Gott nytt 2009!

Julen har gått i chokladens tecken, så låt det nya året gå i sundhetens tecken!

Året 2008 har gått i aktivitetens tecken. Mer aktivitet i vardagen, mer aktivitet för kroppen och mer aktivitet med vänner. Det har varit ett bra nyårslöfte som har infriats och som absolut kommer att fortsätta...

Jag har träffat och haft riktigt trevligt med många av mina härliga vänner och familj. Jag har även börjat träffa "gamla, försummade" vänner igen... men det finns fler vänner som jag gärna hade sett på middag här hemma oftare, ni vet vilka ni är! ;-).

Jag har även fått en alldeles egen coach och ställs varje månad inför nya utmaningar och frågeställningar, så det här året har även varit ett år med personlig utveckling. Jag är på god väg att reda ut vad mina mål och prioriteringar är och vart jag är på väg. Så hjärnaktivitet har det också blivit och jag ser fram emot nya utmaningar på det nya året.

Med hjälp av endast en stegräknare, lite målmedvetenhet och hejarop från kollegor, nära och kära så har kroppsaktiviteten ökat och medfört 7 kilo mindre på kroppen. Jag är säker på att fler kilon kommer att försvinna under det nya året!
Jag har även börjat rida igen och det är en aktivitet jag kommer att fortsätta med!

Mitt 2009 ska bli ett år fyllt med sund mat, sund motion och sunda tankar. Ett år i sundhetens tecken helt enkelt!

Hur blir ditt 2009?

GOD JUL! Nu är det ledigt!

Denna har jag gjort på en kul hemsida som heter http://www.wordle.net/.

Bara fantasin som sätter gränser!

Hur kul som helst!

Dagens goda gärning!

Igår vädrade vi lite på jobbet och då hörde jag hur någon ropade på innergården. Jag tog ingen större notis om vem och varför först, men efter en stunds "hallå-ropande" så började jag undra vad som stod på. Jag tog mig ut på innergården och ropade hallå jag med. Det visar sig vara en kvinna som tillsammans med sin son är inlåsta i ett rum i deras lägenhet. De kommer inte ut och hennes lilla dotter ligger och sover i rummet intill. (Fråga mig inte hur detta har gått till!?) Hon har givetvis ingen telefon att ringa på hjälp med. Kvinnan har stått i fönstret och ropat en bra stund säger hon. Hon berättar att det tvärs över gården suttit en man på balkongen och rökt, som totalt har ignorerat hennes rop på hjälp. Hon tyckte det var typiskt Stockholmare, att bara bry om sig själv. Jag vet inte om jag skulle säga det så, men det är oavsett helt otroligt! I alla fall så hjälper jag henne att komma i kontakt med sin man. Han jobbar inte så långt från hemmet som tur är. Innan jag går in och fortsätter jobba så springer jag upp och känner på hennes ytterdörr - bara för säkerhets skull. Men den är låst. Inte mycket mer att göra med andra ord. Jag meddelar kvinnan att dörren är låst och hoppas att hennes man ska komma inom kort. Hon tackar så mycket för hjälpen och vi sa hej då.

Idag kom kvinnan in med en flaska champagne till mig som tack! Gulligt. Det hade jag inte väntat mig. Hon berättar då att när hennes man kommit hem och låst upp så kom han i alla fall inte in. Dörrkedjan var nämligen duktigt låst! Så hela historien slutade med att de var tvungna att skaffa professionell hjälp för att bryta sig in!

Information till folket!

Vi lever idag i ett informationssamhälle utan dess nåde, men ändå så ska det vara så förbaskat svårt att nå ut med just information.
Exempel: Igår åkte jag hem från jobbet vid 22-tiden och hamnade på T-Centralen. Det var 14 min kvar tills mitt tåg skulle gå och jag kunde se att det inte bara var jag som suckade lite förstrött åt att behöva stå där och dingla denna sena timme. Men så är det ju bara ibland. Jag lutade mig mot väggen och tog väntandet med jämnmod. Efter en stund inser jag att tåget på andra perrongen har stått där väldigt länge och plötsligt sprakar det till i högtalarna. "Vi har en förmodad rökutveckling på Slussen, så tills vi utrett vidare så står tågtrafiken stilla." "Oj! Rökutveckling, det låter illa! Hoppas att det inte är något allvarligt som inträffat" tänker jag. Mina medresenärer runt omkring börjar nu pusta och stånka och sucka och klaga. Jag ser minutrarna sega sig fram och längtar hem till min varma säng. Jag ser att det har tillkommit nya resenärer som inte hört meddelandet och som undrar vad som står på. Då slår det mig - varför kommer det inte upp information på "tavlorna"? Det borde väl vara en lätt sak att skriva in att det är trafikstopp pga av förmodad rökutveckling och låta det snurra tills trafikstoppet är över. Även om det så bara dröjer 10 minuter? Det är väl det som dessa "tavlor" bland annat är till för? Jag tror att SL hade vunnit mycket på att informera där! I mitt förra inlägg pratade jag om flygförsening och även det är ett klassiskt exempel på vad information, och brist på den samma, kan göra för och med människor. Det vet jag som före detta reseledare. Jag säger bara flygförsening i Parga, resa över halva Grekland och gäster i upplösningstillstånd! Men det är ett helt annat inlägg.
Jag kanske skulle börja med att skriva ett inlägg till SL om detta, istället för här...

Bit ihop eller bryt ihop?

Ja, det är det som är frågan! Personligen föredrar jag bit ihop mer än bryt ihop. Jag tycker att är det är en styrka att kunna bita ihop. Man måste ibland genomleva stress, och press med mera för att komma ut på andra sidan, förhoppninsvis med ett nöjt leende på läpparna. Oftast så handlar det om en kort period, kanske bara några timmar, minuter som man behöver bita ihop...
Som den där gången jag och en annan reseledartjej står kvar ensamma på Preveza flygplats för att se det sista planet denna transferdag lyfta med 376 passagerare ombord hem mot Norge. Men planet lyfter inte. Det har ett däck med för lite luft. Vilket innebär en säkerhetsrisk vid landning, om än väldigt liten. Trots att Preveza flygplats är liten så trodde man att detta inte skulle vara några problem att fixa då det även är en NATO-flygplats, AWACS Air Force Base. Det visar sig bli problem då man inte har rätt munstycke på plats. Planets passagerare får samtidigt som oss besked om att de nu måste lämna planet för att invänta ett nytt däck som ska flygas ner från Manchester. Det här betyder för mig och min kollega att vi snart har 376 passagerare som dräller ut på parkeringen. Vi har inga bussar att slussa dem till hotell med och inga hotell att slussa dem med bussar till. Då var det bara att bita ihop, med ett leende på läpparna, och ta emot gästerna samt efter bästa förmåga informera om vad som kommer att ske. Min kollega bryter vid denna tidpunkt ihop med orden; jag är graviiiiiid! Tja, då var det bara att bita ihop lite till och ta hand om 376 passagerare och 1 guide. Bussar anlände, hotell fixades, gravid kollega fick åka hem och fler kollegor kom till flygplatsen. Tidigt morgonen därpå, efter en natt i en receptionssoffa, vinkade vi trötta av flyget då det till slut lyfte. Glada och nöjda med insatsen.
Nu menar jag givetvis inte att man inte får bryta ihop. Det är en styrka att våga bryta ihop också, men jag anser att man måste väga för- och nackdelar mot varandra och ta ett beslut, i varje situation, innan man bryter ihop. Man får backa och säga att jag vill, kan, orkar inte detta. Men det ska erkännas att jag har svårt att tolerera att bryta ihop. Både personligen och då andra gör det. Kanske har jag för högt ställda krav på mig själv och omgivningen, men jag fortsätter nog med att bita ihop och reta mig lite på dem som inte gör det ändå. Men det får jag leva med - det är mitt beslut!

Tänk va!

För en tid sedan såg jag "The notebook" och blev helt förälskad i filmen. Nu visar det sig att Nicholas Sparks som är författaren bakom boken med samma namn även har skrivit "Message in a bottle" som - jag älskar! Snacka om att jag fått en ny favoritförfattare och ska slänga mig över filmen "Nights in Rodanthe" samt alla hans böcker!

Livsöden

Jag har läst tre böcker under min lilla semester.

Första boken är "Mias systrar" av Maria Eriksson
Maria berättar med hjälp av polisrapporter, dagböcker, vittnesmål och egna ord om 3 kvinnor som utsatts för misshandel och kränkningar i hemmet. Man får veta hur de har kämpat sig fram under förtryck och slag, mot alla odds och överlevt. I alla fall några...




Andra boken är Magdalena Graafs berättelse i "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". Magdalena berättar om hur hon levde tillsammans med en kriminellt belastad person som dessutom avverkade droger på löpande band när hon var ca 20 år. Hon delar med sig av den misshandel och terror hon blev utsatt för samt om flykten och kampen om att ge sin son en säker tillvaro. Den här boken har verkligen fått mig att fundera över mina fördomar, för tyvärr har även jag såna. Men Magdalena får upprättelse, även i mina ögon.




Tredje boken handlar om livet, men inte alls på samma sätt som de två förra. Nej, det här handlar om en vit kvinnas resa tillbaka till sitt älskade Kenya för att träffa den familj som hon lämnade för 14 år sedan med sin dotter. "Resan tillbaka till den vita massajen" av Corinne Hofmann är en annorlunda bok som gör mig glad. Man får dela Corinnes kärlek till landet och sin "familj" men man får även insikt i hur människor lever och uthärdar i svält, översvämningar, torka, missbruk och arbetslöshet. Jag kan även rekommendera de två första böckerna om den vita massajen.

Dessa var de tre böcker jag läst. Böcker om verkliga livsöden, och jag har varit arg, upprörd, ledsen och glad.

Jag blir så arg över att det är människor som där ute i världen konstant måste gå med rädsla för sitt eget liv, i sitt eget hem. Rädd för sin partners nästa steg. "Vilket humör är han på just nu?" Inte bara idag, utan just nu! "Vad ska jag svara?" "Ska jag svara?" Vad är bäst för att slippa bli slagen, eller i alla fall inte bli slagen lika hårt eller länge som förra gången. Det finns (främst) kvinnor som är så kontrollerade och nedtryckta att deras tankebanor inte liknar något vi ens skulle kunna föreställa oss. De lever under så komplett annorlunda kriterier. Tänk då på att de även kanske har ett eller flera barn att ta hand om. Eller så är de ett barn själva. Ett barn som inte kan värja sig för de vuxnas våld. Oavsett om det är riktat direkt mot dem eller mot dess förälder.

Jag blir upprörd när jag läser att svenska myndigheter om och om igen, skjuter ansvaret på annan myndighet! När en kvinna som lever under hemska förhållanden i vardagen inte blir trodd. Eller själv måste orka, ha möjlighet (språket kan vara en nog så stor faktor till att man inte klarar av det) och kunskap om vart man ska ringa och vilka möjligheter som finns för en i samhället. Tänk att behöva driva en rättegång mot sin värsta fiende, försöka hitta boende på annan ort, få hjälp med kvarskrivning, nytt personnummer, pengar och hela tiden vara rädd, ha ångest och försöka leva ett så normalt liv som det går för eventuella barns skull.

Jag blir ledsen när jag hör att det är så många som 16 kvinnors liv som släcks om året, de flesta av närstående män.

Jag blir glad när jag läser att kvinnor klarar sig. Jag blir glad över att det finns kvinnor och män som inte rättar sig i ledet utan går emot strömmen och GÖR något. Dessa människor äger min fulla respekt. Jag har funderat vad jag kan göra, så jag har kontaktat kvinnojouren i min hemkommun för att skänka dem alla våra små barnkläder. Jag ska även äntligen bli världsförälder.
Det finns så mycket man kan göra, men det lilla räcker länge!

http://www.kvinnojour.com/
http://www.roks.se/
http://www.raddabarnen.se/
http://www.unicef.se/

Semester...

Vi har spenderat 4 hela dagar på Gran Canaria bara jag och JE! Vi har bara tagit oss för det vi alldeles för stunden haft lust till och bara tänkt på oss själva. Vi har njutit vid poolkanten med solen härligt varm mot kroppen. Vi har ätit god tapas, druckit både gott öl och vin. Vi har pratat och skrattat och tiden då vi båda arbetade i sol och värme kom tillbaka. Vi har njutit av att bara vara vi två. Man är verkligen värd lite semester ibland.

En lyckad helg!

Det har varit en hellyckad helg!

Elias hade sin stora dag igår! Tänk att min lilla älskling har blivit 3 år! Han hade en fantastisk dag med massor av presenter, kakor, tårta och gäster. I lördags då vi var på Skansen så slängde han sina nappar till "kattungarna" och han har varit hur duktig som helst sen dess! Han kommenterar gärna att han är en duktig och stor kille nu. =) På Bollnästorget sjöng Ayla julsånger och vi dansade runt granen. Vi passade även på att köpa hennes julskiva som har gått varm här hemma. Så nu är det inte bara Jingle bells som sjungs utan även "Hejsan hoppsan fallerallala! När julen kommer ska varenda unge vara glad" med flera. Ibland är livet bara för skönt!

Morgonens presentskörd


Elias får fler presenter...

Morfar tittar på...

Adventsbuffén

Första advent

Medan första ljuset brinner och vi sörplar glögg och knaprar pepparkakor står julskinkan i ugnen. Hemma hos oss lagar vi alltid första julskinkan till första advent. Doften av julskinkan sprider sig sakta, i samma takt som temperaturen ökar i hela huset. Vi väntar med spännning tills termometern har kommit upp i rätt gradantal så vi får ta ut skinkan för att griljera. Det väntas som på julafton efter jultomten. Det trampas i köket runt ugnen, alla vill smaka den första skinkbiten. Det spelar ingen roll att det är för varmt, det är gudomligt gott. Under tiden skinkan svalnar så tar vi lite påtår på glöggen, myser ner oss i soffan, njuter av julpyntet som kommit fram och lyssnar på lite glad julmusik. Det vankas skinksmörgås med senap lite senare. Lyckan är gjord! Julen är här!

Förberedd!

På jobbet har jag hysteriskt mycket att göra så till den milda grad att lugnet har lagt sig. Jag kan ju inte göra mer än att jobba och hinna med så mycket jag bara kan på den tid jag är där. Det jag inte hinner idag får jag göra imorgon...
Hemma däremot är jag väl förberedd på julen! Både lussebullar och pepparkakor är bakade. I veckan tog jag fram julpyntet från kattvinden, så nu längtar jag till imorgon då jag får börja pytsa ut alltihop. Jag har inhandlat många av julklapparna. Ja de är till och med inslagna! Kalendern kring jul har börjat få lite struktur så nu börjar dagarna bli fulla med familjeaktiviteter och vänners sällskap.
Imorgon ska vi på julmarknad på Skansen och mysa. Jag hoppas på strålande sol och någon plusgrad (eftersom ändå den underbara snön försvann). På söndag blir det julmys och födelsedagsfirande. Elias blir 3 år, och allt är klart! Jag är väl förberedd, och det känns underbart!

Årets julklapp?

Denna lilla tingest hittade jag på en av mina shoppingrundor. Egentligen helt onödig tingest, men ack så användbar. Det är en påsförslutare. Den "bränner" ihop alla typer av plastpåsar. Så nu är det slut på skåp och lådor fulla med tex chipssmulor. För vi vet alla, att om man mot förmodan, skulle få chips över så går det aldrig att stänga påsen. För en billig peng kan den bli din eller varför inte ge till någon i din närhet.

Helgens bak

Det känns helt overkligt!

Jag har aldrig förstått dem som säger att det inte går att äta en hel chokladkaka av den mörkaste sorten, mer än en semla vid ett och samma tillfälle, lite dessert efter maten när man är proppmätt. Ja ni hajar!? Jag kan utan problem trycka i mig en hel chokladkaka av den mörkaste sort och allt det där. Men! Idag när jag hällde upp smågodis till både vuxna och små så var jag faktiskt inte sugen att ta en enda bit. Inte ens nu, efter många timmar. Det känns helt overkligt! För det har väl aldrig hänt!? Jag som har så otroligt dålig karaktär när det kommer till sötsaker, kan helt plötsligt känna att "nej tack, det är bra" och vara nöjd. Jag uppoffrar ingenting! Det är en fantastisk känsla, och jag måste nog tacka S och S för det. Det var nämligen de som startade alltihop med inköp av stegräknare med påföljande stegräknartävling. Jag har ända sedan dess varit totalfokuserad på att få så många steg per dag som möjligt och på det sättet gå ned i vikt. Fem kilo lättare efter lite drygt tre månader verkar ha gjort något med mina sötsugsgener och ingen är tacksammare än jag!

Tillsammans kan vi rädda liv

Vet du vad du ska göra med din kropp när du dör?
Det är inte så många som vet det, eller i alla fall inte bestämt sig. Inte om man ser till hur många av oss som har registerat sig i donationsregistret. Det är ca 1,5 miljon människor av 9 miljoner. För mig är det självklart att min kropp den dagen det blir nödvändigt, ska kunna användas för transplantationsändamål om möjligt. Jag donerar gärna bort organ och/eller vävnader som kan komma till nytta på en yngre eller äldre människa och som med "min" hjälp kan få ett bra liv. Min kropp är bara ett skal, till låns en tid på jorden. Jag förstår samtidigt om det finns de som tvekar och inte vill göra detta. Det finns lika många anledningar till varför man väljer det ena eller det andra. Men om du är en av dem som skulle kunna tänka dig att donera så gör din vilja känd, registerar dig i donationsregistret. Ett av de starkaste argumenten för, är att dina närstående slipper ta ett sånt avgörande i en sådan situation. Är du osäker? Läs mer nedan.

http://www.donationsradet.se

https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx

Jingle bell, jingle bell, jingle bell rock...

Man skulle kunna tro att Elias har blivit lika jultokig som sin mor, för här hemma så sjungs det Jingle bell för hela slanten. Fantastiska versioner varenda gång. Elias önskar att vi spelar julsånger hela tiden, helst på högsta volym! Gissa vem som kommer att få så han storknar på sin födelsedag, som i år infaller på första advent! Kan det bli bättre!?

Ja, se det snöar

Stora, fluffiga snötussar singlade idag ner från himlen och la sig som ett tunt, tunt lager med snö. Jag kom direkt i julstämning och passade på att göra en julgrupp och baka frukostbullar. Recept och bilder på bullarna kan du läsa om på Beatrice mat med mera.

Reflexdax!

När det är mörkt ute så här på hösten så vill jag med bestämdhet mana alla till att använda reflex. Även ni som bor/befinner er mitt inne i stan. Reflex verkar inte vara hippt, inne, in fashion so to speak. I alla fall om man ska döma av dem man ser befinna sig i Stockholms innerstad. Man borde instifta en lag som kräver att samtidigt som man byter däck på bilen så ska reflex på! Kanske blir reflex då nästa fluga. Precis som mössan har blivit. För vi minns väl alla hur illa vi tyckte om mössor då vi var i tonåren. För det är väl därför ingen använder reflex? Därför att det är lite löjligt att ha en svängande reflex på jackan? Ja inte vet jag, men det skulle förbättra chanserna väsentligt för både bil- och gångtrafikanter att befinna sig i trafiken.

Det verkar vara företrädesvis ett storstadsfenomen, även om det är många här ute på "landet" som inte heller har reflex. "Nä, inte behöver väl jag ha reflex, jag bor ju i stan, och i stan finns det gatubelysning och skyltfönster som lyser upp". Men nä ser du! Så är det inte. Ett lysande (!) exempel var igår och jag var på väg hem från jobbet. Jag gick längs Rådmansgatan upp mot Östra station och två damer före mig skulle över gatan. Det var svart som natten ute, det regnade och de hade inte reflexer. Bil på bil passerade innan jag kom upp jämsides, med reflexer både högt och lågt och alla bilar stannar med en gång för att släppa över oss. Dessa damer hade i alla fall vett att stanna och inte rusa ut i gatan som obstinata "jag-har-företräde-så-stanna-bilen-för-helvete"-anhängare där i mörkret. Men kom igen! Sätt på reflex, använd reflex! Doing doing på sidan!

Dagens låt: Anita & Televinken - Åker buss och pratar om reflexer.

Ett utdrag ur texten:

"En, två, tre, fyra, fem och sex, var är din reflex. Doing doing.
En, två, tre, fyra, fem och sex, här är min reflex. Doing doing.
En, två, tre, fyra, fem och sex, sitter på min jacka allra längst där nere.
En, två, tre, fyra, fem och sex, var är din reflex. Doing doing.
En, två, tre, fyra, fem och sex, här är min reflex. Doing doing.
En, två, tre, fyra, fem och sex, om du tittar mera kan du nog se flera.
En, två, tre, fyra, fem och sex, här är min reflex. Doing doing.
Såna har vi på oss så bilarna ser oss.
En, två, tre, fyra, fem och sex, var är din reflex. Doing doing.
En, två, tre, fyra, fem och sex, här är min reflex. Doing doing."

A bad hair day

En god vän berättade att hon tyckte att hennes hår hade blivit så konstigt på senaste tiden. Efter dusch, borstning och torkning så kändes håret fett, ja liksom smutsigt igen. Hon hade inte bytt schampo eller balsam. Hon hade inte gjort något annorlunda mot tidigare och förstod ingenting. Efter en kort tid kom hon på vad som hänt. Hennes man bar skulden. Jo, det är sant! Han har nämligen blivit lite långhårig och behöver lite skönt vax i håret för att det ska se bra ut. Allt väl så här långt, men när han har haft i hårprodukten så borstar han till håret med hennes borste. Inte så kontigt att håret verkade annorlunda. Jag undrar just vad hennes man fick i fars dag present...?

Vattkoppor!

Så har vattkoppor gjort sitt intåg i vårt hus. Elias är värst drabbad, men Samuel börjar få lite fler prickar han med. Vi får väl se vem det klias mest på. Jag tycker i alla fall att det känns skönt att de får det nu och inte senare. Detta innebär dock att denna vecka blir lite upphackad vad gäller jobb och vardag. Men vad gör väl det... Jag tar så gärna hand om mina små sjuklingar!

Mat med mera

Mat och dryck är min passion!
Jag älskar när det hackas, blandas, marineras, mals, puttrar och doftar i köket. Därför har jag skapat en blogg om mat. Den kommer att uppdateras med jämna och ojämna mellanrum med recept, tips och idéer från mitt kök. Förhoppningsvis kan det hjälpa dig att få inspiration till både vardagsmål och fantastiska helgmiddagar. För jag vet lika väl som du, att ibland tryter både tid, ork och inspiration kring vad man ska laga. Men nu är den tiden förbi!

Kika in på http://beatricematmedmera.blogspot.com

Smaklig spis!

Filmtips!

Här kommer ett par majsiga filmer att titta på i höstmörket!

Dagboken
http://www.youtube.com/watch?v=S3G3fILPQAU

The constant gardener
http://www.apple.com/trailers/focus_features/the_constant_gardener/trailer/

Things we lost in the fire
http://www.youtube.com/watch?v=8GhwdaDd_ps

The bucket list
http://www.youtube.com/watch?v=OltHNarHA9A

Juno
http://www.youtube.com/watch?v=QuN0Z65sp5c

Beyond borders
http://www.youtube.com/watch?v=wTxpTbRG4Sk

Önskas personal?

Vi har alla sorter och varianter. Några speciella önskemål?
Ett ögonblick så ska jag öppna upp här bak så ska vi se vad som kan passa just er.

Med blixtens hastighet for jag till jobbet

Ja, bilden är tagen av mig.
Ja, när jag kör bilen.
Ja, hastighetsmätaren har fryst och startar på 50-60 km/h.

Satan ska frälsas 25/10

Min bror läste detta meddelande då han cyklade inne i stan. Det stod med stora bokstäver över hela gatan. Han läste meddelandet vid flera tillfällen, tills en dag då han såg vad det verkligen stod. Det hade varken med satan eller frälsning att göra. Det stod:
Gatan ska fräsas 25/10!

Hälsningar från förr

Året var 1986, jag var 14 år och plockade jordgubbar i Saxhyttan. Då skickade jag detta vykort till bryggbrevlådan på mitt landställe i Stockholms skärgård. Vykortet hittade jag bland mina gamla Starlet under helgens besök. Det vittnar kanske inte om någon större skärpa från min sida, men det verkar ju som om jag hade det kul... Och så var jag ju så ung, så ung...

Till alla slöhögar på S S.

Hej allihopa!
Jag har det bara bra. Inga bomber än. Ikväll ska jag till Krokbornsparken igen, och ragga killar, med S.
Vi ses!
Y-liga kramar Beatrice

P.S. Dom badar inte på det här stället D.S. Hi Hi

Happy Halloween

Äntligen halloween! Jag älskar högtider då man får dekorera och fixa. Årets inköp till halloween är ett stort skelett som hänger i fönstret. På farstukvisten har spindelnätet kommit upp, men den där stora läskiga spindeln som ska bo där har jag inte hittat än. Pumpan är karvad och står på trappan. Nästa år blir det nog gravstenar i trädgården, lite läskiga ljud från CD-spelaren och en rykande kittel. Kanske kan jag fixa en häxa som sitter i solstolen oxå. Det hade blivit grädde på moset det! Ha en härlig halloween!

Vill du ha inspiration till halloween, jul, påsk eller annat tillfälle, klicka in på en av mina favoriter:

http://www.marthastewart.com/

Tappad tand!

Samuel har tappat tanden, så i natt kommer tandfén!

Det är bara regn hos mig...

Jag är för det mesta en glad prick som ser ljust på livet, men ibland känns det mesta bara hopplöst. Man önskar att barnen somnar fort, att tvättmaskinen tömmer sig själv och viker ihop sig, att huvudet är fullt med goda idéer på middagsmat, att barnen höll sams och inte hoppade runt överallt, att golvet dammsög sig själv, att man hann att läsa mer än några rader i boken innan man somnar och att man vaknade pigg och utvilad varje morgon... Som det är just nu så plockas det oavbrutet, jag spelar spel med ena handen och dammsuger med den andra, lagar mat och stryker samtidigt, tjatar på barnen att de ska sluta hoppa i soffan, sätta på sig kläderna, hänga upp kläderna, ta av kläderna, sluta bråka, sitta still, städa upp alla leksaker i sina rum, borsta tänderna, inte svära... Ja, ni fattar. Vissa dagar har man bara inget tålamod och det är de dagarna som känns lite hopplösa. Så hoppar det en argbigga på dig så beror det nog på att det är en av dessa hopplösa dagar. Förlåt!

Ljuvlig nostalgi

Tänk att man på bara några minuter kan förflyttas till den tonårskropp man var med rusande hormoner och full av upptåg. På bara några sekunder så kommer man ihåg hur det var att vara helt omöjligt förälskad i den snyggaste killen i skolan, dricka te med bästisen och snacka om kärlek, vänskap och orättvisor, att kyssas för första gången, tjuvröka och första fyllan. Igår upplevde jag allt detta i exakt 1 timmar och 37 minuter. Jag tittade nämligen på "Ingen kan älska som vi". Filmen såg jag för första gången då den kom ut på slutet av 80-talet. Då förstod jag inte helt filmens storhet - men idag! Vilken ljuvlig nostalgitrip! Musiken, dansen(!), miljöerna, kläderna (!), händelserna, upplevelserna. Jag känner igen mig i mycket, medan givetvis annat gick mig helt förbi, men den fick mig att minnas det där pirret man gick runt med hela tiden. Vad skulle hända runt nästa hörn? Vem skulle man möta härnäst? Vad skulle man få uppleva? Det var ju helt fantastiskt! Från och med nu ska jag leva mitt liv med mera pirr och spontana upptåg!

Filmmusik man kommer ihåg

http://www.youtube.com/watch?v=jvnb1LtuJ-A