På TV går ett program som heter Lyxfruar. Programmet har jag inte sett, men jag har dock uppmärksammat den debatt som florerar kring programmets deltagare. En av deltagarna, Anna Anka, har rört upp känslor här i landet med hennes debattinlägg på
Newsmill. Jag förstår mycket väl varför, då hon klampar in och tycker synd om den svenska mannen som är tvungen att leva med oss sorgliga svenska kvinnor som snabbt förfaller och inte uppfyller männens behov. Hon tycker samtidigt att den svenska mannen är patetisk med sina blöjbyten och jämlikhet.
Jag blir givetvis provocerad av det Anna Anka uttrycker men så är hennes inlägg i debatten utifrån hennes situation. Hon är hemmafru till en framgångsrik man, med adress Los Angeles, USA och med en ekonomisk frihet som inte är alla förunnad. Hon har anammat en inställning och livsstil som passar henne bland den överklass hon lever i. Hennes jobb är att organisera och planera hus, hem och familj, på heltid. Hennes jobb är att se till att hon, hennes man och deras barn har en bra balans i sin relation och sina liv. Rätta mig om jag har fel när jag säger att alla hade nog önskat sig en tårtbit av den ekvationen. Men, det är en ekonomisk fråga. Utan pengar hade dem inte kunnat leva livet dem lever. Det är inte heller alla kvinnor som lever som Anna Anka, inte ens i USA. Många sliter med sin ekonomi, dem är tvungna att lämna bort sina små barn tidigt för att återvända till jobbet, dem är dubbelarbetande(förutom jobbet med hus och hem), dem har inte råd med sjukförsäkring, har en slusk till man med mera. Så det är långt ifrån ett "svenskt problem".
Hon menar vidare att om man anställer folk till att hjälpa en kan man göra roliga saker, få mer tid. Det är helt sant, men för vilka pengar skulle vi betala Anna Anka? En svensk familj består i dag ofta av två heltidsarbetande för att få ekonomin att gå ihop. Det löser faktiskt ingenting att anställa någon, för då hade vi bara varit tvungna att lämna bort våra barn ännu fler timmar för att kunna tjäna mer pengar för att ha råd med våra anställda. Moment 22 således.
Det Anna Anka har glömt då hon kritiserar svenska män och kvinnor är att deras liv liksom hennes kanske är valt av fri vilja och högsta önskan? Precis som hennes ideal är att kvinnan ska göra allt för sin man, sina barn, och att det är mannens rättighet och förpliktelse att försörja familjen, så tycker många män att det är otroligt befriande att få vara hemma och byta blöjor och kvinnor utvecklande att göra karriär och tjäna pengar. Anna har valt att flytta till vad hon anser är ett bättre land (för henne), där hon blir uppvaktad på det sätt som hon finner som riktigt. Hon har gjort ett val som hon och de sina (förhoppningsvis) mår bra av. Varför kan det inte vara så att vi svenskar har gjort det samma?
Jag vill ogärna döma någon, men just det som Anna Anka kritiserar bottnar i okunskap om hur det är att leva ett liv utan pengar och utan all den tid som pengar frigör. Hon nämner även att amerikanska män är så romantiska, skriver lappar och lämnar kärleksmeddelanden på telefonsvararen, och att sådant gör aldrig svenska män. Struntprat! Jag har nog sett vad de amerikanska männen är i stånd att göra, och det är inte enbart smickrande för dem!
Nej du Anna Anka, du får nog försöka ställa dig i någon annans skor och titta utanför din egen värld ett tag, för alla strävar vi mot ett bättre liv, bara med lite olika medel och förutsättningar... Jantelag eller inte.
Jag ska likt Julie Powell i filmen om Julie & Julia ägna mig helhjärtat åt ett litet projekt. Mitt nya projekt är att läsa om de gamla klassikerna. Jag tänker på Camus, Voltaire, Lagerkvist, Rydberg, Wilde, Zola, Brontë, Flaubert, Goethe, Hemmingway, Ibsen, Homeros, Blixen, Bergman med flera. Normalt så tycker jag inte om att läsa om böcker då jag kommer ihåg alldeles för mycket av handlingen och därför tycker att tjusningen försvinner. Men jag känner att det kan ge lite nytt perspektiv. Många av klassikerna läste jag för att det var obligatoriskt i skolan och uppskattade nog inte alla som de klassiker de är. Många är tunga, eller föreföll mig så under skoltiden. En del av böckerna kommer jag förmodligen aldrig att gilla, andra kommer jag nog låta bli att läsa om, eller läsa överhuvudtaget. Ivanhoe av Walter Scott till exempel. Den har jag sett till leda varje jul och kan utantill. När jag bläddrar igenom listan av klassiker som Kulturrådet sammanställt, så märker jag att det är en hel del böcker jag aldrig läst och ser med förtjusning fram emot mitt lilla projekt. Har du några personliga favoriter att tipsa om?
Inlägg
