2 fm, 4 st, 2 fm, 1 lm...

Min fina vän K visade mig fina stickade och virkade kreationer som en vän till henne har skapat. Jag blev inspirerad och började på studs leta fram en massa garn och virknålar som har legat i ide. Nu är vardagsrummet belamrat med garnnystan, beskrivningar, garnstumpar och virknålar i alla upptänkliga färger och storlekar. Det har blivit otaliga blommor i olika storlekar. Jag experimenterar friskt och allt blir inte lyckat det ska erkännas. I helgen fick jag låna en virkbok och nu har jag virkat min allra första amigurumi. Det är bara två små ögon kvar så är den helt klar, min lilla maskot i rött och vitt.  Barnen vill givetvis ha varsin så snart blir vi fler i vår amigurumifamilj!

Mitt nästa projekt, pulsvärmare, är kanske lite för avancerat med tanke på att det var många år sedan jag stickade nåt annat än rät och avig och då med två stickor. Nu ska det bli strumpstickor, rät, avig, omslag, lyft och annat spännande. Kanske tar jag mig vatten över huvudet, men man måste prova!

Bild: Privat
Sysidan.se

En hel äng av blommor!

Nu när hösten har tagit några raska steg och börjat kyla ned luften och färga löven i vackra färger har jag börjat att virka mig en hel äng av blommor. Det här är den första, eller egentligen de två första, då det är en liten och en stor som man efter smak och behag kan sätta ihop eller använda var för sig.
Lite kreativitet så här i höstmörkret är aldrig fel!

En karta i min smak

Den här idén är så bra och enkel att jag blir lite irriterad på att inte jag kom på den själv. Det här är en karta du kan knöla ihop, stoppa ned i väskan eller fickan utan att den går sönder. Du behöver inte vika ihop den på rätt sätt, den rivs inte sönder i vecken och kan läsas i regn som sol utan att förstöras. Genialt helt enkelt!

Kan köpas här!

Källa och bild:  Palomar

Världens bästa CV

  

Källa: Ledarna

Mer information till folket!

Se Landet Brunsås, del 1 om KÖTT! Det här är så bra!

  Klick!

Har du fått några komplimanger på sistone?

Det är lite motigt om dagen. Hela jag är en emotionell berg- och dalbana. Jag är helt enkelt lite nere. Det bär mig verkligen emot att vara svag och deppig, men livet suger musten ur mig. Det känns svårt att räcka till, som mamma, fru, dotter och arbetande kvinna. Orsakerna är många, en del mer allvarliga än andra. Att jag även åkt på en monsterförkylning är inget som bättrar på humöret, jag tycker verkligen illa om att vara sjuk.


Då är det så vidunderligt härligt att ha vänner att ty sig till, öppna upp sig inför och få lov att skotta över lite av sin oro, besvikelse och frustration på. Jag har de senaste dagarna fått höra att jag är väldigt vacker, en fantastisk människa, en härlig och varm person och att jag är en av de bästa mammor som de känner! Det är komplimanger som värmer och gör mig glad och jag är oerhört tacksam att ha så fina vänner. Alltså, inget ont som inte för något gott med sig...