Frisörer och frisyrer

När jag går till jobbet passerar jag några frisörsalonger. Någon är asketiskt modern, men överraskande många är som tagna direkt från 80-talet. Bilderna på väggarna föreställer modeller som idag är 50 år eller mer. Cafégardinerna fladdrar i fönstret. Bokningsdisken består av fake-mur och en plastig murgröna klänger runt spegeln och rottinghyllan. Jag kanske är fördomsfull, men jag skulle aldrig våga klippa mig där. Jag är rädd att personalen fick sin utbildning samtidigt som bilderna på väggarna togs. Kan det bli en modern, avancerad klippning? En klippning som passar mig, som jag blir nöjd med? Allt de kan är väl att permanenta, lägga hår och färga lila. Alla kanske helt enkelt får samma frisyr som klipper sig där? Eller i värsta fall, man blir att se ut som de på bilderna! Jag kanske skulle stå utanför och se vilka kreationer som kommer ut. Om det bekräftar mina fördomar. 80-tals salong eller inte, man ska nog vara försiktig att boka tid på den asketiskt moderna salongen också. På slutet av 80-talet klippte jag mig på drop in på Studio 2000 mitt i stan. Det såg ut som ett tufft, hippt ställe. Jag hade sett en frisyr i en tidning som jag ville ha. Det var en sån där smart frisyr; 1 klipp - 3 frisyrer. Vilket skämt! Det borde jag ju förstått att det inte funkar så. För att inte tala om att frisörskan kunde ha sagt till. Men, från att ha haft hyggligt långt hår gick jag till nästan snaggad! Ja, ja, efter det fick min mamma fortsätta att klippa mig. Tack och lov för att min bror senare träffade och gifte sig med en riktig head stylist som går kurser och lär sig nya klipp och frisyrer och jobbar på en välrenommerad salong, Björn Axén.

Här följer en kavalkad i frisyer genom åren... (ja ja, skratta ni bara...)