Efter kort tid kom ambulansen och jag fick hjälp att resa på mig för att få komma in i värmen i bilen och bli undersökt. Det gjorde obeskrivligt ont ibland då axeln ville tillbaka i sitt ursprungliga läge, men inte lyckades. Under tiden som ambulansföraren öppnade upp och tog fram båren så lyckades jag dock trycka bak axelpartiet lite och det ska klick. Axeln var tillbaka och jag behövde inte längre akuthjälp.
Ambulanspersonalen tackade för sig och reste vidare på nya äventyr. Jag kikade lite på mina andra skador och reste efter lite prat med mina ridvänner hem till en varm säng.
Efter att idag ha rest runt mellan sjukinrättningar och blivit undersökt, röntgad och fått utlåtanden så står det klart att jag inte har någon skelettskada och allt ligger på rätt plats. Jag är givetvis mörbultad, lite blåslagen, uppskrapad och musklerna trilskas och ömmar då de är stela. Men jag är förutom detta frisk som en nötkärna. Ja, det som inte dödar, det härdar! Och snart är jag på hästryggen igen...
My wounds received in action