Igår vädrade vi lite på jobbet och då hörde jag hur någon ropade på innergården. Jag tog ingen större notis om vem och varför först, men efter en stunds "hallå-ropande" så började jag undra vad som stod på. Jag tog mig ut på innergården och ropade hallå jag med. Det visar sig vara en kvinna som tillsammans med sin son är inlåsta i ett rum i deras lägenhet. De kommer inte ut och hennes lilla dotter ligger och sover i rummet intill. (Fråga mig inte hur detta har gått till!?) Hon har givetvis ingen telefon att ringa på hjälp med. Kvinnan har stått i fönstret och ropat en bra stund säger hon. Hon berättar att det tvärs över gården suttit en man på balkongen och rökt, som totalt har ignorerat hennes rop på hjälp. Hon tyckte det var typiskt Stockholmare, att bara bry om sig själv. Jag vet inte om jag skulle säga det så, men det är oavsett helt otroligt! I alla fall så hjälper jag henne att komma i kontakt med sin man. Han jobbar inte så långt från hemmet som tur är. Innan jag går in och fortsätter jobba så springer jag upp och känner på hennes ytterdörr - bara för säkerhets skull. Men den är låst. Inte mycket mer att göra med andra ord. Jag meddelar kvinnan att dörren är låst och hoppas att hennes man ska komma inom kort. Hon tackar så mycket för hjälpen och vi sa hej då.
Idag kom kvinnan in med en flaska champagne till mig som tack! Gulligt. Det hade jag inte väntat mig. Hon berättar då att när hennes man kommit hem och låst upp så kom han i alla fall inte in. Dörrkedjan var nämligen duktigt låst! Så hela historien slutade med att de var tvungna att skaffa professionell hjälp för att bryta sig in!
Lammragu med ras el hanout
2 månader sedan
2 kommentarer:
tänk vad jag missar när jag är ute på jobb.
Nu fattar jag "hallååå" grejen ni höll på med idag ;)
GOOD JUUL
Vilken story, tänk om ni inte hade vädrat, det är ju trots allt december månad...Kul att det lönar sig att hjälpa andra!
Skicka en kommentar