Makens födelsedagspresent, en present till oss alla...

Vi har i flera år längtat efter en riktig espressomaskin. Dock behövs en rejäl slant för att få en maskin som är riktigt bra. Till makens födelsedag bestämde jag mig för att köpa en variant med färdiga kapslar och med en mjölkvärmare/skummare som vi provat hos vänner och gillat. Efter en vecka i vårt hem så är Nespressomaskinen en älskad ägodel av oss båda vuxna. Här dricks kaffe i både ny och nä, snabbt, enkelt och gott!

Vad har du i din handväska?

Många kvinnor klagar över att de inte hittar det de letar efter i sina handväskor. Storlek spelar ingen roll. Läppstiftet, plånboken eller nycklarna verkar smita undan då fingrarna far runt nere i väskan. För att inte tala om hur borta mobiltelefonen är när den ringer. Många män undrar vad som egentligen finns i handväskorna och om det verkligen är nödvändigt med allt.

När det gäller just detta att hitta, så blev jag idag imponerad av mig själv, men även sönerna och maken skulle jag tro. Yngste sonen ramlade då vi var på stan, slog upp en sårskorpa och började blöda ymnigt. Då gråten började närma sig närmast hysteri då han såg blodet rinna sticker jag ned handen i väskan och tar genast upp några näsdukar. Sonen fick ett enkelt förband av näsdukarna och lugnade sig väsentligt. Då slår det mig att ett plåster hade varit bra, sticker helt sonika ner handen igen och hittar genast rätt, igen. Utan att behöva vända upp och ned på väskan!

Vad som är nödvändigt att ha i handväskan varierar nog från kvinna till kvinna. Mina viktigaste ting kanske andra klarar sig helt utan, även om jag tror att innehållet är snarlikt mellan väskorna. I mitt fall är det alltid bra att ha näsdukar, paraply, tuggummi, hårborste, smink, huvudvärkstabletter, penna, visitkort, hårsnodd, solglasögon, plåster, USB-minne, halstabletter, ihopfällbar sked, hörlurar förutom det allra mest nödvändiga såsom plånbok, SL-kort, nycklar och mobiltelefon. Enkla saker jag "inte kan" vara förutan. Nåja, den ihopfällbara skeden är kanske inte livsnödvändig men den är ju så smart... om än oanvänd.

Jag blir onaturligt (?) nöjd med att hitta en smart grej att ha med mig i väskan. Under småbarnsåren var jag extra nöjd med min 5 liters plastpåserulle som jag hade i skötväskan förutom blöjor, våtservetter, extra ombyte, leksaker med mera. Plastpåsarna användes flitigt vid blöjbyte och blöjorna kunde därför ligga i väskan eller bilen innan den hamnade i soptunnan eller lämnas i soppåsen hemma hos vänner eller på jobbet utan att avge en outhärdlig stank.

Är du en av dessa kvinnor som inte kan leva utan handväska? Eller kanske snarare innehållet och vilken är din smartaste nödvändighet i väskan?

 

Dojjorna är här!

Vilken härlig överraskning det var att hitta detta paket i brevlådan med mina nya fina träskor. Vill du ha likadana eller hitta dina favoriter så besök familjeföretaget Dojjan på deras hemsida, ett företag jag varmt kan rekommendera!

The dress is definitely a keeper!

Jag gillar att shoppa. Kläder undantaget. Jag känner sällan en glädje över att bege mig ut på stan för att komplettera garderoben. Det är inte så mycket på grund av ljuset i provhytten som att jag har svårt att hitta något som passar och sitter snyggt! Jag springer runt och rycker i allt som verkar ha potential, hänger det över armen och kånkar in min fångst i provrummet. I provrummet blir jag allt mer desillusionerad och undrar om det är mig eller kläderna det är fel på? Trots att jag valt samma storlek på kläderna så kan det ena paret byxor vara lika för små som det andra är för stort. Byxorna klämmer om höfterna så det är omöjligt att knäppa den enda knappen, eller har insydd pösmage. Då min byst är av storlek större så undviker jag en tröja/blus med liv eller smock då den kan hamna precis var som helst. Jag har dock inte gett upp hoppet för då den hamnar rätt så är det otroligt flatterande och snyggt. Men alltför ofta hamnar den ovanför eller på bröstet och lusten att bege sig ut för att hitta andra plagg att prova sinar snabbt. Om turen är framme och jag hittar något som sitter bra så ökar givetvis pulsen och lusten vaknar till liv, men jag blir alltför ofta besviken. Min högsta önskan vore att ha en personal shopper. En person som har sonderat terrängen, kan mode (i allmänhet och på mig) och som skrapar ihop en "kollektion på stan" bara för mig.

Jag har övergått mer och mer till att shoppa kläder på internet. Det är så mycket mer lustfyllt att klicka hem plagg efter plagg och prova i lugn och ro hemma. Visst kan det bli fel. För stort, för litet, material som inte överensstämmer med förväntningar, men det kan också bli en lyckoträff. Ikväll var ett sånt ögonblick! Jag har beställt lite varor från H&M som ankom idag och efter middagen började jag att prova. Höjdpunkten kom då jag tog på mig den svarta klänningen och plagget liksom smälte och blev en del av kroppen. Då tänds shoppinglågan och ett och annat plagg ytterligare kan hamna i varukorgen!

Bild: H&M

Kan livet bli bättre!?

Jag sitter här med brunbrända armar. Flugan surrar. Barnen bygger Lego med full koncentration. Solen värmer. Mannen sover. Fågelkvitter. Tvätten hänger sig torr på sträcket i solen. Tystnad. Frukost i trädgården. Stenar knastrar under barnfötters spring. Stilla bris. Kan livet bli bättre?

Fönster - Före och efter

Ni får ursäkta delvis dålig bildkvalitet men jag är så supernöjd med mina nya fönster så jag bara måste lägga ut lite bilder. Trots att allt inte är riktigt färdigt än heller... =)

Bilder: Privata

Det känns helt overkligt!

Jag har aldrig förstått dem som säger att det inte går att äta en hel chokladkaka av den mörkaste sorten, mer än en semla vid ett och samma tillfälle, lite dessert efter maten när man är proppmätt. Ja ni hajar!? Jag kan utan problem trycka i mig en hel chokladkaka av den mörkaste sort och allt det där. Men! Idag när jag hällde upp smågodis till både vuxna och små så var jag faktiskt inte sugen att ta en enda bit. Inte ens nu, efter många timmar. Det känns helt overkligt! För det har väl aldrig hänt!? Jag som har så otroligt dålig karaktär när det kommer till sötsaker, kan helt plötsligt känna att "nej tack, det är bra" och vara nöjd. Jag uppoffrar ingenting! Det är en fantastisk känsla, och jag måste nog tacka S och S för det. Det var nämligen de som startade alltihop med inköp av stegräknare med påföljande stegräknartävling. Jag har ända sedan dess varit totalfokuserad på att få så många steg per dag som möjligt och på det sättet gå ned i vikt. Fem kilo lättare efter lite drygt tre månader verkar ha gjort något med mina sötsugsgener och ingen är tacksammare än jag!

Träningsmusik

För att kunna stå och snurra på Orbitreken i minst 20 minuter behövs musik. Högt tempo, hög volym och musik som sätter igång det där "djävlar-anamma" i mig. Utan musik hade det inte blivit mycket till träning. Av en slump är de första låtarna på en av mina spellistor som gjorda för min lilla 20-minutare på Orbitreken som uppvärmning.

Jag startar lite lugnt med Scissor Sisters "I don´t feel like dancing". Här har jag 4 minuter på mig att starta upp maskineriet. För sen kommer "Crying at the discoteque" med Alcazar. Nu pumpar jag igång ordentligt och kör stenhårt i nästa 6 minuter. Jag mimar och håller på och fantiserar mig bort till dansgolvet och piff poff så har halva tiden gått. Nu går kroppen på autopilot och då passar "Rej" med Ame helt suveränt. Efter 3,5 minut är det dags att öka pulsen lite igen så nu kommer "Time to pray" med Andrea. Lite skönt lättsam europop innan spurten kommer med The B.O.M.B. och "Skynight". När jag efter den låten glider av Orbitreken och börjar lite styrketräning så har 20 minuter nästan exakt passerat och jag kan känna mig nöjd!