Vet du vad du ska göra med din kropp när du dör?
Det är inte så många som vet det, eller i alla fall inte bestämt sig. Inte om man ser till hur många av oss som har registerat sig i donationsregistret. Det är ca 1,5 miljon människor av 9 miljoner. För mig är det självklart att min kropp den dagen det blir nödvändigt, ska kunna användas för transplantationsändamål om möjligt. Jag donerar gärna bort organ och/eller vävnader som kan komma till nytta på en yngre eller äldre människa och som med "min" hjälp kan få ett bra liv. Min kropp är bara ett skal, till låns en tid på jorden. Jag förstår samtidigt om det finns de som tvekar och inte vill göra detta. Det finns lika många anledningar till varför man väljer det ena eller det andra. Men om du är en av dem som skulle kunna tänka dig att donera så gör din vilja känd, registerar dig i donationsregistret. Ett av de starkaste argumenten för, är att dina närstående slipper ta ett sånt avgörande i en sådan situation. Är du osäker? Läs mer nedan.
http://www.donationsradet.se
https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx
Lammragu med ras el hanout
4 veckor sedan
3 kommentarer:
Jag har varit i den situationen att läkarna frågade mig och min dåvarande make om vi hade tänkt på donation när det gällde vår sons organ. Detta i en situation när vi inte visste om han skulle överleva natten. I den vidriga sitation tog vi ändå beslutet att vi ville ställa upp på det. Inte minst för att om han hade varit sjuk på ett annat sätt så kanske det hade varit han som låg där och överlevde endast för att några andra föräldrar sagt ja.
Jag är självklart för att donera - om nu någon skulle vilja ha mina organ som inte är i så bra form...
(Movitz klarade både den natten och många många många till efter det, just nu ligger han och tittar på Alvin och gänget och mår prima)
Jag donerar hela skiten.
Till forksning och allt.
När jag dör så dör jag...
Jag har även bett mina barn ta ställning, och de gjorde de, samma som jag :)
JAAA! Vad bra! Det är så vanligt att närstående säger nej i denna svåra situation så jag är så glad att åtminstone 2 av mina vänner tycker som jag.
Fia; ingen önskar sig denna situation, men det är så starkt att ta det beslut som ni gjorde!
Sus; fantastiskt att även dina barn tagit ställning!
P.S. Nåja, det är väl kanske inte alla mina organ de vill ha heller, men bättre ett halvdant än inget alls, eller!?
Skicka en kommentar