Happy Halloween

Äntligen halloween! Jag älskar högtider då man får dekorera och fixa. Årets inköp till halloween är ett stort skelett som hänger i fönstret. På farstukvisten har spindelnätet kommit upp, men den där stora läskiga spindeln som ska bo där har jag inte hittat än. Pumpan är karvad och står på trappan. Nästa år blir det nog gravstenar i trädgården, lite läskiga ljud från CD-spelaren och en rykande kittel. Kanske kan jag fixa en häxa som sitter i solstolen oxå. Det hade blivit grädde på moset det! Ha en härlig halloween!

Vill du ha inspiration till halloween, jul, påsk eller annat tillfälle, klicka in på en av mina favoriter:

http://www.marthastewart.com/

Tappad tand!

Samuel har tappat tanden, så i natt kommer tandfén!

Det är bara regn hos mig...

Jag är för det mesta en glad prick som ser ljust på livet, men ibland känns det mesta bara hopplöst. Man önskar att barnen somnar fort, att tvättmaskinen tömmer sig själv och viker ihop sig, att huvudet är fullt med goda idéer på middagsmat, att barnen höll sams och inte hoppade runt överallt, att golvet dammsög sig själv, att man hann att läsa mer än några rader i boken innan man somnar och att man vaknade pigg och utvilad varje morgon... Som det är just nu så plockas det oavbrutet, jag spelar spel med ena handen och dammsuger med den andra, lagar mat och stryker samtidigt, tjatar på barnen att de ska sluta hoppa i soffan, sätta på sig kläderna, hänga upp kläderna, ta av kläderna, sluta bråka, sitta still, städa upp alla leksaker i sina rum, borsta tänderna, inte svära... Ja, ni fattar. Vissa dagar har man bara inget tålamod och det är de dagarna som känns lite hopplösa. Så hoppar det en argbigga på dig så beror det nog på att det är en av dessa hopplösa dagar. Förlåt!

Ljuvlig nostalgi

Tänk att man på bara några minuter kan förflyttas till den tonårskropp man var med rusande hormoner och full av upptåg. På bara några sekunder så kommer man ihåg hur det var att vara helt omöjligt förälskad i den snyggaste killen i skolan, dricka te med bästisen och snacka om kärlek, vänskap och orättvisor, att kyssas för första gången, tjuvröka och första fyllan. Igår upplevde jag allt detta i exakt 1 timmar och 37 minuter. Jag tittade nämligen på "Ingen kan älska som vi". Filmen såg jag för första gången då den kom ut på slutet av 80-talet. Då förstod jag inte helt filmens storhet - men idag! Vilken ljuvlig nostalgitrip! Musiken, dansen(!), miljöerna, kläderna (!), händelserna, upplevelserna. Jag känner igen mig i mycket, medan givetvis annat gick mig helt förbi, men den fick mig att minnas det där pirret man gick runt med hela tiden. Vad skulle hända runt nästa hörn? Vem skulle man möta härnäst? Vad skulle man få uppleva? Det var ju helt fantastiskt! Från och med nu ska jag leva mitt liv med mera pirr och spontana upptåg!

Filmmusik man kommer ihåg

http://www.youtube.com/watch?v=jvnb1LtuJ-A

Ett ord

Idag fick jag en kommentar från en sporadisk (?) läsare att jag hade skrivit dem istället för de i mitt inlägg om favoritskulptör. Jag konstaterade att inte ens jag är felfri i mitt språk. Här kommer därför en påminnelse till mig själv, och alla er andra, om vi någon gång skulle tveka igen. Hemska tanke! Kompletterar även med en annan "enkel" felskrivning.

De eller dem?
Ersätt de med vi och dem med oss så vet du vad som är rätt. Exempel: "För de(vi)/dem (oss) som vill åka med avgår bussen om en timme."

Var eller vart?
Var visar på en plats, ett läge eller liknande, och kan besvaras med "där".
Vart anger riktning, alltså åt vilket håll, någonting är på väg. Besvaras alltså med "ditåt".

Så, då var mina ord lagt till debatten.

http://www.sprakradet.se
http://www.sprakpolis.se

Höstblåsor

Elias, stackare har fått höstblåsor. Hela munnen är full och han får knappt i sig någon mat. I helgen hade han även lite feber, men verkar slippa det idag. I alla fall så här långt. Min lilla älskling är inte helt sig själv. Men jag bistår med kramar, smek, Alvedon och film när det behövs.
Det verkar tack och lov som om han slipper blåsor runt munnen, på händer och fötter och på rumpan.

Min favorit

Jag har hittat min favoritskulptör! Skulptören heter Tom Otterness och kommer från USA. Han skapar helt underbara skapelser i brons. Bara titta på dessa bilder, dem är helt fantastiska! Se alla fina, finurliga detaljer. Jag önskar jag kunde få tag i en liten, liten skulptur av honom att få njuta av i mitt hem...

http://www.tomostudio.com/

En tand är lös!

Samuel har en lös tand! Hans första som ska trilla ut! Snart får vi kalla på tandfén! ;-)

Stroke

Min pappa fick en stroke för 5 år sedan och min tillvaro skakades om på en sekund. Mamma och pappa hade varit i Italien med vänner, rest runt i Toscana och njutit av livet. På morgonen för avresan är pappa inte som vanligt. Han snurrar till det för sig, kan inte hålla i saker ordentligt och min mamma förstår direkt vad som händer. Mamma ger pappa ett par Alvedon (blodförtunnande) och beslut ska tas om de ska uppsöka läkare i Italien eller åka hem. Mamma och pappa bestämmer sig för att resa hem trots alla risker. De mellanlandar på vägen hem och mamma är hela tiden rädd att de ska bli nekade att resa vidare på grund av pappas tillstånd. Vid ankomst till Sverige får pappa åka direkt till Danderyds sjukhus och blir inlagd. Nu börjar undersökning och utredning om vad som hänt, hur stor stroke han fått och vad den innebär. Det visar sig att stroken är en blödning stort som ett ägg i pappas högra hjärnhalva. Han har nedsatt förmåga i vänster sida, speciellt armen är "lam" och han är väldigt, väldigt trött.
När jag besökte pappa för första gången låg han och halvsov då vi kom in. Jag kramade om honom och frågade hur han mådde. Han svarade hurtfriskt att "han mår bara bra". Min stora, starka pappa skulle inte visa att han är förvirrad och dålig. Pappa fick ligga kvar på sjukhuset några veckor och började sin rehabilitering. Det var tufft, även om min pappa klarade sig ofantligt bra om man tänker på storlek och omfattning på stroken. Han har kämpat med epileptiska anfall, nedsatt förmåga att snickra som har varit hans stora passion, göra vardagliga saker som att knäppa byxorna och komma ihåg att man "bör" kamma håret innan man går hemifrån. Idag är min pappa inte sjuk längre, men han har förändrats och är inte helt den pappa jag hade innan stroken. Förändringarna är i dagsläget små i det stora hela och jag är oerhört tacksam att pappa finns här hos oss fortfarande.

Pappa, och mamma, jag älskar er över allt annat. Jag önskar inget hellre än att ni får många och långa år till tillsammans att njuta av resor, vänner och familj.

Alla kan lära sig känna igen en stroke genom att ställa tre enkla frågor:
Be personen att le.
Be personen att lyfta båda armarna.
Be personen att säga en enkel mening (sammanhängande) (till exempel Solen skiner idag).

Om personen har problem med någon av dessa uppgifter ring genast 112 och beskriv symtomen.

Rädda liv!

Här en annan historia om stroke:

http://www.ted.com/index.php/talks/jill_bolte_taylor_s_powerful_stroke_of_insight.html

Undrar så...

Jag undrar just hur man ligger till i den utnämnda stegräknartävlingen?

Gastrisk bypass

För ett tag sedan skulle jag teckna en sån där bra sjukförsäkring som garanterar vård inom den privata sektorn. Jag fick hem hälsodeklarationen och eftersom jag är en ärlig typ fyllde jag i efter bästa förmåga. Jag har ju dessutom fördelen att inte vara sjuk. Varken kroppsligt, mentalt eller själsligt. Så det här skulle bli lätt som en plätt!
Några veckor senare kom ett brev med posten. Jag fick avslag. Motiveringen löd: för högt BMI.
Mitt BMI indikerade vid tidpunkten fetma och visst, jag är överviktig. Men fetma får mig att tänka på nåt helt annat än det jag ser i spegeln. I ärlighetens namn så blev jag lite sur. De har inte bett om läkarintyg eller ens sett hur jag ser ut!
Efter en vända till och lite påtryckning så kunde de gå med på försäkringen om jag frånsa mig en del. Det talades om förstörda knän, rygg och så vidare pga av min fetma.
Nåja, efter mycket om och men så fick jag genom hela försäkringen till lite högre premie, men med ett förbehåll:

Jag får inte genomgå en gastrisk bypass, dvs en operation som förminskar magsäcken för att gå ned i vikt!

Tillåt mig le! Det var nog det bästa jag hört i hela mitt liv!

P.S. Här borde nu komma en helbild på mig men eftersom det är jag som är fotografen i vår familj så hittar jag ingen... Får se om jag kan få en av mina familjemedlemmar att hjälpa mig vid tillfälle.

Eat, pray, love!

Elizabeth Gilbert har skrivit en helt fantastisk bok. Den heter "Eat, pray, love", eller på svenska "Lyckan, kärleken och meningen med livet"! Boken har blivit min bibel, mitt uppslagsverk, min väckarklocka!

Boken har tagit lång tid att läsa på grund av jag varit tvungen att smaka på varje ord. Låta hennes idéer och insikter snurra runt ett par varv i hjärnan, och liksom smälta det jag läst, sakta sakta.

Mitt exemplar är vältummat och jag har många gånger varit tvungen att skriva av en mening, en insikt för att ha kvar i mitt privata bibliotek. Med ett härligt språk fullt av liknelser delar författaren med sig av sina upplevelser av ett vägskäl i livet och sin resa både världsligt och själsligt. Hon trär upp berättelser på tråd där varje pärla är en händelse, pärlor på tråden skapar livets radband, hennes historia.

Jag har skaffat mig några favoriter som jag börjat att älska:

Hela kapitel 62 får mig smått igenkännande att le, här kommer några utvalda delar:

"Jag har pratat för mycket... Vill inte slösa bort mitt livs största andliga chans genom att vara sällskaplig och pratsam hela tiden...Tystnad och ensamhet är ju allmänt erkända som andliga övningar, och det med goda skäl... Därför har jag bestämt mig... Slut med att spela apa för bekräftelseslantar... Nu ska resten av vistelsen bli en upplevelse i stillhetens tecken... I bokhandeln kan man köpa små märken, med texten Jag lever i tystnad. Jag ska köpa 4 sådana märken. Jag ska vara så tyst att jag blir berömd... Bli känd som den tysta... De andra kommer att tala om mig. Vem är den tysta...?... Hon säger aldrig något... Hon är en sån mystiker."

"Varför är du så säker på att världen behöver ditt ingripande i varje liten detalj i varje ögonblick."

"Lycka är en följd av personlig ansträngning. Man kämpar för den, strävar efter den, insisterar på den."

"Flitig glädje."

"Vi var som ett par schweiziska fällknivar i junoirmodell, födda att klara många olika uppgifter."

"Framåt kvällen hostar bussen ut mig i det kalla regnet i ett gathörn."

"Känslorna kommer upp som spyor."

"Hon var som en handväska som vänts upp och ner och skakats så att känslorna rasade ur henne åt alla håll."

Jag skulle kunna fortsätta i evighet! Så tveka inte, läs boken och få en upplevelse du aldrig kommer att glömma.

Regn och rusk

Då regnet öser ner utanför utan stopp, vinden viner runt husknuten och löven fladdrar planlöst runt, runt, så brukar man längta efter att sitta inne. Man vill bara sjunka ner i soffan med en god bok, te, kanske lite godis, tända lite ljus och dra täcket upp till hakan och bara vara. Jag har gjort just det idag, men jag har faktiskt även längtat ut. Längtat ut på en långpromenad med kläder efter väder och med regnet mot ansiktet. Ibland är det det bästa jag vet. Det blev dock ingen promenad, för jag ville gärna ha med mig lite sällskap, speciellt efter att mörkret lagt sig över nejden. Men tyvärr hade ingen tid eller lust. Därför har heller inte stegräknaren gått speciellt varm idag och bottennotering har nåtts med 5 950 steg. Men jag är lika glad för det, för imorgon är en ny dag!

Jag vill se dig lycklig

Idag vill jag tillägna K dagens låt, "Jag vill se dig lycklig" med Freda.

Måste bara berätta...

Idag läste jag en blogg om att 55+ prasslar. Det vill säga kvinnor på 55+ som inte kan låta bli att prassla med något i handväskorna, viska en liten kommentar till grannfrun på mattan bredvid då deras yogapass egentligen har börjat.
Jag har inte träffat prasseldamerna, men dock en kvinna som prompt skulle ligga på yogamattan bredvid min av någon anledning. Allt hade varit väl om det inte var för att kvinnan inte kunde andas som vanliga människor. När hon andades in så lät det som hon var skitnervös, så inandningen liksom hackade och likadant var det när hon andades ut.
Så allt jag kunde koncentrera mig på där jag låg var hennes andning och inte min egen!
Och tro mig, jag flyttade runt för att komma så långt från henne som möjligt, men även om jag någon gång lyckades komma några yogamattor bort så var allt jag hörde, hennes hackande, irriterande djupa andetag. Prasseldamerna kan man ju faktiskt be att sluta prassla, men man kan ju inte be kvinnan sluta andas.

Nu är det dags för ett litet mattips igen!

Kofta Korma

Köttbullarna:
600-800 gr lammfärs
1 msk matolja
2 medelstora gula lökar, finhackade
2 vitlöksklyftor, finhackade
½ dl kikärtsmjöl
2 msk finhackad färsk koriander
1 tsk garam masala
½ tsk mald spiskummin
½ tsk paprikapulver
2 tsk mald koriander
½ tsk nymalen svartpeppar 1 tsk salt eller efter smak

Såsen:
ca 1 dl olja
4-5 tomater, hackade
1 tsk hel svart spiskummin, grovt krossad
3 lagerblad
2 hela kanelstänger
1 tsk gurkmeja
1 tsk röd chilipeppar
½ tsk salt eller efter smak
1-2 dl vatten
1½-2 dl grädde

Köttbullarna: Värm oljan i en stekpanna tills det sisslar när du lägger i en bit lök. Fräs lök och vitlök ljusbrun. Dra pannan från värmen och blanda lökfräset noga med alla de torkade kryddorna, saltet, den färska koriandern och kikärtsmjölet. Lägg lammfärsen i en skål. Häll lök- och kryddfräset över, blanda till en smidig men fast färs. Gör 16-20 bullar.

Såsen: Värm oljan i en stekpanna eller wook tills det sisslar när man lägger ner ett kryddfrö. Lägg i tomater och alla kryddor utom salt. Rör om och fräs på medelvärme 3-4 minuter. Sätt till vatten och salt och lägg försiktigt ned köttbullarna. Koka sakta ca 10 minuter och rör om försiktigt så att du inte skadar bullarna. Känn efter om de är färdiga genom att pressa lättmed en gaffel. de ska inte ge efter. Sätt till mer vatten om det behövs. Skumma bort överflödig olja. Sätt till grädden och låt koka ett par minuter. Servera med ris och chapati (ojäst fullkornsbröd).

Behöver jag säga att detta är mums!

Kommentarer

Jag vill bara säga tack för era kommentarer! Det är så himla roligt! Dels för att jag ser att det jag skriver faktiskt berör eller upprör någon, samt att jag får veta vilka som är och hälsar på. Så skriv fler kommentarer! Jag blir jätteglad av alla kommentarer!

Grekland i mitt hjärta!

Det var 1996 och jag landade i Aten en stekhet dag i början av maj. Jag skulle jobba min första säsong som reseledare för Ving. Mina nya kollegor och jag spenderade 2 dagar i Aten innan vi åkte vidare till den lilla gröna ö där jag skulle bo hela sommaren; Thassos. Thassos var ett helt nytt resmål för Ving så jobbet satte igång direkt att hitta information och historia om ön och regionen att fylla hotellpärmar, utflykter och välkomsmöten med. Min resa i grekisk historia började... Jag följde romarnas spår på Via Appia på gränsen till Orienten. Jag stod på samma flodbank i Philippi där Paulus enligt sina brev "döpte" sin första europé. Jag smakade retsina och kontosouvli för första gången. Jag blev förälskad i Grekland, grekiskan och grekerna. Men även i min nuvarande (o)äkta hälft från Norge. Något grekerna aldrig kunde förstå. Att jag kunde välja en norrman framför en grek. Som om man har något val när det kommer till kärlek!?

I början av maj 1997 var jag på väg till min tredje säsong som reseledare, min andra i Grekland och tillsammans med min norrman. Jag landade på Korfu och reste med båt till fastlandet på Greklands västkust. Solen sken även denna gång och sommarens värme hade redan anlänt. Någon timme senare blir jag förälskad - igen. Förälskad i en liten, liten stad. En riktig pärla vid namn Parga. Jag älskar redan vid det här laget grekisk musik och nätterna här är fulla med grekiska landsplågor på Bozoukiklubben. Jag älskar även den grekiska maten, men i Parga får jag smaka på riktiga, hemlagade och utsökta grekiska rätter när de är som bäst.

Tack vare Parga har jag även fått se fler fantastiska platser i Grekland. Jag hade från Parga fördelen att få köra 2-dagars turer till Aten via Delphi och Korinthkanalen. I Delphi pratade jag med antikens gudar vid jordens navel, och på Akropolis fick jag se Feidipides verk Parthenon. Jag besökte de fantastiska bergformationerna i Meteora med sina munk- och nunnekloster som klamrar sig fast längs dess sidor. Jag har vadat i floden Styx vars källa är densamma där Thetis doppade sin son Akilles för att göra honom odödlig. Jag har besökt dödsriket i Nekromanteon med sin bisarra historia om resor till Hades. Jag har suttit i Dodoni under samma träd där prästerna fick sina orakel. Jag har besökt Ali Pashas högkvarter där det smiddes fruktansvärda planer på krig och plundring i området. Det var här jag erövrade ytterligare en del av det grekiska språket. På den fantastiska "grannön" Lefkas med sina långa vita stränder hade jag min första(mini)semester med JE. Men, det var även här jag hade min värsta flygförsening med passagerare som på grund av dimma landat i Aten, och bussats utan varken vatten eller bröd över hela Grekland för att komma fram till sin semesterort. Efter minst 24 timmar i vaket tillstånd så var det en lisa för själen att få köra in i Parga och mötas av glittret av sol på vatten och utsövda kollegor.

Sommaren 1998 blev säsong fem i Grekland, denna gång på Korfu. Där arbetade jag som servicechef och lite mer ansvar att axla. En säsong som blev full av god mat på små restauranger bland Korfu stads gränder men inte så mycket historia och upplevelser i övrigt. Korfu var härligt, men besöken i Parga var något man längtade efter...

2001 återvände jag till Grekland igen. 2 veckors öluffning i Kykladerna som turist. Santorini, Paros, Anti-Paros, Naxos, Delos, Mykonos, Amorgos och Ios. Vind i håret, solbrända axlar, frappé, solnedgångar i hamnen, vitkalkade hus, amfiteatrar, mosaiker, fiskeläger, grekisk sallad, gamla gummor som virkar, salta bad, iskall öl, båtturer och sirtaki. Det är Grekland när det är som bäst!
Grekland är och förblir ett minne för livet. Ett av mina bästa minnen!

Träningsmusik

För att kunna stå och snurra på Orbitreken i minst 20 minuter behövs musik. Högt tempo, hög volym och musik som sätter igång det där "djävlar-anamma" i mig. Utan musik hade det inte blivit mycket till träning. Av en slump är de första låtarna på en av mina spellistor som gjorda för min lilla 20-minutare på Orbitreken som uppvärmning.

Jag startar lite lugnt med Scissor Sisters "I don´t feel like dancing". Här har jag 4 minuter på mig att starta upp maskineriet. För sen kommer "Crying at the discoteque" med Alcazar. Nu pumpar jag igång ordentligt och kör stenhårt i nästa 6 minuter. Jag mimar och håller på och fantiserar mig bort till dansgolvet och piff poff så har halva tiden gått. Nu går kroppen på autopilot och då passar "Rej" med Ame helt suveränt. Efter 3,5 minut är det dags att öka pulsen lite igen så nu kommer "Time to pray" med Andrea. Lite skönt lättsam europop innan spurten kommer med The B.O.M.B. och "Skynight". När jag efter den låten glider av Orbitreken och börjar lite styrketräning så har 20 minuter nästan exakt passerat och jag kan känna mig nöjd!

Tack svärmor!

Jag är evigt tacksam till min kära svärmor som har varit på besök i en vecka. Hon har tagit hand om barnen och sett till deras bästa då jag varit på jobbet. Hon har bakat matbröd med barnen så vår frys är full. Hon och barnen har bakat kanelbullar till Samuels kalas på söndag. Hon har tvättat och strukit som bara svärmor kan. Hon har bakat morotskaka till middagen i lördags. Hon har med andra ord gjort allt det där som jag inte hunnit. Tack kära svärmor för att du finns!

Sökord

Utan tvekan är den vanligaste träffen på min blogg på sökorden frisyr och 80-tal, tillsammans. Så gott som varje dag är det någon som har letat sig in på min sida på grund av ordet frisyr i någon konstellation. Att vara intresserad efter nya frisyrer är väl ok, men vem är intresserad att klippa sig som på 80-talet igen? Hm, ska jag ta hockeyfrilla eller permanentat hår med rak lugg som står rätt upp? Svårt val... eller?

Vilken vecka!

Förutom att hämta barnen på dagis och skola, planera och laga middag, jobba, handla, städa, ta hand om barnen och allt annat som hör vardagen till så har följande hänt:

Föräldramöte, fönstermöte, organisationsmöte, ekonomimöte, personligt ledarskapsmöte, läkarbesök, ridning, inköp av presenter, födelsedagsmiddag med fika, disputationsmiddag, planering av dito, middag med släkt, hockeyskola, sjuka kollegor, hysteriskt hög arbetsbörda, svärmor på besök, naprapatbesök och ja, det var nog allt...

Det har varit min vecka. Vilken vecka!

Karaktärsdrag

Jag sitter och sammanställer mina positiva karaktärsdrag och hur de visar sig i livet, inför mitt möte med min mentor/coach på fredag. Det visar sig svårare än jag trodde. Så jag sökte lite på internet, tog ett test och fick fram detta... En del kanske stämmer, en del inte, eller vid närmare eftertanke inte så mycket över huvudtaget och det enligt mig förstås. Nä, jag får nog återgå till min egenkomponerade lista i alla fall.

Your Five Factor Personality Profile

Extroversion:
You have medium extroversion.You're not the life of the party, but you do show up for the party.Sometimes you are full of energy and open to new social experiences.But you also need to hibernate and enjoy your "down time."

Min kommentar: nähä, ingen partypingla med andra ord, bara glimmar till "sometimes", och ja, är det nåt fel med att bara vara eller?

Conscientiousness:
You have medium conscientiousness.You're generally good at balancing work and play.When you need to buckle down, you can usually get tasks done.But you've been known to goof off when you know you can get away with it.

Min kommentar: Första biten stämmer väl hyggligt, men vadå känd för att goof off? Nu är man en "smitare" oxå...

Agreeableness:
You have low agreeableness.Your self interest comes first, and others come later, if at all.In general, you feel that people are not to be trusted.And you're skeptical that anyone else really feels differently.

Min kommentar: Kul! *sarkastiskt* Jag verkar ju vara en helkul person... ähm, nä!

Neuroticism:
You have low neuroticism.You are very emotionally stable and mentally together.Only the greatest setbacks upset you, and you bounce back quickly.Overall, you are typically calm and relaxed - making others feel secure.

Min kommentar: Thank you! Till slut något jag vill kännas vid.

Openness to experience:
Your openness to new experiences is medium.You are generally broad minded when it come to new things.But if something crosses a moral line, there's no way you'll approve of it.You are suspicious of anything too wacky, though you do still consider creativity a virtue.

Min kommentar: Ja, nu närmar vi oss något - kanske...

Vill du prova? Här är länken: http://www.blogthings.com/thefivefactorpersonalitytest/

Sommarens sista dagar

Lite höstfint på farstukvisten

Kärleksörten börjar snart att blomma.

Förrådstädning! Nu finns det hyllor och var sak har sin plats.

En dörr till förrådet är inköpt. Den ska bara målas och sättas på plats.

Elias hjälper till.

Gotländska inköp

Fina muggar till kaffe eller te och en saltskål till flingsaltet, fin både vid spisen och på bordet.

Gotland!

Med vind i håret, kisande ögon och Pippi Långstrump i högtalarna har vi rest Gotland runt. Bland Visbys gränder, från Fårö i nord till Hamra i syd har vi färdats på denna sköna ö. Kvällarna har vi spenderat framför brasan med tända ljus och gott vin. Både barn och vuxna har njutit av 4 dagars ledighet och en fantastisk hemvist i ett underbart hus precis vid Visbys ringmur.

Varför?

En bil svischade förbi på gatan med en sticker i bakrutan med följande text:

En lydig kvinna är en lycklig kvinna!

Vad menar man med det? Varför? Så otroligt dumt!

Märklig företeelse

Vi har blivit vana vid en märklig företeelse, för när jag härom dagen inte såg på TV utan endast hörde ljudet så började jag fundera. Hur absurt är det inte med applåder och skratt i TV-komedier? Vad är detta fenomen egentligen!? Jag vet att en del komediserier har publik då de spelar in, men där är ju inget som lämnas åt slumpen inte. Publiken visas skyltar så de vet när de ska skratta och när de ska applådera. Det står på allvar någon vid sidan av/framför och: "Nu börjar det bli lite roligt, nu tar vi lite skratt. Ha, där kom la grand finale, då tar vi lite applåder också." En del serier har ingen publik utan får skratt och applåder pålagt efteråt. Varför? Blir serien roligare? Nog för att skratt smittar men när jag så lyssnade på TV-komedin så hörde jag mest lite fnissningar, sporadiska skratt som blev följt av några asgarv och applåder för att sedan bli lite fnissningar igen. Sen började det om från början... Inte så värst smittsamt. Men det är väl tur att det endast är humor som förstärks och inte tragedi. Tänk hur det skulle låta, en hel publik som gråter, bölar, snyter och oj-ar sig. En ännu hemskare tanke är om dem börjar med detta även på film. Huga!

Hästtokig

I måndags var det andra ridlektionen efter sommarbetet! Guud vad roligt det är! Det är så otroligt härligt att få sitta upp, värma upp och känna av hästen, innan själva lektionen sätter igång. Jag vet precis hur jag ska göra, hur jag ska sitta och vilka hjälper som behövs för att få hästen i form. Men, det är ju aldrig riktigt så enkelt. De två sista gångerna har jag haft en häst som är riktigt trevlig att rida. Men han börjar gärna springa, ökar tempot lite så där i smyg och då sitter jag och koncentrerar mig på att göra halvhalter, hela tiden. Och vad händer då? Jo, jag glömmer av sitsen eller börja knipa med knäna eller nåt annat fånigt... Men, men för det mesta går det hyfsat bra och jag känner mig nöjd med insatsen. Oavsett utgång , så längtar jag tills det blir dags igen varenda gång jag hoppar av hästen, och nästa gång är det hoppning! Jippie!
Innan semestern var jag och A på hoppkurs i två dagar. Vi fick hoppa massor och det gick helt otroligt bra för att vara 6 år sedan sist! Jag har aldrig tävlat på riktigt men när jag var mindre byggde jag och C hinderbanor på hennes gräsmatta. Vi tävlade och hoppade runt och vi hade den ena mer hetlevrade käpphästen efter den andra. Hästarna hade givetvis namn och vi drömde oss iväg till de stora arenorna. Som liten längtade även jag efter att ha egen häst, och jag var i stallet en del. Jag hjälpte den som ville ha hjälp, smorde träns och sadlar, fodrade hästarna eller bara kikade på någon lektion. Även om jag längtar än i dag efter att ha en egen häst så räcker det ändå väldigt långt med att få längta till nästa lektion.

Skruvar och muttrar!

Snabbtänkt Samuel levererade ett klockrent skämt.
Jag och JE kollade av skåp och lådor inför storhandling och JE säger:
- (Pasta)Skruvar har vi!
Då kommer Samuels kommentar:
- Men muttrar då?

Tack för ett gott skratt älskade Samuel!