En annorlunda och rolig blogg!

Sleep Talkin' Man

En pull up, det är allt jag begär.

För att uppnå resultat sätt upp ett mål. Ett mätbart mål. Det tog jag och kollega S fasta på idag. Under vårt träningspass på gymmet stod plötsligt vårt mål klart.

Vi ska klara varsin pull up! Ni vet en sån där då man hänger med båda händerna på en stång och lyfter sig upp tills hakan når stången.

Då vi undersökte utgångsläget insåg vi att det troligen kommer att dröja en stund innan vi är i mål. Båda hänger utan att något rör sig. Ja, det vill säga, vi kämpar kraftigt men det enda som vill upp är fötterna... Men en dag, en dag, då klarar vi det för det är vårt mål!

Jag vill att mina inlägg ska ha innehåll och substans...

Jag har den här veckan suttit i bilkö i sammanlagt flera timmar på grund av det som tidningarna kallar snökaos och tankarna har fått spela fritt. Plötsligt kommer jag på något som jag måste ta upp här på bloggen, hör radioreklam om någon spännande hemsida jag vill besöka, eller hör något jag vill återberätta för någon vän. Att göra en mental notering brukar vara fullt tillräckligt, men i just detta nu gör jag säkrast att använda röstmemo på min iPhone. Denna fiffiga manick spelar in mitt lilla meddelande till mig själv och vips så kan jag plocka fram det då jag sitter framför datorn eller med en vän. Jag har alltså en del att tacka detta köande då jag samlat på mig en del utkast som jag kan ta tag i när jag är på humör för att skriva ett inlägg på bloggen.

I detta nu känner jag mig dock för uttömd för att kunna skriva inlägg. När jag skriver, skriver jag väldigt spontant och går på dagsform och känsla, men jag är även mycket kritisk till innehåll, hur det ska berättas och så vidare. Jag vill inte att mina inlägg bara ska bli en "statusuppdatering", utan ge lite mer, ha mer substans. Mina prestationskrav ställer ibland till det och kan låsa mig i mitt skrivande, men befrielsen att få tömma ut tankarnas svindlande resor på "papper" och sedan känna stolthet över det samma är härligt! Om sedan du som läsare kommenterar så eldas glöden på än mer och lusten att skriva mer och bättre ökar.

Jag hoppas att jag likt Eva underhåller er med spontana, ärliga, personliga och underhållande texter. Människor som hon inspirerar mig att fortsätta blogga, även om det som idag känns lite motigt och kravfullt att få till ett inlägg till. Men det gick! Och inte handlade det om det jag egentligen hade tänkt skriva om, men det är ju det som är det härliga i kråksången! Och så har jag ju uppslag till ett inlägg till en annan dag...

Ibland undrar jag om vi alla tagit samma körkort!?

Det finns en sak som verkligen kan få mitt adrenalin att pumpa och det är trafikvett, eller avsaknad av detsamma. Frågetecknen varför folk kör som de gör är många och mycket har jag verkligen svårt att förstå?

Jag menar, varför måste man köra ända till slutet av påfarten innan man svänger ut ? Varför svänger man inte ut i luckan jag lämnat framför mig så jag slipper stå på bromsen då de ska trycka sig ut där påfarten tar slut. Varför har många inte ens lyckats att komma upp i rätt hastighet? Varför tittar man inte över vänster axel för att se var sina medtrafikanter befinner sig?

Varför börjar man bromsa och sänka hastigheten en kilometer innan man ska köra på en avfart, en avfart som dessutom är så lång så man gott och väl hinner sakta ner innan korsning?

Varför lägger man sig inte i kön till avfarten där kön börjar? Varför försöker man trycka sig in i en stillastående kö och stanna upp ytterligare en fil? Är deras tid mer värd än min?

Varför ligger bilen bakom så nära då jag kör i anvisad maxhastighet, har en eller flera bilar framför mig och filen till höger är full samt går betydligt långsammare? Jag kan varken köra fortare eller tränga mig in till höger utan risk att krocka? Tror de att de kommer fram mycket fortare? Har de större rätt att ligga på vägarna än jag?

Vad är det för vits att blinka med helljusen i en sån situation (och nej, det är inte fråga om något civilt utryckningsfordon som faktiskt har bråttom!)

Varför måste man byta fil så fort den andra filen går lite snabbare? Det sinkar ju bara båda filerna än mer.

Varför har en del så svårt att hålla samma hastighet på mötesseparerade vägar? Då det är enfiligt åker de 10, kanske till och med 20 km under maxhastighet, men då den tvåfiliga vägen kommer drar de på och kommer plötsligt upp i maxhastighet och lite till. Jag som vill köra jämnt i samma hastighet hela tiden får köra som en fartdåre för att komma förbi på den tvåfiliga delen för att inte hamna bakom igen då de åter saktar ner då det blir enfiligt. Är det läskigt med vajrarna eller?

Varför använder man inte blinkers? Det skulle öka medtrafikanternas förståelse för var alla är på väg, markant!

Varför åker man fram i en korsning och blockerar tvärgatans trafikanter då rött ljus snart är att förvänta?

Ibland undrar jag verkligen om vi alla har tagit samma körkort?

Nytt badrum!

Äntligen är vårt badrum färdigt! Det är inte utan stolthet jag här visar upp vad vi och min bror har åstadkommit i val och arbete.

Duschväggen saknas än.

Snart sätter vi på golvvärmen.

Varma handdukar är aldrig fel.

Mysbelysning med dimmer.

Golvet för tankarna till stranden.

Vad jag älskar denna vinter!

Den här vintern har verkligen visat sig på sin bästa sida. Snö och kyla sedan december och det verkar som den håller i sig. Snödrivorna är höga som i min barndom och jag är barnsligt förtjust! Sportlovet närmar sig och då ska vi spendera lite tid ute i skidspåret och i skidbacken med varm choklad och kanelbullar! Imorgon ska vi därför ut och inhandla lite ny utrustning. Det vill säga om vi kommer ut, för vi är insnöade! Kan vintern bli mer perfekt!

Melodifestivalsmys i mediateket!

Vårt gäst/dator/tv/spelrum har tagit form och går nu under namnet mediateket. Här trivs vi och så här mysigt hade vi det framför Melodifestivalen ikväll.

Alla hjärtansfrukost!

♥ Alla hjärtans dag! ♥

Idag firar vi kärleken lite extra. All kärlek till mina nära, kära, vänner och bekanta! ♥

En ny Nicholas Sparks på väg, och en till, och en till...

Nicholas Sparks har skrivit böckerna till några av mina favoritfilmer. Hans berättelser smeker den obotliga romantiker i mig medhårs, och jag blev idag "chockad" då två av mina kvinnliga kollegor inte ens sett en av de mest kända "Message in a bottle". Jag avundas dem, då de har flera timmar av härligt romantiskt vackert drama framför sig. Men jag behöver inte vänta länge på mer jag heller. I USA hade den 5 februari ett nytt Nicholas Sparks-drama premiär, nämligen "Dear John". Och i mars kommer ytterligare en, "The Last song", och ännu en håller på att spelas in. Behöver jag säga att jag kommer se alla.

25 000 ord i minuten.

I gårdagens tidning fanns en artikel om snabbläsning. Det visar sig att snabbläsning visst finns och kan tränas upp, men att textförståelsen sjunker ju fortare du läser. Precis som för artikelförfattaren sprack illusionen om att kunna plöja massor av intressanta böcker med en rasande fart. Jag inbillar mig att jag läser ganska fort, men just nu ligger problemet i tiden mellan gångerna jag läser. De blir för långa. På kvällen hinner jag ofta inte läsa många rader innan boken faller ned på bröstet och jag andas tungt. På helgerna tillhör det ovanligheterna att jag tar mig tid att sitta i soffan och läsa. Men så händer det, och jag får på mig de där snabbläsande ögonen som plöjer sida efter sida och böckerna tar slut på löpande band. På sista tiden har jag åkt mycket bil till jobbet, men då jag igen ska börja ta bussen drömmer jag om att hinna läsa massor igen. Jag är helt enkelt tvungen att göra något konkret för att ta mig tid att uppslukas av alla dessa böcker som bara ligger och väntar. För läsa är en del i livet jag bara älskar!

Dubbelgångare?

Visst är det fascinerande detta fenomen. När jag var yngre undrade jag om det på jordklotet finns någon som ser ut precis som mig, idag är jag inte lika nyfiken. Jag har dock hört att jag har en dubbelgångare borta på USAs västkust. Min bror påminner om Martin Stenmark med sitt mörka hår, sin längd och sättet att skratta och röra händerna. Mycket av likheterna ligger nog i betraktarens öga, men givetvis i rörelsemönster, röstläge, dialekt med mera. Själv är jag tydligen lik Annika Dopping, men jag vill helst vara lik mig själv.

Jag FÅR inte missa Melodifestivalen!

Musiken har blivit en del av den 7-åriga sonens liv och då är givetvis Melodifestivalen ett evenemang som inte får missas. Hans högsta önskan om dagen är att få närvara i Globen och se den stora finalen. Kvällen framför tvn avlöpte väl, med stående ovationer från båda barnen då Ola gick direkt till final.

Beatrice ♥ födelsedag!

4:04 föddes jag på Allmänna BB i Stockholm för 38 år sedan.

Idag är det min dag, min födelsedag!

Hade mitt liv tett sig annorlunda?

En dödsruna i dagens tidning får mig att minnas ett möte på hotell Diplomat i början på 90-talet. Ett möte med en potentiell arbetsgivare som jag såg fram emot med spänning. Jag skulle få bli något av en hjälpande hand åt den stora konstnären Carl Fredrik Reuterswärd. Han behövde hjälp efter att han 1989 drabbats av en stroke och då befann sig i sitt hem i Lausanne och börjat sin kamp till ett vänsterhänt konstnärskap. Det var hans fru Mona som jag då träffade i salongerna på Diplomat och som nu gått ur tiden.

Det var en spännande tid, då i början på 90-talet. Jag hade tagit studenten och hade hela livet framför mig, med massor av drömmar. Den gången på hotellet var jag otroligt nära att få vara med om något som kanske hade ändrat mina fortsatta val i livet. Jag hade kanske blivit så inspirerad av de bådas talang inom konsten och startat en helt ny bana. Jobbet blev mitt den där gången, men föll på byråkratin kring arbetstillstånd och ingen av oss ville riskera några oegentligheter med överheten i Schweiz. Allt detta tack vare en ansökan som au-pair till en svensk-schweizisk familj i Schweiz, där jag föll på målsnöret när familjen till slut kände sig tvungen att avgöra kampen med datumet på poststämpeln, som gav mig chansen till detta jobb. Familjen rekommenderade mig, var till och med med på första mötet med Mona och hjälpte mig i "förhandlingarna". Jag fick året därpå chansen att lära känna denna underbara familj då jag erbjöd mina tjänster till dem igen. Det som jag eventuellt gick miste om med familjen Reuterswärd är jag fullt övertygad om att jag fått igen senare. Men visst är tanken lite svindlande, att så små saker i livet kan visa sig bli livsavgörande även om det i mitt fall inte blev så. Eller det var kanske precis det det blev? Livet är så oerhört spännande, och livets vägar äro outgrundliga!

'Shaken, not stirred'

Under nyårshelgen experimenterade jag lite med alkoholhaltiga drycker. Räds ej, det var inte på ett hälsovådligt vis. Jag blandade helt enkelt ihop lite olika cocktails i jakten på min cocktailfavorit. En perfekt drink att komma hem till på fredagen efter en vecka på jobbet. En god drink att avnjuta i ett vackert glas framför puttrande grytor. En drink att ibland byta mot det vin som idag inmundigas. Mitt sökande torde blivit kortvarigt efter klassikern Dry martini. Men se, den drinken faller mig inte på läppen; glaset, de få ingredienserna, oliven och enkelheten till trots. Mitt blandande fick fortgå. Söta, sura, rosa, vita, skakade och rörda, men ingen slog mig till golvet. Jag blev, för varje blandad cocktail mer och mer varse att jag nog inte kommer att hitta min ultimata, enkla och utsökta cocktail som jag sökte efter. Problemet, fann jag, ligger i min avoghet till spritsmaken. Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar tanken på att likt kvinnorna i 'Sex and the city' glamoröst få titta över glasets rand och känna mig kvinnlig och lite lyxig. Spriten visade sig vara min fiende nummer ett. Nu måste jag fundera på vad jag ska göra med spriten som hånande står i skåpet och ler. Nåja, mina cocktailglas ställer tillbaka på hyllan för att åter samla damm. Vinglasen får tillbaka sin plats och kanske, kanske försöker jag igen då altandörrarna öppnar upp till en ny tid och värmen och solen smeker min hud.

Vet du vad du ska göra och ta vägen vid en katastrof?

I Sverige är vi förskonade från de stora naturkatastroferna. I dessa dagar med katastrofen i Haiti blir jag påtagligt påmind om detta. Det som slår mig i allt detta är att jag inte har en aning om vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen om katastrofen slår till.

Om vi skulle bli utsatta för ett kärnkraftverkshaveri av Tjernobyl-karaktär vad gör jag då? Finns det fortfarande skyddsrum? Var ligger de? Hemma i mina föräldrars källare finns skyddsrum, men hur väl fungerar dem? Är det någon som testar utrustningen för lufttillförsel regelbundet? Är skyddsrummen endast för boende i det huset? Vad med alla de som bor i villor runt omkring?

I innerstan testas "flyglarmet" regelbundet, men om det någon gång skulle vara allvar, skulle någon reagera? Organisationen då en katastrof och olycka inträffar har ju historiskt många gånger varit undermålig, se bara till tsunamin och nu Haiti. Många organisationer och länder är beredda och villiga att hjälpa till och skickar, som det verkar, hjälp hej villt, eller inväntar "onödiga" tillstånd av olika slag. Det borde finnas något organ, som FN, som kan samordna allt detta istället för att alla gör allt och inget. På radio hörde jag även att journalister flockas på katastrofområdet och att även där kanske skulle finnas ett slags byråtänk som redan existerar inom nyhetsrapporteringen. Det låter inte så dumt kan jag tycka. Det kliar lite i mitt organisationsfinger när jag hör allt detta. Tänk att få organisera jordens krishantering, det är en utmaning jag gillar.

Mamma - barn...

Någon klagade på alla minusgrader...

'-5 är perfekt vinter' var det någon som sa. Jag förstår inte vad denne någon menar. När det är -5 är det alldeles för nära till 0 och då är vintern som tristast med slask och smuts. Min perfekta vinter ligger runt -10. Då håller sig snön vit och vacker, det är möjligt att utöva friluftsaktiviteter utan köldskador och jag blir inte nämnvärt blöt. Nej, jag betackar mig -5 och önskar mig betydligt kallare.

Kakel, klinker, stenar med mera är inköpt, på måndag börjar vi med badrummet!

Då vi flyttade in i huset hade vi planer på att renovera badrummet, men på grund av sjukdom i familjen blev det inte av då och av olika anledningar så har det inte blivit av tills nu. Planerna och drömmarna har inte varierat så värst under dessa år. Sedan 2003 har kaklet till väggarna förvarats i förrådet. Sedan förra våren ligger även handfat, skåp och spegel på samma plats. Idag var vi dock tvungna att bege oss till kakelbutiken för att hitta ett golv, köpa fuktspärr, kakelfix etc. På måndag kommer nämligen min bror och hjälper oss att påbörja och färdigställa badrumsprojektet. Det har inte varit helt lätt att bestämma sig. Jag hade gärna haft ett skeppsgolv i badrummet, men lät till slut bli. Valet föll till slut på mosaic pebbles i duschen och stora 60x60 skivor av ljus sten till golvet i övrigt. Väggarna kommer vara vitt högblankt kakel. Jag ser verkligen fram emot resultatet och nu är det nästan bara timmar kvar innan arbetet börjar.

The dress is definitely a keeper!

Jag gillar att shoppa. Kläder undantaget. Jag känner sällan en glädje över att bege mig ut på stan för att komplettera garderoben. Det är inte så mycket på grund av ljuset i provhytten som att jag har svårt att hitta något som passar och sitter snyggt! Jag springer runt och rycker i allt som verkar ha potential, hänger det över armen och kånkar in min fångst i provrummet. I provrummet blir jag allt mer desillusionerad och undrar om det är mig eller kläderna det är fel på? Trots att jag valt samma storlek på kläderna så kan det ena paret byxor vara lika för små som det andra är för stort. Byxorna klämmer om höfterna så det är omöjligt att knäppa den enda knappen, eller har insydd pösmage. Då min byst är av storlek större så undviker jag en tröja/blus med liv eller smock då den kan hamna precis var som helst. Jag har dock inte gett upp hoppet för då den hamnar rätt så är det otroligt flatterande och snyggt. Men alltför ofta hamnar den ovanför eller på bröstet och lusten att bege sig ut för att hitta andra plagg att prova sinar snabbt. Om turen är framme och jag hittar något som sitter bra så ökar givetvis pulsen och lusten vaknar till liv, men jag blir alltför ofta besviken. Min högsta önskan vore att ha en personal shopper. En person som har sonderat terrängen, kan mode (i allmänhet och på mig) och som skrapar ihop en "kollektion på stan" bara för mig.

Jag har övergått mer och mer till att shoppa kläder på internet. Det är så mycket mer lustfyllt att klicka hem plagg efter plagg och prova i lugn och ro hemma. Visst kan det bli fel. För stort, för litet, material som inte överensstämmer med förväntningar, men det kan också bli en lyckoträff. Ikväll var ett sånt ögonblick! Jag har beställt lite varor från H&M som ankom idag och efter middagen började jag att prova. Höjdpunkten kom då jag tog på mig den svarta klänningen och plagget liksom smälte och blev en del av kroppen. Då tänds shoppinglågan och ett och annat plagg ytterligare kan hamna i varukorgen!

Bild: H&M

Så fel jag hade...

Spänningen var olidlig, "mysteriet" löstes, men jag hade bara kommit halvvägs i boken. Vad kan hända nu? Ingenting, tänkte jag. Så fel jag hade...

Så obeskrivligt vacker...

Tänkvärt...

Att välja livets ingredienser med omsorg, det är kärlek till livet.

Jullovet är över och soffliggandet likaså! Det har varit en verkligt skön jul med mycket avkoppling och mys med familjen. Jag har läst, spelat spel, tittat på TV och ätit mycket gott. Det har varit mycket av det goda i livet. På måndag blir annorlunda. Jag har bestämt att jag ska ta grepp om träningen igen. Pumpa kroppen full med adrenalin, stärka muskler och vara stolt över min beslutsamhet och karaktär! SL-kort ska inhandlas, eftersom jag då uttnyttjar förmånen att få promenader till och från bussen. 12 000 steg om dagen ska jag upp i, helst mer, och jag vet att jag klarar det. Jag ska ringa till mina promenadkompisar och bestämma träff ute i promenadspåret. Inte nog med det. För att boosta inspirationsnerven lite extra börjar jag på måndag med en veckas soppdiet för att rena kroppen från socker och samtidigt bli av med några kilon. Med detta inte sagt att jag kommer sluta att mysa, koppla av, njuta av mat och godsaker i fortsättningen. Nej, jag kommer bara välja livets ingredienser med omsorg!

En praktisk pryl

En praktisk pryl att ha med sig i bilen eller på bussen till jobbet, eller för barnens picknick. Jag gillar den både för sina många härliga färger som för den praktiska designen. Den håller inte bara drycken varm, den undviker risken för spill med sin "klick"-låsning. En till varje familjemedlem , det önskar jag mig.

From a "dramaqueen" to another...

Här kommer ett litet filmtips igen från mig till dig...

Ecoballs - är det för bra för att vara sant?

Ecoballs används istället för tvättmedel och sköljmedel. De ska inte släppa ut några kemikalier och är därmed miljövänliga. Bollarna kostar 199 kronor och ska räcka till 150 normaltvättar. Jag gillar saker som värnar om miljön och detta låter ju helt fantastiskt. Men blir tvätten verkligen ren? Luktar "bollarna" gott? Räcker bollarna så länge som det står? Är det något som har provat Ecoballs? Berätta vad ni tycker om dem!

Bild: Happystore.se

Same procedure as last year!

Vi börjar det nya året som vi slutade det gamla; med en fantastisk middag. Idag av gårdagens "rester".

Räkröra i krustad igår, idag laxröra i krustad.

Grön ärtsoppa med kallrökt lax igår, idag med en klick crème fraiche

Oxfilé med potatisgratäng, haricots vert och rödvinssås.

Klicka på bild eller text för recept.