Soraya M är endast en av många kvinnor som mött döden utan skuld.
Orättvisan i Soraya Ms historia är ohygglig. Tyvärr är orättvisor mot kvinnor inget ovanligt. I Iran är en kvinnas röst värd hälften av en mans röst. Jag skulle säga att det är ingen röst. Den är inget värd. Mannens ord står mot kvinnans och med hjälp av landets lagar kan männen lätt utmanövrera kvinnorna. Med bara lite lust och ingen list så förkastas kvinnans liv. I värsta fall avslutas, avslutas på ett sätt som är så oerhört våldsamt och fruktansvärt att det är svårt att tänka sig något värre.
Tack vare Sveriges lagar och regler så kan det öde som mötte Soraya inte möta Sveriges kvinnor. Med det inte sagt att vi är fria från orättvisor, våld och svek. Men vi har kommit en lång bit på väg mot ett jämlikt samhälle. I perspektivet Soraya M och hennes medsystrar så blir diskussioner om kvinnors rätt i samhället här på hemmaplan nästan småaktiga. För att inte tala om hur feminister och jämlikhetskämpar har gått man ur huse för en del banala och mindre viktiga frågor. Till exempel att trafikmärket och tillika symbolen för övergångsställe är en man och kallas Herr Gårman. Skylten symboliserar inte mäns större rätt i samhället. Det är en symbol med en kul ordvits, övergångställe = här-går-man = Herr GårMan. Strunt samma om det är en kvinna eller man... Kvinnor är och blir inte förtryckta pga en "manlig skylt".
Vi ska alla vara glada för att vi kan uttrycka egna tankar, behov, begär och brister utan konsekvenser, så länge vi håller oss inom våra demokratiska ramar. För du och jag har lika mycket makt i som över våra liv. Det ska vi inte förringa, för det är inte alla förunnat!
Jag hoppas att vi en dag slipper se berättelser som Soraya Ms. Inte för att de inte vågar berättas utan för att människor visar och behandlar sina medmänniskor med respekt, oavsett kön, ålder, religion och etnisk bakgrund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar