Remember me

Besiktningsblooper

Efter avslutad bilbesiktning meddelar besiktningsmannen:
- Bilen ser bra ut, men det blir tyvärr nedslag på ett bromsljus som inte fungerar.
- Bak eller? frågar jag.
-Eh, jag menar höger eller vänster bromsljus?

Dagens blonda... *skäms*

O härliga födelsedag! ♥

Inte bryr jag mig om att jag blir ett år äldre, nej här ska firas. Det är ju min födelsedag! Idag har det dessutom varit en fantastisk födelsedag med många fina gratulationer och presenter.
Här en av mina fina presenter! Nu ska mina gamla LP-skivor fram och jag ska poppa loss!

♥ Tack min fina härliga familj och alla goa vänner! ♥

Unfreakingbelievable!

Lennie är 17 år och har förlorat sin storasyster. Hennes sorg är bottenlös och svindlande, men samtidigt som sorgen är överväldigande så drabbas hon av kärleken. Precis så intensivt som hon läst om så många gånger i Svindlande höjder. Plötsligt svävar och flyger hon i en dimma av ren och skär passion, men liksom solen går upp och ner så sveper sorgen in och längtan efter systern blir så stark så hon inte vet var hon ska ta vägen. Nya och gamla hemligheter avslöjas men någonstans i detta kaos av känslor, smärta, skuld, ilska och glädje upptäcker Lennie sig själv, som en egen person, med egen vilja och drömmar.

Det är en färgstark och oförglömlig upplevelse att få följa i Lennies fotspår. Som läsare svängde jag likt Lennie mellan glädje och sorg, tårar och skratt. Jag tyckte speciellt om de dikter/samtal som Lennie lämnade efter sig under en sten, i en bok, på en vägg...

Himlen börjar här av Jandy Nelson lämnar ingen oberörd. Läs den!

Bild: Bokus

Ett starkt lästips!

På bara en timme eller så har du läst ut den här boken, och du hoppas att den aldrig hade behövts skrivas...
"Johanna går i åttan. Hon bor med sin mamma och lillebror i en medelstor stad, någonstans i Sverige. Allting borde vara bra. Hon borde ha kompisar, trivas i skolan, göra det som andra 14-åringar gör. Men hennes tillvaro är inte som andras. Hennes kännetecknas av kaos och ångest. I skolan blir hon fysiskt och psykiskt misshandlad av två pojkar. Hemma blir hon det av sin mamma.
Jag finns är Johannas berättelse, en berättelse om överlevnad mot alla odds. Men det är också en berättelse om mod och kraften att bryta sig loss, och en svidande kritik av det skolväsende som vände henne ryggen, och om hur vuxna kan svika genom att välja att inte se, inte förstå, inte ta sitt ansvar.


En ohyggligt stark berättelse som inte lämnar någon oberörd."

Källa: Adlibris

"Då blev det legitimt för mig att fortsätta knarka ett tag till, mamma älskar mig ändå."

Pia har levt ett liv med droger, misshandel, fängelsevistelser, hemlöshet och allt vad det innebär i världsligt och själsligt lidande. Hennes kamp mot misären är idag över och hon har lyckats lämna livet som det såg ut då bakom sig. De senaste 10 åren har dokumenterats och i söndags såg jag den tredje och sista delen. Den handlar främst om hur Pias liv har påverkat de runt omkring henne, de anhöriga.

"När jag hamnade i t ex häktet, ringde jag mamma och utövade känslomässig utpressning och om hon svarade att det ordnar sig, då blev det legitimt för mig att fortsätta knarka ett tag till. Mamma älskar mig ändå."

De orden fick mig att bättre förstå den maktlöshet en anhörig till drogmissbrukare står inför. Att det enda som hjälper en missbrukare ur sitt eget missbruk är att inte hjälpa till, alls. Det låter så förbannat hemskt och vedervärdigt ur ett mänskligt perspektiv. Men det verkar inte bättre än att en missbrukare måste slå i botten, kanske förlora allt för att förstå. En del, många, går tyvärr under och dör i den processen.
Som anhörig till en person som utövar ett missbruk av något slag så vill man hjälpa personen ur och bort från missbruket. Jag menar hur kan man som anhörig låta bli att försök ställa saker och ting tillrätta, betala skulder, handla mat, fixa, söka hjälp, leta, städa, ordna. Jag vill tro att man gör allt för att missbrukaren ska komma på fötter igen. Men till ingen nytta, för drogerna går alltid före. Vi kan aldrig vinna över drogerna, det måste missbrukaren göra själv.

Mitt liv har varit förskonat från missbruk och närhet till missbruk. Jag har inte heller varit särskilt intresserad eller nyfiken på droger. Jag har kanske min självbevarelsedrift att tacka, eller så har jag haft tur och hittat andra kickar i livet. Nu, med två barn i huset (om än små) så hoppas jag innerligt att ingen av dem ska falla för drogernas frestelse när den tiden kommer.

Jag vill aldrig behöva använda min nya kunskap.

Se dokumentären på svtplay.

  

Boktoka - inte alls tokig!

Vad läser du just nu? Har du under 2010 fått några nya favoritböcker och/eller favoritförfattare?
Jag längtar nämligen efter några riktigt bra böcker att läsa. Böcker att sjunka in i, njuta av, förskräckas över, le och gråta till. Jag har förläst mig och är urless på deckargenren, som förvisso kan vara mycket bra men ofta även fylld med förutsägbara karaktärer och gärningar. Vad jag längtar efter just nu är riktigt bra relationsromaner. Böcker om vanliga människor i vanliga situationer. Äkta känslor och tankar (hur äkta det nu kan bli i en roman).
En kollega på jobbet läser en bok som jag fattade tycke för genom att läsa baksidans sammanfattning och sökte genast upp den på nätet. Jag hittade då till en blogg om böcker och läsning, Boktoka. En fantastisk samling recensioner och tankar kring de böcker Boktoka har läst. Det här med läsning och vad man tycker är bra är ju högst individuellt men hos Boktoka kan du enkelt söka efter en bok, författare, genre och få ett betyg. Det gillar jag. Sidan är mycket bättre än att läsa de kommentarer du finner på AdLibris eller Bokus.
Ikväll satte jag mig således och började läsa recension efter recension under kategori 5 av Boktoka och har klickat hem några intressanta exemplar. Jag hoppas att de överraskar mig och att det är böcker vars författare jag kan hitta fler favoriter från. De borde dimpa ned i brevlådan i nästa vecka och jag ser verkligen fram emot lite skön läsning.

Ödet gav mig en spark i baken!

Jag åker normalt med de kommunala färdmedel som bjuds här i storstaden och är väldigt nöjd med det. Tiden på bussen ägnar jag åt läsning, sömn och lite social samvaro med medpassagerare. Jag slipper stressa upp mig över köer och inkompetenta förare. På väg till och från bussen tar jag mig även en extra promenad och får på så vis lite motion. I november och december har jag dock fuskat. Jag har tagit bilen till jobbet nästan varje dag! Det är oerhört skönt att slippa passa tider och kunna göra små utflykter på vägen hem, men det är samtidigt väldigt dyrt. Dyrt med bensin, dyrt med parkering och så trängselskatt på det. Innan jul sa jag mig att jag efter ledigheten skulle jag återuppta mina bussresor och få lite tid för avkoppling och promenader, men varje morgon har det funnits många bortförklaringar och ursäkter till varför jag inte ska ta bussen. Idag har dock ödet tagit saken i egna händer. 

På väg hem från jobbet gjorde en snäll medtrafikant mig uppmärksam på att höger framdäck hade väldigt lite luft. Jag tänkte att det nog inte var så farligt, men att jag skulle stanna på nästa bensinstation för att fylla på däcket, då jag inte kände något på bilen. Väl framme vid luftstationen så fick jag mig en smärre chock. Däcket var i princip platt! Inte ens 1 bar av luft fanns i däcket. Vad gör jag nu tänkte jag, men fyllde resolut på däcket för att se om det behöll luften. Det gjorde det men jag hörde samtidigt att det pös ur däcket och hittade ett spikhuvud varifrån det gurglade och pyste. Nu var goda råd dyra, jag skulle ju hämta barn på dagis och fritids och där kunde jag ju inte ställa bilen. Så jag körde iväg med mitt pysande däck hemåt och höll tummarna. När jag kom hem hade inte nämnvärt med luft sipprat ut, men min parkering slutade med att jag körde fast i snömodden så nu står min bil med platt däck halvt om halvt mitt på parkeringen så imorgon är det jag som börjar ta bussen till jobbet!

♥ GOD JUL! ♥

Jag önskar er alla en riktigt god och fröjdefull jul!

Makens födelsedagspresent, en present till oss alla...

Vi har i flera år längtat efter en riktig espressomaskin. Dock behövs en rejäl slant för att få en maskin som är riktigt bra. Till makens födelsedag bestämde jag mig för att köpa en variant med färdiga kapslar och med en mjölkvärmare/skummare som vi provat hos vänner och gillat. Efter en vecka i vårt hem så är Nespressomaskinen en älskad ägodel av oss båda vuxna. Här dricks kaffe i både ny och nä, snabbt, enkelt och gott!

En julklapp till mig själv!

Hittade den här fina lådan till knäckebrödet från Cult Design! En sån ska jag köpa mig själv i julklapp. Finns bland annat på MILQ, Fröken Fräken och mias online.

Dra mig baklänges...

"The earth will end only when God declares its time to be over. Man will not destroy this earth."


Den amerikanske republikanen John Shimkus menar att den globala uppvärmningen inte existerar och att Gud har lovat att jorden inte kommer att gå under. Åtminstone inte förrän Gud själv bestämmer detta... 
I ett gudfruktigt land som USA är information som denna inget nytt, men det som skrämmer mig är att i jordens mäktigaste nation sitter dårfinkar som han i kongressen och styr. Alla får ha sin egen tro, men att så blint förneka utvecklingen på jorden på grund av sin gudstro är dåraktigt. Jag blir rädd!

 

Ursäkta bloggtorkan...

Men jag är upptagen av livet. Och att skriva önskelista till jul! =)

Arrivederci Stoccolma! Ciao Roma!

1992 slängde jag ett mynt i Fontana di Trevi för att få återse Rom och snart är jag där, igen! I 4 dagar ska jag och maken uppleva och njuta av denna fantastiska plats...

 

Det får finnas gränser!!

Jag och maken kommer hem efter en trevlig kväll på föreläsning och vad väntar oss väl där. Jo, den yngste sonens lekhjälm med ett meddelande på en post-it lapp från förskolan. Hjälmen håller nämligen inte måttet. Enligt föräldrarådet. För där har man bestämt att endast hjälmar med grönt spänne får användas av barnen när de åker stjärtlapp i en nästan obefintlig backe på förskolans område. Du kanske nu undrar vad det var för stenåldershjälm vi medtagit till förskolan? Jo, en helt vanlig Jofa lekhjälm, men utan det gröna utlösningspännet. Jag är verkligen ledsen, men det är inget fel på vår hjälm för ändamålet den ska användas och inget föräldraråd kan övertyga mig om motsatsen. Imorgon är det en förskola som kommer få höra ett och annat vill jag lova.

Det här är hjälmen och spännet.

Petter + September = SANT

Septembers (Petra Marklund) tolkning av Petters låt är så sjukt bra!

Se mer på: TV4 Play

Min ö är som ett stort härligt kollektiv

På min barndoms sommarö ler och hälsar vi, vi samtalar och bryr oss om. Det är kravlöst och avslappnat. Vi hjälps åt med verktyg, manskap, mathandling och barnpassning. Vi köper, byter, lånar och säljer. Så har det alltid varit. Vi lever som i kollektiv men med den egna stugan som sitt egna kryp in. Det är så kravlöst och avslappnat.
I helgen var det dags för de sista båtarna och bommarna att komma upp på land nere vid bryggan. Vi eldade höstens krattade löv, stubbar efter årets nedhuggna träd och annat brännbart. Vi grillade korv, åt ärtsoppa och drack varm punch i höstsolen. Återigen hjälps alla åt och jag får uppleva min ös invånares generositet, genuina värme och äkta uppskattning som ges till alla och envar. Precis så ska livet vara...

Kungen i blåsväder - inget nytt!

I en VeckoRevyn anno 1989 fann jag i helgen denna.
Passar då som nu...

Melodi: Diggi-Loo, Diggi-Lej

Blixtrar och dunder
Jag gör en blunder
Varje förflugen replik
Inför publik
Det blir en jätterubrik

Silvia skäller
Ungarna gnäller
Ge mig ett jobb på fabrik
Jag får panik
Gör Sverige till republik

Diggi-Loo, Diggi-Lej
Ingen lyssnar på mig
Där jag sitter
På min gyllne tron
Jag har inte ens nån rösträtt
Än mindre någon funktion

Diggi-Loo, Diggi-Lej
Jag vill omskola mig
Jag vill bli en anonym person
Göra karriär på rätt sätt
Inte ärva en gyllne tron

Flerfaldig välgörare!

Titta vilken fin fröautomat jag köpt! Nu kan fåglarna bjudas på mat i vinter och kanske har jag även räddat en del av en tiger och gynnat en liten dörrförsäljares dröm med mitt inköp via WWFs Pandaförsäjningen.

Amaryllisen är säkrad!

Jag har köpt och planterat årets Amaryllis. Julen är om hörnet!

Längtans ö

Nu finns boken "Längtans ö" av Victoria Hislop som TV-serie i Grekland. Ett starkt drama om en familjs liv i skuggan av krig och spetälska på ön Spinalonga och Kreta. Jag kan bara hoppas att serien kommer på svensk tv...

Här kan du se ett klipp från serien.

Ränderna går aldrig ur.

Väskan som var fylld till bredden är nu tom, innehållet insorterat i garderoben. Med ett leende på läpparna tänker jag tillbaka på helgens upplevelser i Lausanne. Helgen har varit fylld av skratt, gamla minnen, mat och vin, shopping och goda vänner. Jag har åter igen haft nöjet att få vara en del i en vänskap som trots att vi inte träffat varandra på mellan 5-14 år inte bleknat med tiden. Med enkelhet föll vi tillbaka i vår vänskap och tillsammans friskade vi upp minnet om livet som vi delade under vår gymnasietid ihop. Vänskap som denna är speciell och jag känner mig hedrad som får vara en del av den.

Tänk att man blir så glad av att shoppa!

Lausanne är en shoppingmetropol som absolut måste besökas. Många trevliga butiker och icke att förglömma dess vattenhål av restauranger och barer där du kan vila fötterna och dricka ett gott glas vin till din ostfondue. Ta med dig ett par goda väninnor och njut!

Här en del av helgens härliga shoppingskörd!

Inget är som ett äkta samtal i dessa unkna debattider

Jag är dödligt trött på de unkna debatter och samtal som studsar lika dåligt som en påse ärtor i årets valrörelse. Inget parti, ingen politiker, inget ämne har fått mig att vilja stå på barrikaderna och vråla ut min övertro på detsamma. Därför var det befriande att få ta del av två personers samtal om ideologi, historia, världsuppfatting och erfarenheter, då jag imorse läste den upplyftande korrespondensen Göran Greider och Lars Gustafsson emellan i Dagens Nyheter.

Göran och Lars rör sig med ett språk som jag avundas och jag uppskattar deras vilja att förstå den andres syn och bejaka den, om än inte villig att följa samma stig. Deras samtal innehåller inget av den nedvärderande och klagande retorik som dagens politiker i mångt och mycket har lagt sig an. Nej, de har ett framåtriktat samtal som använder sig av historiens händelser och yttranden, intellektuella eller inte, som ett sätt att förstå samtiden och omvärlden. Samtalet är nyfiket och skärpt, och trots meningsskiljaktigheter respektfullt. 

Tänk om vi likt Göran och Lars kunde föra ett nyfiket och övertygande samtal utan att luta oss alltför mycket tillbaka på gamla ideologiska slagord och PR-byråers reklamsnack.

Det är samtal som deras som får mig att vilja bli med i det politiska rummet och vilja föra fram min föreställning om världens blivande. Tyvärr står jag efter årets valrörelse något bedövad och oberörd en dag som denna om än inte utan röst.

Vad har du i din handväska?

Många kvinnor klagar över att de inte hittar det de letar efter i sina handväskor. Storlek spelar ingen roll. Läppstiftet, plånboken eller nycklarna verkar smita undan då fingrarna far runt nere i väskan. För att inte tala om hur borta mobiltelefonen är när den ringer. Många män undrar vad som egentligen finns i handväskorna och om det verkligen är nödvändigt med allt.

När det gäller just detta att hitta, så blev jag idag imponerad av mig själv, men även sönerna och maken skulle jag tro. Yngste sonen ramlade då vi var på stan, slog upp en sårskorpa och började blöda ymnigt. Då gråten började närma sig närmast hysteri då han såg blodet rinna sticker jag ned handen i väskan och tar genast upp några näsdukar. Sonen fick ett enkelt förband av näsdukarna och lugnade sig väsentligt. Då slår det mig att ett plåster hade varit bra, sticker helt sonika ner handen igen och hittar genast rätt, igen. Utan att behöva vända upp och ned på väskan!

Vad som är nödvändigt att ha i handväskan varierar nog från kvinna till kvinna. Mina viktigaste ting kanske andra klarar sig helt utan, även om jag tror att innehållet är snarlikt mellan väskorna. I mitt fall är det alltid bra att ha näsdukar, paraply, tuggummi, hårborste, smink, huvudvärkstabletter, penna, visitkort, hårsnodd, solglasögon, plåster, USB-minne, halstabletter, ihopfällbar sked, hörlurar förutom det allra mest nödvändiga såsom plånbok, SL-kort, nycklar och mobiltelefon. Enkla saker jag "inte kan" vara förutan. Nåja, den ihopfällbara skeden är kanske inte livsnödvändig men den är ju så smart... om än oanvänd.

Jag blir onaturligt (?) nöjd med att hitta en smart grej att ha med mig i väskan. Under småbarnsåren var jag extra nöjd med min 5 liters plastpåserulle som jag hade i skötväskan förutom blöjor, våtservetter, extra ombyte, leksaker med mera. Plastpåsarna användes flitigt vid blöjbyte och blöjorna kunde därför ligga i väskan eller bilen innan den hamnade i soptunnan eller lämnas i soppåsen hemma hos vänner eller på jobbet utan att avge en outhärdlig stank.

Är du en av dessa kvinnor som inte kan leva utan handväska? Eller kanske snarare innehållet och vilken är din smartaste nödvändighet i väskan?

 

The name's so nice you say it twice!

Inte en chans att jag går ner ett gram! MotoMoto är kung!

The last song...

Nicholas Sparks-baserad film. Behöver jag säga mer...?

Bröllopspresent inköpt!

Då vi för lite drygt ett år sedan gifte oss fick vi generösa och fina gåvor av våra nära och kära. En del gåvor kom i form av pengar och nu har vi äntligen investerat dem i ett nytt matbord (lite större än på bilden) och åtta nya stolar! I början av augusti levereras allt hem till oss och då kan vi bjuda till storgille runt vårt nya fina bord.

Bild: Mio

Trädgårdslycka!

Jag har i år äntligen förverkligat en dröm. Min man har hjälpt mig att bygga ihop ett litet trädgårdsland och jag har sått lite sallad, potatis och örter. Jag provar mig fram och kommer med tiden lära mig allt om växelbruk i mitt sköna land och skörda många goda middagar.

I går skördade vi potatis för första gången! Vilken lycka!

Nysått har kommit upp.

Det svämmar över!

Ingen vidare semester...

Mitt semesternirvana har uteblivit. Visst har jag fyllt mina lediga dagar med soliga, roliga, sociala och avslappnande stunder, men jag har varit upptagen, i huvudet.

Det är jobbet som satt käppar i hjulet. Det har inte riktigt lämnat mig ifred. Jag som brukar vara så bra på att koppla bort jobbet då jag stänger igen kontorsdörren. Men idag är vi online var vi än befinner oss med våra bärbara datorer och handdatorer till telefoner. Mail dimper in och jag kan inte låta det bero tills semestern är över... Nej, det krävs ett svar nu, eller inom kort. Sen har vi det faktum att ledigheten började med att invänta information innan jag kunde slutföra arbetet för att ta semester. Det var frustrerande och frustrationen ligger kvar och skaver.

Nu har jag en vecka kvar av semestern och jag hoppas verkligen att jag kan koppla bort allt annat än mig själv och min familj. Fylla de sista dagarna med härlig avkoppling och roliga aktiviteter som gör att jag kan välkomna hösten. Jag ska göra mitt bästa...