar man helt enkelt få slippa dessa påfrestande sammanstötningar med dem man älskar allra mest! Speciellt när sammanstötningen börjar på grund av huruvida vi ska stoppa tulpaner i kundvagnen eller ej...

onsdag 18 februari 2009

Värkar?

Snart börjar jag undra om det inte kommer ut en unge till! För nu har jag i 3 dagar haft ont i ryggen som om jag skulle föda vilken timme som helst... Jag har inte ätit smärtstillande men om detta fortsätter så får jag nog börja knapra en och annan tablett. Tur att jag ska tillbaka till naprapaten imorgon. Hoppas bara att hon kan knäcka till ordentligt, sätta lite nålar och ström på ryggen så jag är fit for fight till helgen.