'Shaken, not stirred'

Under nyårshelgen experimenterade jag lite med alkoholhaltiga drycker. Räds ej, det var inte på ett hälsovådligt vis. Jag blandade helt enkelt ihop lite olika cocktails i jakten på min cocktailfavorit. En perfekt drink att komma hem till på fredagen efter en vecka på jobbet. En god drink att avnjuta i ett vackert glas framför puttrande grytor. En drink att ibland byta mot det vin som idag inmundigas. Mitt sökande torde blivit kortvarigt efter klassikern Dry martini. Men se, den drinken faller mig inte på läppen; glaset, de få ingredienserna, oliven och enkelheten till trots. Mitt blandande fick fortgå. Söta, sura, rosa, vita, skakade och rörda, men ingen slog mig till golvet. Jag blev, för varje blandad cocktail mer och mer varse att jag nog inte kommer att hitta min ultimata, enkla och utsökta cocktail som jag sökte efter. Problemet, fann jag, ligger i min avoghet till spritsmaken. Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar tanken på att likt kvinnorna i 'Sex and the city' glamoröst få titta över glasets rand och känna mig kvinnlig och lite lyxig. Spriten visade sig vara min fiende nummer ett. Nu måste jag fundera på vad jag ska göra med spriten som hånande står i skåpet och ler. Nåja, mina cocktailglas ställer tillbaka på hyllan för att åter samla damm. Vinglasen får tillbaka sin plats och kanske, kanske försöker jag igen då altandörrarna öppnar upp till en ny tid och värmen och solen smeker min hud.