Ett exempel - Ja. Ett enkelt ord som vi alla vet vad det betyder, och som med olika röstlägen får olika nyanser och innebörd. I skriftspråket är det inte lika enkelt. Man kan alltid förstärka ordet med ett utropstecken, frågetecken eller punkter. Men för att det ska vara korrekt skriftspråk hur skriver man, egentligen? Till exempel Ja-a? Alltså ett ja, med en liten paus mellan a-na och nästan som en suck. Helt omöjligt!
Ett annat exempel - Hallå. Hur läser du det? Hallå, som i hej? Hallå, lite avmätt så där? Eller mer uppmanande, Hallå! Jag kanske skrev hallå med norsk intonation, dvs med betoning på ett lite längre a och ett å som stiger på slutet. Men hur vet du det?
Tänk vad olika vi alla måste läsa olika ord, nyanser i texter och innehåll. Man kanske skulle börja skriva med fonetisk skrift, då skulle alla förstå!? Eller med en liten bild för att förstärka meningen/ordet. Precis som när man chattar. [h̬:al:ô]
Inlägg
2 kommentarer:
Du är ju knäpp :-)))
Någon gång ska jag berätta för dig om min undran över om alla ser samma färger. Alltså hur vet jag att du inte ser min gröna färg när tittar på blå osv
=) Ja men precis! Hur vet man?!
Skicka en kommentar