Arrivederci Stoccolma! Ciao Roma!

1992 slängde jag ett mynt i Fontana di Trevi för att få återse Rom och snart är jag där, igen! I 4 dagar ska jag och maken uppleva och njuta av denna fantastiska plats...

 

Det får finnas gränser!!

Jag och maken kommer hem efter en trevlig kväll på föreläsning och vad väntar oss väl där. Jo, den yngste sonens lekhjälm med ett meddelande på en post-it lapp från förskolan. Hjälmen håller nämligen inte måttet. Enligt föräldrarådet. För där har man bestämt att endast hjälmar med grönt spänne får användas av barnen när de åker stjärtlapp i en nästan obefintlig backe på förskolans område. Du kanske nu undrar vad det var för stenåldershjälm vi medtagit till förskolan? Jo, en helt vanlig Jofa lekhjälm, men utan det gröna utlösningspännet. Jag är verkligen ledsen, men det är inget fel på vår hjälm för ändamålet den ska användas och inget föräldraråd kan övertyga mig om motsatsen. Imorgon är det en förskola som kommer få höra ett och annat vill jag lova.

Det här är hjälmen och spännet.

Petter + September = SANT

Septembers (Petra Marklund) tolkning av Petters låt är så sjukt bra!

Se mer på: TV4 Play

Min ö är som ett stort härligt kollektiv

På min barndoms sommarö ler och hälsar vi, vi samtalar och bryr oss om. Det är kravlöst och avslappnat. Vi hjälps åt med verktyg, manskap, mathandling och barnpassning. Vi köper, byter, lånar och säljer. Så har det alltid varit. Vi lever som i kollektiv men med den egna stugan som sitt egna kryp in. Det är så kravlöst och avslappnat.
I helgen var det dags för de sista båtarna och bommarna att komma upp på land nere vid bryggan. Vi eldade höstens krattade löv, stubbar efter årets nedhuggna träd och annat brännbart. Vi grillade korv, åt ärtsoppa och drack varm punch i höstsolen. Återigen hjälps alla åt och jag får uppleva min ös invånares generositet, genuina värme och äkta uppskattning som ges till alla och envar. Precis så ska livet vara...

Kungen i blåsväder - inget nytt!

I en VeckoRevyn anno 1989 fann jag i helgen denna.
Passar då som nu...

Melodi: Diggi-Loo, Diggi-Lej

Blixtrar och dunder
Jag gör en blunder
Varje förflugen replik
Inför publik
Det blir en jätterubrik

Silvia skäller
Ungarna gnäller
Ge mig ett jobb på fabrik
Jag får panik
Gör Sverige till republik

Diggi-Loo, Diggi-Lej
Ingen lyssnar på mig
Där jag sitter
På min gyllne tron
Jag har inte ens nån rösträtt
Än mindre någon funktion

Diggi-Loo, Diggi-Lej
Jag vill omskola mig
Jag vill bli en anonym person
Göra karriär på rätt sätt
Inte ärva en gyllne tron

Flerfaldig välgörare!

Titta vilken fin fröautomat jag köpt! Nu kan fåglarna bjudas på mat i vinter och kanske har jag även räddat en del av en tiger och gynnat en liten dörrförsäljares dröm med mitt inköp via WWFs Pandaförsäjningen.

Amaryllisen är säkrad!

Jag har köpt och planterat årets Amaryllis. Julen är om hörnet!

Längtans ö

Nu finns boken "Längtans ö" av Victoria Hislop som TV-serie i Grekland. Ett starkt drama om en familjs liv i skuggan av krig och spetälska på ön Spinalonga och Kreta. Jag kan bara hoppas att serien kommer på svensk tv...

Här kan du se ett klipp från serien.

Ränderna går aldrig ur.

Väskan som var fylld till bredden är nu tom, innehållet insorterat i garderoben. Med ett leende på läpparna tänker jag tillbaka på helgens upplevelser i Lausanne. Helgen har varit fylld av skratt, gamla minnen, mat och vin, shopping och goda vänner. Jag har åter igen haft nöjet att få vara en del i en vänskap som trots att vi inte träffat varandra på mellan 5-14 år inte bleknat med tiden. Med enkelhet föll vi tillbaka i vår vänskap och tillsammans friskade vi upp minnet om livet som vi delade under vår gymnasietid ihop. Vänskap som denna är speciell och jag känner mig hedrad som får vara en del av den.

Tänk att man blir så glad av att shoppa!

Lausanne är en shoppingmetropol som absolut måste besökas. Många trevliga butiker och icke att förglömma dess vattenhål av restauranger och barer där du kan vila fötterna och dricka ett gott glas vin till din ostfondue. Ta med dig ett par goda väninnor och njut!

Här en del av helgens härliga shoppingskörd!

Inget är som ett äkta samtal i dessa unkna debattider

Jag är dödligt trött på de unkna debatter och samtal som studsar lika dåligt som en påse ärtor i årets valrörelse. Inget parti, ingen politiker, inget ämne har fått mig att vilja stå på barrikaderna och vråla ut min övertro på detsamma. Därför var det befriande att få ta del av två personers samtal om ideologi, historia, världsuppfatting och erfarenheter, då jag imorse läste den upplyftande korrespondensen Göran Greider och Lars Gustafsson emellan i Dagens Nyheter.

Göran och Lars rör sig med ett språk som jag avundas och jag uppskattar deras vilja att förstå den andres syn och bejaka den, om än inte villig att följa samma stig. Deras samtal innehåller inget av den nedvärderande och klagande retorik som dagens politiker i mångt och mycket har lagt sig an. Nej, de har ett framåtriktat samtal som använder sig av historiens händelser och yttranden, intellektuella eller inte, som ett sätt att förstå samtiden och omvärlden. Samtalet är nyfiket och skärpt, och trots meningsskiljaktigheter respektfullt. 

Tänk om vi likt Göran och Lars kunde föra ett nyfiket och övertygande samtal utan att luta oss alltför mycket tillbaka på gamla ideologiska slagord och PR-byråers reklamsnack.

Det är samtal som deras som får mig att vilja bli med i det politiska rummet och vilja föra fram min föreställning om världens blivande. Tyvärr står jag efter årets valrörelse något bedövad och oberörd en dag som denna om än inte utan röst.

Vad har du i din handväska?

Många kvinnor klagar över att de inte hittar det de letar efter i sina handväskor. Storlek spelar ingen roll. Läppstiftet, plånboken eller nycklarna verkar smita undan då fingrarna far runt nere i väskan. För att inte tala om hur borta mobiltelefonen är när den ringer. Många män undrar vad som egentligen finns i handväskorna och om det verkligen är nödvändigt med allt.

När det gäller just detta att hitta, så blev jag idag imponerad av mig själv, men även sönerna och maken skulle jag tro. Yngste sonen ramlade då vi var på stan, slog upp en sårskorpa och började blöda ymnigt. Då gråten började närma sig närmast hysteri då han såg blodet rinna sticker jag ned handen i väskan och tar genast upp några näsdukar. Sonen fick ett enkelt förband av näsdukarna och lugnade sig väsentligt. Då slår det mig att ett plåster hade varit bra, sticker helt sonika ner handen igen och hittar genast rätt, igen. Utan att behöva vända upp och ned på väskan!

Vad som är nödvändigt att ha i handväskan varierar nog från kvinna till kvinna. Mina viktigaste ting kanske andra klarar sig helt utan, även om jag tror att innehållet är snarlikt mellan väskorna. I mitt fall är det alltid bra att ha näsdukar, paraply, tuggummi, hårborste, smink, huvudvärkstabletter, penna, visitkort, hårsnodd, solglasögon, plåster, USB-minne, halstabletter, ihopfällbar sked, hörlurar förutom det allra mest nödvändiga såsom plånbok, SL-kort, nycklar och mobiltelefon. Enkla saker jag "inte kan" vara förutan. Nåja, den ihopfällbara skeden är kanske inte livsnödvändig men den är ju så smart... om än oanvänd.

Jag blir onaturligt (?) nöjd med att hitta en smart grej att ha med mig i väskan. Under småbarnsåren var jag extra nöjd med min 5 liters plastpåserulle som jag hade i skötväskan förutom blöjor, våtservetter, extra ombyte, leksaker med mera. Plastpåsarna användes flitigt vid blöjbyte och blöjorna kunde därför ligga i väskan eller bilen innan den hamnade i soptunnan eller lämnas i soppåsen hemma hos vänner eller på jobbet utan att avge en outhärdlig stank.

Är du en av dessa kvinnor som inte kan leva utan handväska? Eller kanske snarare innehållet och vilken är din smartaste nödvändighet i väskan?

 

The name's so nice you say it twice!

Inte en chans att jag går ner ett gram! MotoMoto är kung!

The last song...

Nicholas Sparks-baserad film. Behöver jag säga mer...?

Bröllopspresent inköpt!

Då vi för lite drygt ett år sedan gifte oss fick vi generösa och fina gåvor av våra nära och kära. En del gåvor kom i form av pengar och nu har vi äntligen investerat dem i ett nytt matbord (lite större än på bilden) och åtta nya stolar! I början av augusti levereras allt hem till oss och då kan vi bjuda till storgille runt vårt nya fina bord.

Bild: Mio

Trädgårdslycka!

Jag har i år äntligen förverkligat en dröm. Min man har hjälpt mig att bygga ihop ett litet trädgårdsland och jag har sått lite sallad, potatis och örter. Jag provar mig fram och kommer med tiden lära mig allt om växelbruk i mitt sköna land och skörda många goda middagar.

I går skördade vi potatis för första gången! Vilken lycka!

Nysått har kommit upp.

Det svämmar över!

Ingen vidare semester...

Mitt semesternirvana har uteblivit. Visst har jag fyllt mina lediga dagar med soliga, roliga, sociala och avslappnande stunder, men jag har varit upptagen, i huvudet.

Det är jobbet som satt käppar i hjulet. Det har inte riktigt lämnat mig ifred. Jag som brukar vara så bra på att koppla bort jobbet då jag stänger igen kontorsdörren. Men idag är vi online var vi än befinner oss med våra bärbara datorer och handdatorer till telefoner. Mail dimper in och jag kan inte låta det bero tills semestern är över... Nej, det krävs ett svar nu, eller inom kort. Sen har vi det faktum att ledigheten började med att invänta information innan jag kunde slutföra arbetet för att ta semester. Det var frustrerande och frustrationen ligger kvar och skaver.

Nu har jag en vecka kvar av semestern och jag hoppas verkligen att jag kan koppla bort allt annat än mig själv och min familj. Fylla de sista dagarna med härlig avkoppling och roliga aktiviteter som gör att jag kan välkomna hösten. Jag ska göra mitt bästa...

Jag har fördelen att få vara människa före kvinna.

Inom en timme har hon från att ha blivit beskylld för påhittad otrohet och lögn blivit oskyldigt dömd till döden genom stening. En dödsdom som genast verkställs. Med den sista värdighet och stolthet hon bara kan uppbringa går hon mot sin död. En död som inte borde vara hennes.

Soraya M är endast en av många kvinnor som mött döden utan skuld.

Orättvisan i Soraya Ms historia är ohygglig. Tyvärr är orättvisor mot kvinnor inget ovanligt. I Iran är en kvinnas röst värd hälften av en mans röst. Jag skulle säga att det är ingen röst. Den är inget värd. Mannens ord står mot kvinnans och med hjälp av landets lagar kan männen lätt utmanövrera kvinnorna. Med bara lite lust och ingen list så förkastas kvinnans liv. I värsta fall avslutas, avslutas på ett sätt som är så oerhört våldsamt och fruktansvärt att det är svårt att tänka sig något värre.

Tack vare Sveriges lagar och regler så kan det öde som mötte Soraya inte möta Sveriges kvinnor. Med det inte sagt att vi är fria från orättvisor, våld och svek. Men vi har kommit en lång bit på väg mot ett jämlikt samhälle. I perspektivet Soraya M och hennes medsystrar så blir diskussioner om kvinnors rätt i samhället här på hemmaplan nästan småaktiga. För att inte tala om hur feminister och jämlikhetskämpar har gått man ur huse för en del banala och mindre viktiga frågor. Till exempel att trafikmärket och tillika symbolen för övergångsställe är en man och kallas Herr Gårman. Skylten symboliserar inte mäns större rätt i samhället. Det är en symbol med en kul ordvits, övergångställe = här-går-man = Herr GårMan. Strunt samma om det är en kvinna eller man... Kvinnor är och blir inte förtryckta pga en "manlig skylt".

Vi ska alla vara glada för att vi kan uttrycka egna tankar, behov, begär och brister utan konsekvenser, så länge vi håller oss inom våra demokratiska ramar. För du och jag har lika mycket makt i som över våra liv. Det ska vi inte förringa, för det är inte alla förunnat!

Jag hoppas att vi en dag slipper se berättelser som Soraya Ms. Inte för att de inte vågar berättas utan för att människor visar och behandlar sina medmänniskor med respekt, oavsett kön, ålder, religion och etnisk bakgrund.

10 000-sidorklubben

I min sons skola (åk 0-5) har de en klubb för dem som läser 10 000 sidor på ett läsår. Hela 3 elever har klarat detta under skolåret 09/10. Givetvis premieras dessa elever, men det viktigaste är nog ändå vad de har fått uppleva genom böckerna.

Jag plöjer en hel del böcker på ett år, men jag vet inte hur många sidor det faktiskt rör sig om. För att klara 10 000 sidor på ett år måste jag läsa 27 sidor om dagen. Nyfikenheten tog över så jag räknade ihop att jag hittills i år har läst ca 4 500 sidor. Det betyder att även jag borde kunna kvala in i klubben i slutet av detta år! Nåja, oavsett klubb eller inte så ska jag fortsätta njuta av böcker och dess innehåll!

Kärlek och glädje!

En liten videohälsning så här i bröllopstider, speciellt till S och P idag!

Hypnotisk!

Sista sidan i Lars Keplers bok Hypnotisören är läst. Inte för en sekund sänks pulsen i boken och ingen sida lämnar mig besviken och oberörd. Intrigerna är många utan att bli för komplicerade och förljugna. Upplösningen känns hisnande nära, varje avslutat stycke, sida, kapitel för en längtan till "bara en sida till". Berättelsen svänger som en rusande berg- och-dalbana men med en skärpa så händelserna lämnar ingen oberörd. För varje rad väver berättelsen en väv som är omöjlig att förutspå. Sann spänning och en bok du måste läsa!

Hypnotisören är den första boken i en utlovad serie, och jag väntar med spänning på nästa bok av författaren Lars Kepler. Denna skapelse som är en pseudonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. De ligger nu högt på min lista över författarfavoriter. Hatten av för er!

"I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.

Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början."

♥ 1-årig bröllopsdag! ♥

Idag, för precis 1 år sedan gifte vi oss i vår trädgård. Då liksom nu strilade regnet men kärleken flödade! Brudparet sägs bli lyckliga hela livet om det regnar på bröllopsdagen, och lyckan verkar stå oss bi!

Jag älskar dig min käre make! ♥

Ni får ursäkta...

Ni får ursäkta de sparsamma inläggen, men jag har lite för mycket i huvudet. Jobbet kräver sitt av engagemang, beslut, fokus och koncentration och min familj önskar jag ge uppmärksamhet, kärlek och omvårdnad. Däremellan försöker jag göra saker för mig, en stund av avkoppling, läsa och umgås med vänner. Just nu känns dock tiden knapp och jag hinner, eller helt enkelt orkar inte alltid att göra allt det jag faktiskt skulle vilja. Jag har hamnat i en tornado vid namn livet. Det virvlar inte hotfullt men lite för snabbt. Känslan av otillräcklighet och att inte helt vara tillfreds är inte angenäm, men jag vet samtidigt att tiden som är nu är extrem. Det är högsäsong på arbetet och mycket händer i dagis- och skolmiljön så här precis innan sommarlovet. Men snart, snart finns tid för obegränsad njutning och avslappning och då kommer jag igen starkare. Så håll ut...

Körsbärsträdet blommar lika vackert i år!

Dojjorna är här!

Vilken härlig överraskning det var att hitta detta paket i brevlådan med mina nya fina träskor. Vill du ha likadana eller hitta dina favoriter så besök familjeföretaget Dojjan på deras hemsida, ett företag jag varmt kan rekommendera!

Otroligt otäckt!

Bilden är som tagen ur en skräckfilm, men i allra högsta grad verklig, men ändå, så overklig!

Hajar du tugget?

Använder du mycket slang i ditt språk? Förstår du det slang som talas idag? Från listan här bredvid ska jag villigt erkänna att det inte är så många ord som jag varken använder eller skulle förstå. Många av orden är tagna från utländska språk, arabiska bland annat, om jag gissar rätt. Många av orden används dessutom även i en miljö som jag inte alls känner. Kanske beror det på många av ordens betydelse, men jag upplever orden som aggresiva, nervärderande och utpekande även om ordet har en positiv laddning. Men vem vet, kanske dröjer det inte länge förrän jag kallar min kompis för "moe" och säger "machine" om en extraordinär insats. En del av vårt språk idag är ju slang från igår och är rumsrena.

Idag är jag dock inte lika intresserad av att hitta nya ord som när jag var yngre. Jag vill använda alla vackra "riktiga" ord, och inga låtsasord. Men jag kom ihåg tjusningen i att haja tugget och lära mig nya ord och uttryck, även om det då handlade om att få veta att Stockholm kallades för Eken på Söderslang...

Min alldeles egna buddhist!

Elias frågade konstaterande lite sömndrucken imorse:

"Mamma, visst blir man liten igen sen, när man dör. Visst blir man liten igen och blir storebror och mamma och pappa!"

Älskade unge!

Boksignering på Matdistriktet

Idag mellan kl. 11-14.00, är det boksignering på Matdistriktet! Jens Linder kommer med sin nya fantastiska kokbok under armen. I den får vi hänga med på en härlig matresa genom de svenska landskapen. Matdistriktet har naturligtvis dukat upp lunchbordet med godbitar ur boken.
Boken är den perfekta Morsdagspresenten på Söndag...för du har väl inte GLÖMT!!?

Dålig smak i det Svenska Kungahuset?

I frågan om monarki står jag inte på barrikaderna för att störta det svenska kungahuset men förhåller mig svalt neutral till vad de gör, oavsett om det rör sig om världsförbättrande arbete, officiella uppdrag eller skvaller i någon tveksam tabloid.

Jag har dock slagits av den omåttligt dåliga smak som rullar fram på bred front i kölvattnet på regalskeppet "Den Officiella Bröllopsserien". Jag rynkar på näsan åt de överdådiga Cloettaaskarna med Kronprinsessparet på framsidan och de transfettsstinna Delicatomazarinerna. Kanske borde Kronprinsessan se över kriterierna för Hovleverantörer? Hovleverantörernas produkter ska enligt uppgift känneteckna svensk kvalitet och vara goda exempel på högklassig, skandinavisk design. Bröllopsserien från Rörstrand är väl den hovleverantör som i Den Officiella Bröllopsserien" utmärker sig på den positiva sidan, med sitt stiliserade mönster från Drottningholm, utan att för det ligga på min önskelista. Men när det gäller Delicatos sockerbomber så vill jag opponera mig. Dessa osmakliga sockerbomber går stick i stäv mot kvalitet och hälsa. "Kronprinsessparets Bröllopsstiftelse" som Kronprinsessan Victoria och Herr Daniel Westling har startat för att motverka utanförskap och främja god hälsa bland barn och ungdomar i Sverige känns ju även det i sammanhanget lite "tokigt". Namnet Bröllopsstiftelse känns förresten även det illa valt i sammanhanget. Det manar fram tankar åt insamling för kostnader kring bröllopet snarare än att stiftelsen är till för barn och ungdomar.

Nej, vi får hoppas att som kommande regent blir Kronprinsessan en galleonsfigur för ett Sverige i tiden, både vad gäller hälsa, kvalitet och annat.