Lagar du mat?

Mats-Erik Nilsson skrev i dagens Svenska Dagbladet hur olika vi ser på vad som är lagad mat. En del tycker att steka köpta frysta köttbullar är lagad mat medan andra nästan inte nöjer sig förrän de har lagt ner djuret, passat, flått, hängt, styckat och stekt det för egen hand.

Då ämnet om mat och matlagning alltid är aktuell så kom frågan upp under en lunch med nuvarande kollegor i veckan. Hur och vad lagar vi för mat? Svaren var spridda; jag kan inte, hinner inte, vill inte... Jag förstår att alla inte är intresserade av kok- och bakkonst, men för mig hänger detta inte bara ihop med intresse utan även kunskap. Kunskap om vad vi äter och får i oss. Inte ens sockerkakan är fredad, det finns mixer som klarar det mesta i bakväg. Ok, sockerkakan innehåller både smör (och förhoppningsvis inte margarin!) och socker som inte är bra för oss i större mängder, men vad får vi i oss i en kakmix? Onödiga konserveringsmedel till att börja med...

För några år sedan hade vi en liknande konversation på jobbet; lagar vi mat eller bara värmer vi på köpt färdig mat. En kockkollega förfasade sig över att kanske större delen av befolkningen åt falukorv eller färdigmat mer än några gånger om året. Kanske var min kockkollega något distanserad från det "verkliga livet" men jag förstår känslan och frustrationen över situationen.

Idag, med exempelvis Jamie Olivers 15 minute meals, så är det ju så lätt att hitta ett snabbt, enkelt och smakfullt recept för att på oerhört kort tid få fram en rätt som smakar bättre, innehåller goda råvaror och utan tillsatser. På till exempel Arla.se har jag hittat flera snabba favoriter som smakar ljuvligt! Det är svårt att förstå hur någon idag behöver ta till färdig mat överhuvudtaget, när riktig mat går så fort, och i många fall är mycket billigare!

Jag är långt ifrån en renlevnadsmänniska som lever som jag lär, men jag försöker så gott jag kan att köpa närproducerat, ekologiskt och råvaror utan onödiga tillsatser samt att tillaga maten från grunden. För mig är att laga mat från grunden kärlek till råvaran och slutprodukten. Att hacka ingredienserna, steka, koka, smaksätta tills det blir en färdig rätt att servera till familj och vänner. Visst har det hänt att jag köpt färdigmat, men jag föredrar alltid att både laga och äta mat som är lagad med hjärna och hjärta!

En oväntad vänskap!

Detta är en helt fantastisk fransk film om en oväntad vänskap. Se, skratta, gråt och njut!

Varför har det tagit mig så lång tid att återta tangentbordet?

En vän gav mig nyligen en komplimang för mitt skrivande och det fick mig att börja längta efter orden igen. Jag tycker om att få formulera mina tankar och funderingar i text. Men under en tid har orden och innehållet inte varit något jag velat dela med mig i den brusande etern.

En del av min frånvaro har även med prestation att göra. Mina krav på mitt egna skrivande ger mig en slags skrivkramp. Då jag klickar på publicera så vill jag att texten ska kännas intressant, ha ett sammanhang utan en massa svammel om ditt och datt. Orden ska kännas. Helt oavsett om det handlar om något banalt, roligt, svårt eller sorgligt. Jag gillar även när texten innehåller en liten knorr, en liten förnumstig slutsats i all enkelhet. Precis som de stora journalisterna och författarna får till i sina krönikor. Jag ska och kan inte mäta mig med dessa giganter men givetvis önskar jag att jag innehar en gnutta skrivarförmåga. Men jag är inte ute efter berömmelse eller priser, bara att få lätta på trycket och tacksamt ta emot någon slags respons i alla enkelhet.

Så, idag är dagen att slita mig loss från mina kravbojor och återerövra orden.

Det är bloggtorka om dagen, men här kommer ett filmtips för en regnig dag.

Jag kunde inte sagt det bättre själv...

Ett härligt, tårdrypande och kärleksfullt romantiskt drama från mig till dig - igen...

Den här gör mig varm ända in i själen...

Från filmen "The Help" eller "Niceville" som den heter på svenska.

Can a once in a lifetime love, find a second chance?

Idag för 11 år sen bytte vi ringar i solnedgång över Istanbul!

Bild: www.mahoneyjoe.com

I väntan på vårsådd...

I väntan på att få stoppa fingrarna i jorden och så frön lödde jag årets skörd på sticketiketter.

"Det kallas tålamod..."

Min son förundrades över hur vi i timmar kunde sitta och bygga pussel i påsk. Det kallas tålamod, svarade vi och fortsatte lägga en efter en av de totalt 1500 bitarna. Att lägga pussel är ett skönt tidsfördriv som vi gör alldeles för sällan. Lite träning för hjärnan samtidigt som du bara är här och nu. Tack vare en nyinköpt pusselmatta kunde vi enkelt rulla ihop pusslet då det var tid för mat. 

Påskharen kom i år med lite tidsfördriv även för killarna som fick varsin täljkniv bland påskgodiset. Med min morfars gamla lödpenna märkte vi knivarna. Med stort tålamod skapades det både barkbåtar, trollspön och annat spännande.

Så här års kliar det av kreativitet i mina fingrar!

Våren är här med ljus, värme, krokusar och fågelsång och det fullkomligt kliar i fingrarna. Våren gör något med mig och jag blir fylld av lust, lust att skriva, virka, sy, fota och påta i trädgården. Jag vill sätta igång med att så frön i trädgårdslandet, men jag får nöja mig med att planera så länge. Tills rätt tid infinner sig ska jag fördriva tiden med lite annat pyssel såsom måla små trädgårdsstenar till landet och virka en, eller flera kycklingar så här lagom till påsk.

Det kom ett brev på posten!

Det är inte varje dag det kommer ett paket, eller för den delen ett brev i postlådan nu för tiden. Med brev menar jag riktiga brev från vänner, brev skrivna för hand på papper. Men häromveckan kom det ett litet paket adresserat till mig. En god vän i Norge hade skickat en bok (från en bokmal till en annan) i födelsedagspresent. Jag blev väldigt glad, både för boken och omtanken, men även för att det fick mig att minnas "Breven". Breven med olika färger, motiv och former, skrivna med färgpennor, luktpennor och dekorerade med teckningar och klistermärken och med kuvert dekorerade med glada tillrop till mottagare och "postis", med "hemligt" och små citat.
Jag glömmer aldrig den speciella känslan när man efter en dag i skolan kom hem och på hallgolvet hittade ett kuvert adresserat till mig från någon av mina vänner eller brevvänner. Jag hade många (brev)vänner både i Sverige och utlandet. Det kunde dimpa ned ett brev från t ex min "kusin" i Gurkstaden, granntjejen från bondgården i Värmland, barndomskamrater, klasskompisar men även från den stora världen; Barbara i Italien, Margarita i Spanien, Lucinda i England, Celine i Frankrike och Adam i Australien är några.
Jag har sparat alla dessa brev som skickades till mig och härom dagen kröp jag ut på kattvinden och letade fram dem och började bläddra och läsa. Bara att tänka på det får mig att fnissa och bli glad i hela kroppen. Breven är daterade från tidigt 80-tal till mitten på 90-talet så det är viktiga saker som avhandlas vill jag lova såsom skola, läxor och prov, kärlekar, musik, händelser i vardagen och minnen från sommarlov. Jag påmindes bland annat om mina många och helt bortglömda smeknamn Nicken, Tessan, Polly, Bubblis... Breven innehåller även små egentillverkade anteckningsböcker, pyssel och rebusar. Helt fantastiska kreationer!
Epost och sociala medier i all ära men hur många inlägg på facebook eller epostmeddelanden har du sparat? Troligen lika många som jag, så fram med penna, papper och lite kreativitet och skriv ett brev till någon du tycker om. Jag är säker på att mottagaren kommer att uppskatta det och kanske kommer det även ett brev på posten till dig!

Mitt fyrtionde levnadsår har börjat...

Varje år innehåller dagar som jag tycker bättre om än andra. Första dagen på semestern är en sån, första advent är en annan liksom midsommar, men den bästa dagen är nog min egen födelsedag. Jag älskar att fylla år, att få bli firad och ihågkommen, äta tårta och förhoppningsvis få presenter.
I år kom så turen för mig att fylla jämnt, 40 år, en respektingivande siffra som jag utan problem iklädde mig i början av februari. Tänk att lilla jag har blivit vuxen, för det måste man väl ändå säga att då man fyllt 40 år så är man vuxen, uppvuxen liksom.

Att fylla 40 år uppmanar till fest och jag hade turen att fylla år på en lördag så fest blev det. Många av mina vänner kunde närvara för att fira och gjorde min dag och kväll oförglömlig och jag är oerhört tacksam och glad. Bilderna från kvällen är väldigt suddiga, men det är inte mina minnen! Jag kan verkligen skatta mig lycklig som har så varma och innerliga vänskaper med så fina och underbara människor.

Jag ser med glädje fram emot ett nytt årtionde tillsammans med min familj och mina vänner, tills nästa fylla-jämnt-fest. Tusen tack till er alla, ni vet vilka ni är!

Varför måste jag vara så förbaskat ordentlig?

Just nu borde jag sitta uppkrupen i soffkroken med en kopp rykande te och titta på en bra film, eller läsa. Njuta av lite egen tid, att bara få vara ensam, lite lugn och ro. Men vad gör jag? Jo, jag springer runt som en yr höna och är så förbaskat ordentlig och effektiv. Jag städar, plockar, tvättar, viker, sorterar, organiserar istället. Jag hinner ju helt plötsligt inte med att se på nåt mysigt drama på tv eller läsa den där boken... Varför denna högeffektivitet och plötsliga på-minuten-ordning varje gång maken är borta? Jo, jag tror nämligen att om det är urplockat ur diskmaskinen, tvätt är tvättad, barnens väskor packade, papper sorterade, lego bortplockat, kläder vikta så kommer jag att njuta mer av mitt te, min film, min bok... Har du hört nåt så utomordentligt fånigt? Men nu är det så och eftersom det där tet har kallnat och klockan börjar närma sig sovtid så är det bara att bädda ner sig för lite skönhetssömn. Kanske sover jag mycket skönare om jag har ordning och reda, vem vet? ;)

Hjälp, de utgår!

För något år sedan fick vi en uppskattad present med två små bruna espressokoppar och en bok om kaffe. Vi har varit väldigt nöjda med vår fina present, och lagom till min födelsedag har jag bestämt mig för att jag gärna skulle vilja ha fler av dessa koppar. I olika storlekar och gärna i lite olika färger.
Men, eftersom jag är så trög med att bestämma mig så är nu dessa koppar på väg att utgå! Det vill säga att nu är goda råd dyra, och det är dags att se om jag kan få tag i några exemplar till av dessa koppar.
Jag förstår inte att jag ska vara så sen på att bestämma mig för vad jag vill ha...

Bild: Rörstrand

Niceville

 

2012 kan bli ett bättre bloggår, och lite till ...

Det har varit lite si och så med att delge mina tankar och funderingar här på bloggen ett tag. Jag har inte alls varit i "bloggmood" och så måste det få vara ibland. Jag har absolut inte tänkt lägga av. Orden, tankarna och inläggen kommer då de kommer så håll ut.

Mina förväntningar på 2012 för egen del innehåller framgång, spännande utmaningar, trevliga överraskningar, härliga stunder med familj och vänner, mycket kärlek och skratt! Under tiden gör jag och min lilla familj det som vi gör bäst; spelar spel, leker, lagar mat, ser på film, fixar och sitter i soffan. Det är vi rätt bra på i vår familj!

Jag önskar dig ett riktigt gott nytt 2012!

Aldrig har december varit längre...

Det är tredje advent och i år är jag så utomordentligt i fas så jag nästan blir rädd för mig själv. Allt har bara stämt, och jag har inte på något sätt känt mig stressad över att hinna med allt. Jag går omkring och njuter i fulla drag, pyntar, bakar, lägger in och gravar. Det är ingen hejd vad som produceras i köket i år och jag älskar det!
Snart är det dags att köpa julgran och fylla den med kulor, glitter och dekorationer och lägga fram alla julklappar. Det är inte många dagar kvar till Dopparedan och det kan inte gå fort nog!  Jag kan inte få nog av julen!

Gamla bekantskaper

1995 var jag med STS på reseledarskola i Chamonix. Under en vecka skulle vi lära oss allt som var värt att veta om skidresor och reseledaryrket. Det fanns mycket att önska i utbildningen men vi hade riktigt kul.
I lördags var jag på lite förjulsmys hos en gammal vän och där var plötsligt en av deltagarna från resan. Jag hade aldrig känt igen henne, men tack vare att hon för inte alls länge sen hade kikat på bilder från den där tiden kunde hon placera mig.
Jag kan inte låta bli att tycka att detta med slump, öde, mening eller vad man nu vill kalla det är spännande! Saker händer av en anledning, ibland kan man se varför direkt, ibland tar det lång tid. Likt tarotkort vänder än den ena möjligheten efter den andra upp sig och gamla bekantskaper och nya möten väljer jag att se som nya spännande kort att vända och dörrar att öppna.