Lite osammanhängande söndagstankar... Ja, kanske.

Jag hörde idag på radio att vi läser mindre skönlitteratur om dagen på grund av det media gör med oss. Vi twittrar, bloggar, chattar, är på facebook, läser trådar, svarar på kommentarer och enkäter, läser nyheter och recensioner. Vi har med andra ord inte tid till läsning i gammal hederlig betydelse (för vi läser ju på nätet!). Så är det för mig, i alla fall just nu. Det ligger en hel hög med böcker och väntar på mig. Jag har börjat läsa 2 samtidigt, men tid till att läsa? Nej, jag är inloggad på diverse på nätet och timmarna går...
Det är givtvis inte enbart av ondo det här med dator, för jag har genom datorn fått tag i massor av gamla kollegor och kan hålla sporadisk kontakt utan några större förväntningar. Jag finns där, de finns där. Vill vi så kan vi stämma träff i verkligheten, men vi behöver inte och det är just det som är det fina. Jag kan skriva om det jag gör och tycker och tänker. Det är givetvis härligt när läsare, vänner, förbipasserande lämnar en kommentar och visar vad de tycker, men det är inte därför jag gör det. Jag skriver av mig; min glädje, frustration, tankar och idéer. Jag kan låta bli att logga in, skriva och kommentera och det är ingen annan än jag själv som kan ställa krav på det jag gör. Men nog önskade jag att jag tog tag i bokhögen nu, för det är så fantastiskt att få ta del av andras personliga resor, om än påhittade. Vem säger förresten att bara för att det finns på nätet så är det sanningen som skrivs?