Mer information till folket!

Se Landet Brunsås, del 1 om KÖTT! Det här är så bra!

  Klick!

Har du fått några komplimanger på sistone?

Det är lite motigt om dagen. Hela jag är en emotionell berg- och dalbana. Jag är helt enkelt lite nere. Det bär mig verkligen emot att vara svag och deppig, men livet suger musten ur mig. Det känns svårt att räcka till, som mamma, fru, dotter och arbetande kvinna. Orsakerna är många, en del mer allvarliga än andra. Att jag även åkt på en monsterförkylning är inget som bättrar på humöret, jag tycker verkligen illa om att vara sjuk.


Då är det så vidunderligt härligt att ha vänner att ty sig till, öppna upp sig inför och få lov att skotta över lite av sin oro, besvikelse och frustration på. Jag har de senaste dagarna fått höra att jag är väldigt vacker, en fantastisk människa, en härlig och varm person och att jag är en av de bästa mammor som de känner! Det är komplimanger som värmer och gör mig glad och jag är oerhört tacksam att ha så fina vänner. Alltså, inget ont som inte för något gott med sig...

Tea Time

Ett otroligt bra initiativ för antirasism pågår i vårt grannland Norge. Initiativet, eller kampanjen, går ut på att muslimer bjuder in icke-muslimer till sitt hem på te. Människor med olika bakgrund, tro och kulturella skillnader får mötas för att lära känna varandra, öka förståelsen mellan människor. Det är bevisat att människor som känner någon från en annan kultur eller religion inte har lika stora fördomar mot den eller annan etnisk grupp. På ett trevligt och socialt sätt jobbar man med Tea Time-kampanjen mot rasism. Genialiskt och vackert!

Källa: Antirasistisk Senter

Inbjudan!

En dag...

En dag ska jag damma av de digitala konstverk som gömmer sig på hårddisken.
En dag ska jag välja ut de finaste fotografierna från gömman från året som gått.
En dag ska jag ordna så vi får en fin inbunden bok med alla minnen för varje år som går.
En dag...

Semestershopping

Jag har köpt mig lite mera bling i livet, lite glitter och glamour helt enkelt. Jag kunde inte motstå...

Bild och inköpsställe:  Edblad

Livet är gott!

Jag ligger utsträckt på altanens varma golv och njuter av solens sköna strålar. Snart ska jag ta mig ett dopp i poolen, torka i solen och lyssna på P1 sommar. Köttet är marinerat och ligger och väntar på grillens heta galler...

Livet är gott!

Sommar, sol och semesterläge

Semester är att sitta ute i natten med några levande ljus, myggspiral, en filt över benen, ett glas vin och vetskapen om att jag kan lägga mig när jag vill, att kunna ligga vaken om natten, nersjunken bland kuddar, med en god bok och höra på sommarregnet som sakta strilar ner.

Sommar är att ta ett nattdopp i spegelblankt hav, vattnets rogivande kluckande mot bryggan, grilla i dallrande hetta och dagarnas enkla slöhet, att stå i vattenkanten och gräva ner tårna i sanden, kisa med ögonen ut över vattnet, känna solens strålar träffa ansiktet, värmen som sprider sig likt mjuk honung genom hela kroppen, ända in till kärnan av mig, in i själen. Kroppen blir mjuk och avslappnad och tankarna lätta.

Inget är som sommar. Inget är som semester. Inget är som livet, kanske speciellt i semestertider.

Ge blod.nu

Det formas nya mönster på min livstapet!

Mark Levengoods märkvärdiga historia om hur han kom att bli ägare till Soludden får mig att le åt livets outgrundliga vägar. Jag förundras återigen över hur slumpmässigt livet kan verka, men ändå ha en djupare mening.

Varje beslut, varje val jag fattat i mitt liv har lett mig fram till olika skeenden; nya vänner, nya jobb, nya bostäder, nya kärlekar, nya besvikelser, nya insikter... Mitt liv är styrt av mina beslut och mina drömmar. Tänk positivt så blir ditt liv positivt!

Många gånger har jag träffat människor som inte vet vad de önskar, vill och älskar och jag vill inte bli en av dem. Jag har dock sedan en tid tillbaka känt mig bedövad, låst, instängd, borttappad, trängd så nu är tiden kommen för att ta nya beslut och låta livets öde, eller om du vill, slump föra mig till nya höjder.

Det är åter dags att förverkliga mig själv och låta slumpen och ödet styra över mitt liv och dess skeenden. Jag söker nya utmaningar. Jag längtar efter nya medarbetare, nya mentorer, nya vänner, nya utmaningar. Önskedrömmen är att bli upptäckt, få en chans att förverkliga mig själv och utmana min kreativitet!

Jag är säker på att mina goda egenskaper, min intuition, min målmedvetenhet, mina härliga kontakter och vänner, inte kommer göra mig besviken. Jag undrar var jag härnäst är ämnad att göra stordåd? Livet är makalöst spännande!

Nya vindar kommer blåsa i mitt livsträd, jag är säker!

Den perfekta duschen!

"Att duscha rätt fordrar en viss öfning. Man måste fatta posto med skiljda ben midt under vattenstrålen, och genom lugna vridningar på kroppen, stillastående låta vattnet öfverskölja alla dess delar, utan att låta strålen ihållande träffa något visst ställer."

Med denna text började årets följetong i SvD, "Augustenbad en sommar" av Anneli Jordahl, och jag föll pladask.

Källa: SvD

Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl

VI = SANT = 15 ÅR!

Jag och min kära man har idag varit ett par i 15 år! Det är inte klokt vad åren går!

Två härliga söner har vi skapat och jag är mäkta stolt över både dem och min man!

Jag önskar oss minst lika många år till tillsammans!

Länge leve kärleken! ♥

Är att dricka alkohol under amning en mänsklig rättighet?

En ammande kvinna blev i måndags nekad att köpa ett andra glas vin på en bar i Stockholm. Kvinnan kände sig diskriminerad och ifrågasatt som mamma. Hon hänvisar till Livsmedelsverket där hon menar att de informerar att alkohol (1-2 glas i veckan vid amning) inte är skadligt för barn vid amning. Hon tycker inte att hon ska behöva låsa in sig hemma på grund av att hon blivit mamma. Hon vill vara den person och leva det sociala liv som hon gjorde innan graviditeten. Hon likställer således rätten till ett socialt liv med rätten att dricka under amning. Var hon lika generös med alkoholintag under graviditeten? Hade hon blivit kränkt om serveringspersonalen nekat henne ett glas vin då?

På serveringsställen är det inte tillåtet enligt lag att servera en märkbart berusad person. Det står dock inget i lagen om servering till gravid eller ammande kvinna. Den som serverar en överförfriskad person kan dömas till dagsböter och upp till 6 månaders fängelse, inget händer den som serverar en gravid, så länge hon inte blir märkbart berusad förstås. Lagen är skriven för att skydda personer då en märkbart berusad person till exempel löper större risk att utsättas för brott. 80% av alla våldsbrott är alkoholrelaterade. Ytterligare så är det ingen slump att restauranger måste servera mat för att få serveringstillstånd för alkoholhaltiga drycker då mat i magen hjälper till att sänka promillehalten vid intag av alkohol.

Vår kropp och hjärna inte är fullt utvecklade förrän i 20 års ålder och det sista att utvecklas är konsekvenstänkandet. Barn/ungdomar som dricker alkohol har alltså mer benägenhet att hamna i ett beroende, skada hjärnans utveckling och hamna i omdömeslösa situationer. Nästan alla som provat narkotika har varit berusade. Ett litet ammande barn är inte rustat för alkohol.

Alkohol är en beroendeframkallande drog som i bästa fall och vid måttfullt intag gör oss glada och pigga  då alkohol i mindre mängd påverkar vår hjärnas belöningssystem positivt, dopamin frigörs vilket ger oss en behaglig lustkänsla. Men i värsta fall kan alkohol orsaka problem med mage och tarm, cancer, nedbrytning av muskler, hjärnskador, infektionskänslighet, leverskador, hjärt- och kärlsjukdomar och psykiska störningar.

Det är fakta att 15 cl vin är samma sak som 4 cl 40% sprit, båda innehåller 12 gram alkohol. Jag har väldigt svårt att tro att kvinnan i fråga hade smuttat på en whiskey, ammat och sedan beställt en 4:a till och tyckt att det var ok. Ett glas med 15 cl vin ger en promillehalt i kroppen om ca 0,2-0,3. 0,2 promille är gränsvärdet för rattfylleri i Sverige då det vid denna promillehalt  uppstår en mätbar nedsättning av människors reaktionsförmåga.

Vidare visar studier som Livsmedelsverket publicerar i sin information som visar att mängden alkohol i blodet visst påträffas i bröstmjölken, med lika stor promillehalt. Det tar två timmar för kroppen att bryta ner 15 cl vin, vilket även gäller i bröstmjölken.

Med den kunskapen så är det kanske inte konstigt att bartendern nekade att sälja ett glas till. Jag tycker  han/hon visar på en sund moral och sunt förnuft.

Om ett glas vin intas vid något enstaka tillfälle och utan att barnet ammas inom de närmsta timmarna efter intag så tror inte jag heller att barnet tar någon större skada.

Men varför chansa?

Länk/Källa: Studio Ett
Livsmedelsverket 
STAD
Alkohollagen 

En solskenshistoria

Temple Grandin föddes autistisk och sitt handikapp till trots hade hon vid sin död blivit en framgångsrik vetenskapskvinna. Hon arbetade med djurens välmående i fokus och tack vare hennes autism såg hon detaljer som andra missade. Temple utformade nya sätt att ta hand om boskap inför slakt. Filmen om henne visades nu ikväll på SVT och filmen gjorde mig glad. Allt är möjligt! Fortsätt göra det DU är bra på!

Se filmen på svtplay.se.

Min kära farmor!

Idag fyller min kära farmor 95 år!

På bilden sitter hon i sitt kök. Idag bor hon på ett äldreboende i en liten stad många mil från mig, så vi ses tyvärr inte så ofta. Hon finns dock i mina tankar och jag kommer ihåg då jag var liten och besökte farmor alldeles själv. Vi broderade, åt grillad kyckling, cyklade på farmors cykel, åt farfars hemgjorda honung, gungade i hammocken och jag fick äta strössel rätt ur burken, utan glass!

Remember me

Besiktningsblooper

Efter avslutad bilbesiktning meddelar besiktningsmannen:
- Bilen ser bra ut, men det blir tyvärr nedslag på ett bromsljus som inte fungerar.
- Bak eller? frågar jag.
-Eh, jag menar höger eller vänster bromsljus?

Dagens blonda... *skäms*

O härliga födelsedag! ♥

Inte bryr jag mig om att jag blir ett år äldre, nej här ska firas. Det är ju min födelsedag! Idag har det dessutom varit en fantastisk födelsedag med många fina gratulationer och presenter.
Här en av mina fina presenter! Nu ska mina gamla LP-skivor fram och jag ska poppa loss!

♥ Tack min fina härliga familj och alla goa vänner! ♥

Unfreakingbelievable!

Lennie är 17 år och har förlorat sin storasyster. Hennes sorg är bottenlös och svindlande, men samtidigt som sorgen är överväldigande så drabbas hon av kärleken. Precis så intensivt som hon läst om så många gånger i Svindlande höjder. Plötsligt svävar och flyger hon i en dimma av ren och skär passion, men liksom solen går upp och ner så sveper sorgen in och längtan efter systern blir så stark så hon inte vet var hon ska ta vägen. Nya och gamla hemligheter avslöjas men någonstans i detta kaos av känslor, smärta, skuld, ilska och glädje upptäcker Lennie sig själv, som en egen person, med egen vilja och drömmar.

Det är en färgstark och oförglömlig upplevelse att få följa i Lennies fotspår. Som läsare svängde jag likt Lennie mellan glädje och sorg, tårar och skratt. Jag tyckte speciellt om de dikter/samtal som Lennie lämnade efter sig under en sten, i en bok, på en vägg...

Himlen börjar här av Jandy Nelson lämnar ingen oberörd. Läs den!

Bild: Bokus

Ett starkt lästips!

På bara en timme eller så har du läst ut den här boken, och du hoppas att den aldrig hade behövts skrivas...
"Johanna går i åttan. Hon bor med sin mamma och lillebror i en medelstor stad, någonstans i Sverige. Allting borde vara bra. Hon borde ha kompisar, trivas i skolan, göra det som andra 14-åringar gör. Men hennes tillvaro är inte som andras. Hennes kännetecknas av kaos och ångest. I skolan blir hon fysiskt och psykiskt misshandlad av två pojkar. Hemma blir hon det av sin mamma.
Jag finns är Johannas berättelse, en berättelse om överlevnad mot alla odds. Men det är också en berättelse om mod och kraften att bryta sig loss, och en svidande kritik av det skolväsende som vände henne ryggen, och om hur vuxna kan svika genom att välja att inte se, inte förstå, inte ta sitt ansvar.


En ohyggligt stark berättelse som inte lämnar någon oberörd."

Källa: Adlibris

"Då blev det legitimt för mig att fortsätta knarka ett tag till, mamma älskar mig ändå."

Pia har levt ett liv med droger, misshandel, fängelsevistelser, hemlöshet och allt vad det innebär i världsligt och själsligt lidande. Hennes kamp mot misären är idag över och hon har lyckats lämna livet som det såg ut då bakom sig. De senaste 10 åren har dokumenterats och i söndags såg jag den tredje och sista delen. Den handlar främst om hur Pias liv har påverkat de runt omkring henne, de anhöriga.

"När jag hamnade i t ex häktet, ringde jag mamma och utövade känslomässig utpressning och om hon svarade att det ordnar sig, då blev det legitimt för mig att fortsätta knarka ett tag till. Mamma älskar mig ändå."

De orden fick mig att bättre förstå den maktlöshet en anhörig till drogmissbrukare står inför. Att det enda som hjälper en missbrukare ur sitt eget missbruk är att inte hjälpa till, alls. Det låter så förbannat hemskt och vedervärdigt ur ett mänskligt perspektiv. Men det verkar inte bättre än att en missbrukare måste slå i botten, kanske förlora allt för att förstå. En del, många, går tyvärr under och dör i den processen.
Som anhörig till en person som utövar ett missbruk av något slag så vill man hjälpa personen ur och bort från missbruket. Jag menar hur kan man som anhörig låta bli att försök ställa saker och ting tillrätta, betala skulder, handla mat, fixa, söka hjälp, leta, städa, ordna. Jag vill tro att man gör allt för att missbrukaren ska komma på fötter igen. Men till ingen nytta, för drogerna går alltid före. Vi kan aldrig vinna över drogerna, det måste missbrukaren göra själv.

Mitt liv har varit förskonat från missbruk och närhet till missbruk. Jag har inte heller varit särskilt intresserad eller nyfiken på droger. Jag har kanske min självbevarelsedrift att tacka, eller så har jag haft tur och hittat andra kickar i livet. Nu, med två barn i huset (om än små) så hoppas jag innerligt att ingen av dem ska falla för drogernas frestelse när den tiden kommer.

Jag vill aldrig behöva använda min nya kunskap.

Se dokumentären på svtplay.

  

Boktoka - inte alls tokig!

Vad läser du just nu? Har du under 2010 fått några nya favoritböcker och/eller favoritförfattare?
Jag längtar nämligen efter några riktigt bra böcker att läsa. Böcker att sjunka in i, njuta av, förskräckas över, le och gråta till. Jag har förläst mig och är urless på deckargenren, som förvisso kan vara mycket bra men ofta även fylld med förutsägbara karaktärer och gärningar. Vad jag längtar efter just nu är riktigt bra relationsromaner. Böcker om vanliga människor i vanliga situationer. Äkta känslor och tankar (hur äkta det nu kan bli i en roman).
En kollega på jobbet läser en bok som jag fattade tycke för genom att läsa baksidans sammanfattning och sökte genast upp den på nätet. Jag hittade då till en blogg om böcker och läsning, Boktoka. En fantastisk samling recensioner och tankar kring de böcker Boktoka har läst. Det här med läsning och vad man tycker är bra är ju högst individuellt men hos Boktoka kan du enkelt söka efter en bok, författare, genre och få ett betyg. Det gillar jag. Sidan är mycket bättre än att läsa de kommentarer du finner på AdLibris eller Bokus.
Ikväll satte jag mig således och började läsa recension efter recension under kategori 5 av Boktoka och har klickat hem några intressanta exemplar. Jag hoppas att de överraskar mig och att det är böcker vars författare jag kan hitta fler favoriter från. De borde dimpa ned i brevlådan i nästa vecka och jag ser verkligen fram emot lite skön läsning.

Ödet gav mig en spark i baken!

Jag åker normalt med de kommunala färdmedel som bjuds här i storstaden och är väldigt nöjd med det. Tiden på bussen ägnar jag åt läsning, sömn och lite social samvaro med medpassagerare. Jag slipper stressa upp mig över köer och inkompetenta förare. På väg till och från bussen tar jag mig även en extra promenad och får på så vis lite motion. I november och december har jag dock fuskat. Jag har tagit bilen till jobbet nästan varje dag! Det är oerhört skönt att slippa passa tider och kunna göra små utflykter på vägen hem, men det är samtidigt väldigt dyrt. Dyrt med bensin, dyrt med parkering och så trängselskatt på det. Innan jul sa jag mig att jag efter ledigheten skulle jag återuppta mina bussresor och få lite tid för avkoppling och promenader, men varje morgon har det funnits många bortförklaringar och ursäkter till varför jag inte ska ta bussen. Idag har dock ödet tagit saken i egna händer. 

På väg hem från jobbet gjorde en snäll medtrafikant mig uppmärksam på att höger framdäck hade väldigt lite luft. Jag tänkte att det nog inte var så farligt, men att jag skulle stanna på nästa bensinstation för att fylla på däcket, då jag inte kände något på bilen. Väl framme vid luftstationen så fick jag mig en smärre chock. Däcket var i princip platt! Inte ens 1 bar av luft fanns i däcket. Vad gör jag nu tänkte jag, men fyllde resolut på däcket för att se om det behöll luften. Det gjorde det men jag hörde samtidigt att det pös ur däcket och hittade ett spikhuvud varifrån det gurglade och pyste. Nu var goda råd dyra, jag skulle ju hämta barn på dagis och fritids och där kunde jag ju inte ställa bilen. Så jag körde iväg med mitt pysande däck hemåt och höll tummarna. När jag kom hem hade inte nämnvärt med luft sipprat ut, men min parkering slutade med att jag körde fast i snömodden så nu står min bil med platt däck halvt om halvt mitt på parkeringen så imorgon är det jag som börjar ta bussen till jobbet!

♥ GOD JUL! ♥

Jag önskar er alla en riktigt god och fröjdefull jul!

Makens födelsedagspresent, en present till oss alla...

Vi har i flera år längtat efter en riktig espressomaskin. Dock behövs en rejäl slant för att få en maskin som är riktigt bra. Till makens födelsedag bestämde jag mig för att köpa en variant med färdiga kapslar och med en mjölkvärmare/skummare som vi provat hos vänner och gillat. Efter en vecka i vårt hem så är Nespressomaskinen en älskad ägodel av oss båda vuxna. Här dricks kaffe i både ny och nä, snabbt, enkelt och gott!

En julklapp till mig själv!

Hittade den här fina lådan till knäckebrödet från Cult Design! En sån ska jag köpa mig själv i julklapp. Finns bland annat på MILQ, Fröken Fräken och mias online.

Dra mig baklänges...

"The earth will end only when God declares its time to be over. Man will not destroy this earth."


Den amerikanske republikanen John Shimkus menar att den globala uppvärmningen inte existerar och att Gud har lovat att jorden inte kommer att gå under. Åtminstone inte förrän Gud själv bestämmer detta... 
I ett gudfruktigt land som USA är information som denna inget nytt, men det som skrämmer mig är att i jordens mäktigaste nation sitter dårfinkar som han i kongressen och styr. Alla får ha sin egen tro, men att så blint förneka utvecklingen på jorden på grund av sin gudstro är dåraktigt. Jag blir rädd!

 

Ursäkta bloggtorkan...

Men jag är upptagen av livet. Och att skriva önskelista till jul! =)

Arrivederci Stoccolma! Ciao Roma!

1992 slängde jag ett mynt i Fontana di Trevi för att få återse Rom och snart är jag där, igen! I 4 dagar ska jag och maken uppleva och njuta av denna fantastiska plats...

 

Det får finnas gränser!!

Jag och maken kommer hem efter en trevlig kväll på föreläsning och vad väntar oss väl där. Jo, den yngste sonens lekhjälm med ett meddelande på en post-it lapp från förskolan. Hjälmen håller nämligen inte måttet. Enligt föräldrarådet. För där har man bestämt att endast hjälmar med grönt spänne får användas av barnen när de åker stjärtlapp i en nästan obefintlig backe på förskolans område. Du kanske nu undrar vad det var för stenåldershjälm vi medtagit till förskolan? Jo, en helt vanlig Jofa lekhjälm, men utan det gröna utlösningspännet. Jag är verkligen ledsen, men det är inget fel på vår hjälm för ändamålet den ska användas och inget föräldraråd kan övertyga mig om motsatsen. Imorgon är det en förskola som kommer få höra ett och annat vill jag lova.

Det här är hjälmen och spännet.