Vad har du i din handväska?

Många kvinnor klagar över att de inte hittar det de letar efter i sina handväskor. Storlek spelar ingen roll. Läppstiftet, plånboken eller nycklarna verkar smita undan då fingrarna far runt nere i väskan. För att inte tala om hur borta mobiltelefonen är när den ringer. Många män undrar vad som egentligen finns i handväskorna och om det verkligen är nödvändigt med allt.

När det gäller just detta att hitta, så blev jag idag imponerad av mig själv, men även sönerna och maken skulle jag tro. Yngste sonen ramlade då vi var på stan, slog upp en sårskorpa och började blöda ymnigt. Då gråten började närma sig närmast hysteri då han såg blodet rinna sticker jag ned handen i väskan och tar genast upp några näsdukar. Sonen fick ett enkelt förband av näsdukarna och lugnade sig väsentligt. Då slår det mig att ett plåster hade varit bra, sticker helt sonika ner handen igen och hittar genast rätt, igen. Utan att behöva vända upp och ned på väskan!

Vad som är nödvändigt att ha i handväskan varierar nog från kvinna till kvinna. Mina viktigaste ting kanske andra klarar sig helt utan, även om jag tror att innehållet är snarlikt mellan väskorna. I mitt fall är det alltid bra att ha näsdukar, paraply, tuggummi, hårborste, smink, huvudvärkstabletter, penna, visitkort, hårsnodd, solglasögon, plåster, USB-minne, halstabletter, ihopfällbar sked, hörlurar förutom det allra mest nödvändiga såsom plånbok, SL-kort, nycklar och mobiltelefon. Enkla saker jag "inte kan" vara förutan. Nåja, den ihopfällbara skeden är kanske inte livsnödvändig men den är ju så smart... om än oanvänd.

Jag blir onaturligt (?) nöjd med att hitta en smart grej att ha med mig i väskan. Under småbarnsåren var jag extra nöjd med min 5 liters plastpåserulle som jag hade i skötväskan förutom blöjor, våtservetter, extra ombyte, leksaker med mera. Plastpåsarna användes flitigt vid blöjbyte och blöjorna kunde därför ligga i väskan eller bilen innan den hamnade i soptunnan eller lämnas i soppåsen hemma hos vänner eller på jobbet utan att avge en outhärdlig stank.

Är du en av dessa kvinnor som inte kan leva utan handväska? Eller kanske snarare innehållet och vilken är din smartaste nödvändighet i väskan?

 

Jag gör det sen...

För att vara en så målinriktad, organiserad och fokuserad person som jag är så kan jag vara väldigt lat och duktig på att skjuta upp saker till sen. Å ena sidan kan jag knappt vänta med att sätta igång med alla vårprojekt såsom att anlägga en liten köksträdgård, olja in utemöbler, fortsätta kojbygget med barnen och påta i trädgården. Å andra sidan har jag bara lust att läsa, sitta i solen, äta godis och dricka te och vara hur onyttig och oinspirerad som helst. Jag får försöka att målinriktat ta organiserade pauser i solen mellan fokuserad frösådd och loja hammarslag helt enkelt.

Jag är en organiseringsnörd

Den här bilden tilltalar mitt organiseringssinne något så vansinnigt. Jag skulle fullkomligt älska att få ha det så här överflödigt och snyggt organiserat! Min verklighet är något annat, men jag erkänner att det är det här jag strävar efter i min strävan efter perfektion... Detta ger mig näring för mina fantasier och drömmar.

Jag vet, jag är en organiseringsnörd!

Bild: marthastewart.com

Vet du vad du ska göra och ta vägen vid en katastrof?

I Sverige är vi förskonade från de stora naturkatastroferna. I dessa dagar med katastrofen i Haiti blir jag påtagligt påmind om detta. Det som slår mig i allt detta är att jag inte har en aning om vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen om katastrofen slår till.

Om vi skulle bli utsatta för ett kärnkraftverkshaveri av Tjernobyl-karaktär vad gör jag då? Finns det fortfarande skyddsrum? Var ligger de? Hemma i mina föräldrars källare finns skyddsrum, men hur väl fungerar dem? Är det någon som testar utrustningen för lufttillförsel regelbundet? Är skyddsrummen endast för boende i det huset? Vad med alla de som bor i villor runt omkring?

I innerstan testas "flyglarmet" regelbundet, men om det någon gång skulle vara allvar, skulle någon reagera? Organisationen då en katastrof och olycka inträffar har ju historiskt många gånger varit undermålig, se bara till tsunamin och nu Haiti. Många organisationer och länder är beredda och villiga att hjälpa till och skickar, som det verkar, hjälp hej villt, eller inväntar "onödiga" tillstånd av olika slag. Det borde finnas något organ, som FN, som kan samordna allt detta istället för att alla gör allt och inget. På radio hörde jag även att journalister flockas på katastrofområdet och att även där kanske skulle finnas ett slags byråtänk som redan existerar inom nyhetsrapporteringen. Det låter inte så dumt kan jag tycka. Det kliar lite i mitt organisationsfinger när jag hör allt detta. Tänk att få organisera jordens krishantering, det är en utmaning jag gillar.